warm and beautiful

Warm and beautiful

Kapitel 18

”Du vet att jag älskar dig, du vet det..”

Renesmees perspektiv

 

När vi kom innanför dörren gick jag in till köket och ringde Alice.

”Alice.” svarade hon i telefonen.

”Hej, skulle du kunna komma över, jag och Jake vill prata med dig om planeringarna till bröllopet.” sa jag.

”Kommer på en gång!” sa hon glatt och la på luren. Jag log för mig själv och ställde tillbaka telefonen i behållaren. Jake kom in till mig i köket, han ställde sig framför mig med händerna vilande på min midja. Han stirrade tomt in i mina ögon, som om han skulle hitta något. Jag log för mig själv och sträckte på mig för att komma åt hans ansikte, och kysste honom. Vi avbröts av Alice som stod i dörren in till köket.

”Ska vi sätta oss här i köket?” sa hon med sin klingande röst och log. Jag nickade tyst och satte mig ner, Jake satte sig bredvid mig och Alice mittemot mig.

”Har ni bestämt datum?”

”Den tionde juli.” sa jag och log. Alice hand flög fram över pappret. Hon hade en stor pärm, med en massa papper i. Pärmen var indelad i flera olika delar.

”Är det något annat som ni har bestämt eller så?”

”Inte så mycket mer förutom att det ska vara ute och att det bara ska vara ett litet bröllop.” sa Jake och kollade sedan ner på mig och log.

”Jaha, var det allt ni ville bestämma? Får jag planera resten av bröllopet nu?” frågade Alice och kollade glatt på oss. Jake kollade oroligt på mig.

”Eh, nja det vet jag inte men det mesta får du bestämma i alla fall.” sa jag. Precis då kom mamma och pappa in genom dörren och jag gick till hallen, mamma kramade om mig och log. Sedan gick hon in i köket.

”Planerar ni bröllopet?” sa hon och satte sig ner bredvid Alice. Jag satte mig ner på stolen bredvid Jake igen.

”Kan vi fortsätta nu? Tre månader går fort.”

”Mamma kan inte du och Alice fortsätta, jag behöver en nypa luft.” Jake kollade oroligt på mig och jag kollade ner på min hand i hans. Vad skulle jag göra? Gick det för fort, och var verkligen det här det jag ville? Klart det var.

”Visst, inga problem gumman. ” Jag gick ut till hallen och Jake kom efter mig.

”Vill du att jag ska följa med?” frågade han. Jag nickade bara till svar och tog sedan på mig mina skor och jacka. Vi gick mot skogen, Jake tog min hand i sin. Det var rätt varmt för att vara April månad, blommorna hade börjat sticka fram, fåglarna sjöng sin kvittrande sång och djuren i skogen sprang omkring. Mina tankar vandrade, jag tänkte på allt, skolan, livet, vänner, familjen, Jacob, allt.

Vi gick en rätt lång bit in i skogen helt under tystnad, tillslut förde Jake mig mot ett nerfallet träd där han satte sig ner, jag satte mig ner bredvid honom och lutade huvudet mot hans axel. Han la armen runt min kropp och jag ryste av välbehag, han var så varm.

”Vad tänker du på?” frågade han efter en stund.

”Jag vet inte riktigt, allt egentligen.”

”Ness, är det här verkligen vad du vill? Bara du är lycklig så är jag lycklig.” En ekorre sprang upp för en ek några meter från oss, den satte sig på en gren och kollade ner på oss..

”Du vet att jag älskar dig, du vet det..” Jake släppte taget om mig och satte sig på knä framför mig. Han tog mina händer i sina och sa sedan:

”Jag vet inte vad det är med dig just nu, men du kan alltid prata med mig. Jag vill veta varför du beter dig som du gör. Om du vill vara för dig själv ett tag och tänka lite, ifred, så fixar vi det okej?” Jag kollade ner på honom och nickade tyst. Jag släppte hans händer och kramade om honom. Han lyfte upp mig i en enda rörelse, jag kramade om honom med benen, för att hålla mig uppe. Han kysste mig i nacken och smekte mitt hår. Jag kollade honom i ögonen och log, han kysste mig ömt. Hans läppar brände mot mina, vinden tog tag i mitt hår som blåste vilt omkring oss. Hans läppar formades så lätt mot mina som om vi var skapta för varandra. Jag stoppade kyssen, log och sa:

”Jacob Black, jag älskar dig av hela mitt hjärta och jag vill spendera resten av mitt liv med dig.”Det tindrade i hans ögon och jag kramade om honom.

”Nessie, min skatt, du vet vad jag känner för dig. Men jag kommer aldrig riktigt kunna beskriva det för dig, åtminstone inte med ord.” sa han och kysste mig återigen. Han kysste mig ömt, men med passion. Vad skulle jag göra utan honom? Våra tungor lekte vilt, han stoppade kyssandet och kramade om mig, jag förde handen genom hans ruffsiga hår. Hans ställde försiktigt ner mig på fötterna igen, och mina händer vilade på hans bröst. Jag fäste blicken vid hans ögon, hans mörkbruna, vackra ögon, kollade tillbaka på mig. Hans händer vilade på mina höfter, lätt och varmt låg dom där. En fågel flög förbi och satte sig på en gren, en bit bort. Solstrålarna sipprade genom trädgrenarna och ner på marken. Träden vajade med vinden, några bin susade förbi och flög bort. Jag log varmt och han kysste mig lätt.

”Ska vi gå hem?” frågade han. Jag nickade till svar och tog hans hand i min. Vi gick samma väg tillbaka, men mycket saktare. Tystnaden bröts efter en stund, då Jake frågade vad jag tänkte på.

”Dig och mig.” sa jag och log.

…......

 

När vi kom hem gick jag in i köket och där låg Alices pärm med alla bröllopsplaneringar. Jag satte mig ner och bläddrade igenom den. Allt var nästan bestämt! Blommorna, klädseln, förutom bröllopsklänningen, prästen-även om det bara fanns en enda i Forks, men ändå- dukningen, maten, vilket konditori tårtan skulle vara ifrån. Det var nästan bara bröllopsklänningen, låtarna och gästlistan som inte var bestämd. Det var ju detaljer kvar men ändå. Alice är nog den snabbaste bröllopsfixaren genom tiderna. Jag log för mig själv, det här var det vi ville, ett litet bröllop med familj och vänner. Ett bröllop som vi inte skulle behöva fixa själva, nästan inte ens vara med och planera. Dom viktiga sakerna som återstår av planeringarna är dom vi skulle bestämma. Jake kom in i köket och gick raka vägen till kylskåpet, han tog ut yoghurt och sedan en skål och sked. Han letade igenom några skåp, och rotade runt efter någonting.

”Vad letar du efter?” frågade jag.

”Flingor.” sa han lite, tjurigt.

”Skåp fem, från vänster, högst upp bakom några burkar.” sa jag och log. Han hittade tillslut flingorna och satte sig ner på stolen mittemot mig, han hällde upp yoghurt och flingor i skålen, med skålen överfull med flingor och yoghurt blandade han alltihop till en enda geggamoja. Jag satte mig ner på stolen och iakttog honom medan han åt. Alice kom in och satte sig bredvid mig.

”När vill du fixa klänningen?” sa hon med ett stort leende. Jag himlade med ögonen och log.

”Kan vi ta det lite lugnt okej?”

”Okej, men du får ta och kolla när du kan. För det måste bli gjort, man kan inte ha ett bröllop utan en brudklänning.”


Bra/Dåligt?

Mer/Sluta?

Jag ska börja med att be om ursäkt, för att jag inte skrivit på såå sjukt länge. Men jag har verkligen inte haft tid. Men först skrev jag ett kapitel klart, men det blev helt fel. Det blev dåligt och det var liksom inte så som t.ex. Alice och Nessie skulle bete sig. Men jag har åtminstonde skrivit en liten bit på W&B nu. Hoppas verkligen att ni gillar det och som vanligt säg vad ni tycker genom att kommentera. Har börjat på kapitel 19, det är inte mycket alls men ska försöka fortsätta skriva nu i helgen. Kan inte lova er när nästa kapitel kommer, då blir både ni och jag besvikna..Jag är glad att jag nu (hoppas) fått igång skrivandet igen. Än en gång skriver jag: hoppas ni inte slutar läsa W&B pga att det jag skriver så sällan.

Tills vi hörs nästa gång, Ha det bra!

 

Warm and Beautiful

Kapitel 17

Renesmees perspektiv

Planeringar

 

Han pressade sina läppar hårt mot mina. Hans läppar formades efter mina, som om vi var skapta för varandra. Jag upphörde kyssandet och log mot honom.

”Kan vi gå ut och prata?” sa jag med ett leende på läpparna. Han omfamnade min hand i sin och vi gick ut, vi gick längs stigen ner till stranden. Jake satte sig ner på en klippa och jag satte mig automatiskt ner bredvid honom. Han la armen runt min midja och jag lutade huvudet mot hans axel.

”Jake...?”

”Ja?” sa han och tog min hand i sin.

”Jag är ledsen över att jag bara viftade iväg dig sådär igår.” sa jag nedstämt. Han släppte taget om min midja och satte sig med kroppen mot min.

”Renesmee.” sa han och gjorde en kort paus. ”Jag kommer alltid älska dig, och jag finns här hos dig ifall du behöver någon att prata med. Jag kommer alltid finnas vid din sida oavsett vad. Du är mitt allt. Utan dig vet jag inte vad jag skulle göra.” han log svagt mot mig och kysste mig sedan.

”Men en sak som vi borde prata lite om, även runt omständigheterna, är den där ringen jag gav dig. ” sa han och log. Jag kollade ner på våra ihop flätade händer och svalde en klump.

”Vad är det? Har du ångrat dig?” sa Jake, och han lät besviken på rösten.

”Nej, nej, nej! Det känns bara lite konstigt och att Alice ska få planera det mesta med bröllopet är lite nervöst.” Jag skyndade mig att försäkra honom att jag inte hade kalla fötter inför bröllopet. Jake flinade, antagligen av tanken att Alice skulle anordna bröllopet.

”Borde vi inte börja planera lite? Som var vi ska vara. Om vi ska ha stort eller litet bröllop, och speciellt vilket datum?” sa han.

”Jo, det har du rätt i, men skulle vi kunna gå inomhus? Jag fryser.” sa jag och huttrade till, då vinden ven i mitt hår. Jake nickade och vi reste oss upp och gick hand i hand hem till Billy. Vi gick in på Jakes rum och jag la mig på hans säng medan han rotade fram ett kollegieblock och penna ur hans stökiga skrivbordslåda. Han satte sig ner på sängen.

”Jaha, vart ska vi börja?” sa han.

”Jake, en sak bara, vi fixar inte så jätte mycket. Bara grunden okej? Jag vill inte ta bort det roliga för Alice.” sa jag och log.

”Visst.” sa han och log. Jag satte mig upp bredvid honom och la kollegieblocket i mitt knä.

”Jaha. Vi kan väl ta och börja med datumet. ” sa jag.

”Mm, det är den sextonde april idag. Någon dag i juli?” sa han och kollade ner på mig.

”Mm, tionde?” sa jag och började anteckna i blocket.

”Ja, det blir ju perfekt.” sa han och kysste mig. Jag stannade upp i kyssandet och satte mig upp.

”April, maj, juni, juli.” sa jag och sedan tystnade jag. ”Men det är ju nästan bara tre månader tills dess.” Jag kände hur min röst lät osäker. Jacob kramade ömt om mig och viskade-:

”Det lär ju gå rätt snabbt och du kan alltid backa ur. Jag vill bara se dig lycklig.”-i mitt öra. Jag nickade tomt för mig själv och vände mig om med kroppen mot honom och började ivrigt kyssa honom.

”Jag älskar dig.” sa jag mellan kyssarna.

”Jag älskar dig mer.” Jake stannade upp och rätade på sig.

”Okej, kan vi koncentrera oss på en sak i taget?” frågade han och log. Jag nickade och satte mig upp.

”Tionde juli. Ska vi bara bjuda våra familjer, och närmaste vänner? Det blir ju rätt många ändå, jag har alla i flocken och du har din familj.” sa han med ett annorlunda tonfall.

”Nej, men jag skulle tro att det räcker. Inget stort och maffigt bröllop, bara ett litet med familj och vänner.” sa jag. Jake nickade instämmande och sa:

”Var ska vi ha bröllopet? Inomhus eller utomhus?”

”Utomhus, det är ju sommar och allt då.”

”Okej, jag är inte direkt så duktig på det här med bröllop..” sa han och jag avbröt honom.

”Men det är Alice.”

”Ja, vi åker väl hem till dig och pratar med henne.” sa han och reste sig.

”Papprena, vi tar väl med dom?” sa han och jag nickade och gick tillbaka till hans rum och tog dom. Vi satte oss i min bil och jag startade den spinnande motorn, gruset yrde runt om oss och jag åkte ut på landsvägen.


Bra/Dåligt?

Mer/Sluta?

Förlåt, för att det tagit så lång tid, men nu har jag på börjat kapitel 18 så det kommer någon gång i nästa vecka. Men hur blev detta kapitel. Vill veta vad ni tycker. Hoppas ni inte slutar läsa min fanfiction bara för att det kommer upp så sällan. Men jag har knappt tid, men jag kommer inte sluta..

Skriv vad du tycker är bra med warm and beautiful eller vad som är dåligt..

 


Warm and Beautiful

Kapitel 16

Jacobs perspektiv

 

Bella stod vid spisen och rörde om i grytan, hon kollade upp på mig och sa:

”Kan du räcka mig mjölken?” Jag sträckte mig efter mjölken och gav den till henne. Hon hällde upp mjölk i kastrullen och tillsatte sedan krydda.

”Säg till när maten är klar.” sa jag och gick upp till Nessies rum, där hon satt ihopkurad under täcket. Jag satte mig på sängkanten, bredvid henne och kollade ängsligt på henne.

”Hur är det?” Hon kollade upp på mig och ryckte på axlarna. Jag kröp under täcket och la mig intill henne.

”Nessie, snälla prata med mig.” Hon låg med huvudet på min bröstkorg och pillade med mina händer.

”Jag vet inte, allt är bara så svårt att ta in. Allt som har hänt, med Benjamin, dig, allt. Jag måste få tid att tänka igenom allt bara.” hon kollade upp på mig och kysste mig ömt. Nere från köket hörde vi Bella ropa:

”Maten är klar!” Jag reste mig upp från sängen och kysste Nessies panna.

”Kommer du?” sa jag när jag var på väg ut ur rummet.

”Jag är inte hungrig, äter senare istället.” sa hon och log svagt. Jag gick ner till köket och satte mig vid matbordet.

”Ska hon inte ha något?” frågade Bella och ställde fram maten på bordet.

”Nej, hon sa att hon inte var hungrig.”

”Jaså? Det kan inte bero på något annat då?”

”Det gör det säkert.” sa jag och kollade dystert ner i tallriken.

”Jag får väl prata med henne sen.” sa Bella och satte sig ned mittemot mig. Jag la upp fyra rejäla potatisar och två skopor av köttgrytan.

”Det finns grönsaker.”

”Okej.”

”Ja, jag bara sa det.” sa Bella och log, hon kollade ner på grönsakerna hon skurit upp och sedan upp på mig igen. Jag himlade med ögonen och tog ett par gurkskivor och ett salladsblad. När jag hade proppat i mig två tallrikar med mat, hjälpte jag Bella med disken.

”Tack för hjälpen.” sa hon när det var klart.

”Varsågod.” Jag gick upp till Nessie, hon låg fortfarande under täcket. Men nu hade hon somnat. Jag gick fram till hennes skrivbord, tog fram penna och papper och skrev:

Renesmee

Jag åkte hem, ville ge dig lite tid att tänka.

Ring mig. Älskar dig.

Din Jacob.

 

Jag la lappen vid nattduksbordet och kysste hennes panna. Jag stängde försiktigt dörren och gick ned och pratade med Bella.

”Men jag pratar med henne sen.” sa hon.

”Gör det.”

”Jake, du behöver inte oroa dig, det kommer bli bra.” sa hon och kramade om mig.

Jag åkte hem till Embry, han och Quil satt framför TV:n och proppade i sig chips. Dom hade redan gjort slut på fyra påsar när jag kom. Jag satte mig ned bredvid dom och vi satt och kollade på något tråkigt program. Senare spelade vi ett av Embry´s alla Tv-spel. När jag spöat skiten ur dom sju gånger stack både jag och Quil hem. Pappa satt i vardagsrummet och löste korsord.

”Har någon ringt?” frågade jag.

”Nej, skulle någon ha gjort det?” sa han och kollade upp på mig. Jag ryckte på axlarna och gick in på mitt rum. Jag bredde ut mig på sängen och kollade upp i taket. Jag kollade på klockan, 22.36. Jag blundade och sjönk in i tankar. Jag hade nog somnat, för när jag vaknade av en dröm, var det alldeles ljus i rummet, solen sipprade in i mitt rum.

 
Renesmees perspektiv

 

Jag vaknade av att mamma kom in i mitt rum, hon satte sig ner på sängkanten och kollade bekymrat på mig.

”Hur är det?” frågade hon. Jag ryckte på axlarna, och kollade bort.

”Allt är så jobbigt, jag förstår inte. Allt med Benjamin och Jake.” sa jag och skakade på huvudet.

”Vill du prata?”

”Mm.” var det ända jag fick fram.

”Okej.” sa mamma och nickade. ”Jag förstår att allt som hänt med Benjamin är svårt att ta in, du undrar säkert varför han gjorde som han gjorde.” fortsatte hon.

”Ja..”

”Men du måste förstå att Jacob vill finnas till hos dig, han vill att du ska prata med honom. Att du ska säga om det är något som oroar dig.” Jag nickade förstående.

”Jag måste prata med honom.” sa jag och reste mig upp.

”Okej.” sa mamma och flinade. Hon gick ut ur mitt rum och lämnade mig ensam. Jag klädde snabbt på mig och sprang till badrummet, jag kammade igenom håret, sköljde ansiktet med vatten. Målade lite mascara, borstade snabbt tänderna och sprang sedan ner till hallen. Jag knöt skorna och tog jackan i handen, jag sprang ut till min bil och startade den spinnande motorn. Jag körde över hastighetsgränsen genom Forks. Jag kände blickarna i nacken, men nu var det bara en sak jag hade i fokus. Jacob. När jag kom över gränsen pressade jag på gasen, motorn spann och snart var jag hos Jacob. Jag körde in på den smala grusvägen till det lilla röda huset. Klev ut ur bilden och sprang in i huset. Jake var precis på väg ut, och jag kastade mig runt hans hals. Han omfamnade mig och jag pressade mina läppar mot hans.

”Jag älskar dig.” sa jag andfått mellan kyssarna.

”Jag älskar dig.” sa han och stoppade kyssandet, han kollade på mig och kysste mig sedan åter igen.

 

Bra/Dåligt?

Mer/Sluta?


Förlåt för att det inte blev något igår, men hade en massa läxor som jag var tvungen att göra då. Men iallafall så kom det nu. I slutet blev det kanske lite dramatiskt. Säg vad ni tycker. Förresten vad tycker ni om den nya designen?

Ville bara meddela att under helgen kommer kapitel 16 komma upp här på bloggen, och idag ska en tjej fixa med designen på bloggen, så det kommer ske färändringar. Men jag hoppas det blir bra. Så som bloggen ser ut nu, är så jäkla tråkig. Jag är jätte ledsen över att jag inte hinner skriva, och jag skäms faktiskt lite, även om jag inte har tid så vill jag. Och ni har frågat många gåner: när kommer nästa kapitel? Men jag ska verkligen ändra på detta, så att det blir oftare. Vet att jag sagt det men jag lovar det ska bli fler kapitel, och oftare...

/Josefine

Warm and Beautiful

Kapitel 15

Jacobs perspektiv

 

Smärtan kom tillbaka och jag kände mig helt ensam. Hon var inte här hos mig, min Nessie. Det stack smärtsamt i bröstet.

Jake, vi kommer hitta henne. Jag lovar dig. Tänkte Embry. Jag struntade i honom och sprang ikapp dom andra. Tänk om jag skulle förlora henne. Jag skulle aldrig få känna lukten av henne. Jag skulle aldrig få se ett leende på dom läpparna igen. Vad skulle jag då leva för? Jag sprang med huvudet hängande.

 

…...

 

Vi var mitt ute i ingenstans och den lilla, Alice stod med slutna ögon och masserade sina tinningar. Den ljushårige, Jesper eller något, stod med armarna om hennes midja.

”Stigen som leder till stugan är en bit här ifrån.” sa Alice. Vi började springa och dom stannade upp igen.

”Vi håller oss till planen.” sa Edward. Vi hade tidigare gjort upp planen så att Embry, Quil, Carlisle, Esme, Rose och Jesper skulle omringa stugan, sedan skulle jag, Bella, Edward, Emmett och Alice ta sig in i stugan. När vi kom fram till stugan delade dom andra upp sig, runt den och vi tog oss in. Väl inne i stugan så var det ett stort rum, med gamla möbler. Ingen var inne i huset, vi fortsatte att leta, vi gick in i olika rum, men vi hittade ingenting. Stugan var stor, den hade flera olika rum. Men det var något som kändes konstigt, annorlunda på något sätt, med huset. Alice började lyfta på mattorna, hon fortsatte i alla rum.

”Kom ska ni se!” ropade hon. Vi gick in till henne och hon satt ned, på knäna och kollade på något nedanför henne. Edward och Bella gick fram till henne.

”Vad är det?” sa Bella.

”Vägen ner till en källare.” svarade Edward. Emmett gick förbi mig och ställde sig mittemot Alice.

”Ska jag rycka upp den?” sa Emmett och flinade. Edward nickade och kollade ner på Alice.

”Okej.” sa Emmett och ryckte på axlarna. Han tog tag i ett handtag som satt i golvet, och drog. Luckan flög upp mot honom och han ramlade bakåt, med luckan i handen.

Alice kollade skeptiskt på Edward.

”Vi får väl gå ner dit.” sa han. Alice tog tag med händerna på golvet, och hoppade ner. Bella hoppade ner på samma sätt som Alice och sedan Edward. Emmett kollade upp på mig och hoppade sedan ner han också. Jag skiftade snabbt form och drog bort shortsen från fotleden. Jag hoppade ner till dom andra, det var bara några meter ner till marken. Det var alldeles kolsvart där nere. Mina ögon vande sig snabbt med mörkret och jag kunde urskilja former. Alice och Emmett gick en bit lägre in, Bella och Edward stod någon meter från mig. Jag gick åt motsatta håll från Emmett och Alice, jag kände något framför mig, något hårt. Det måste vara en vägg. Jag gick längs väggen och strök handen mot den. Tillslut kände jag något som gick upp på något sätt. Det var som ett gupp, fast platt. Jag fortsatte styrka handen mot väggen och nu kände jag något konstigt. Ett handtag? Jag tog tag i det och det var format som min hand. Jag drog ner den och det öppnades. Jag tog ett steg in och strök handen mot väggen och där fann jag en knapp, jag tryckte på den och det tändes i taket.

”Kom hit!” ropade jag till dom andra. Det var bara ett litet rum, men sedan framför mig var det en till dörr, jag gick mot den med tunga kliv. Dom andra var bakom mig, jag kom fram till dörren och öppnade handtaget försiktigt, men inget hände. Den var låst. Jag ställde mig med axel mot dörren och slog in dörren, den fall rakt ner framför mig och jag klev in. Där inne satt Renesmee fastbunden på en stol. Framför henne, på hennes två sidor stod dom två monsterna som kidnappat henne. Jag blev så ursinnig. Mina händer började darra och jag tappade kontrollen. Mina shorts spräcktes och dom föll sakta ner till golvet. Jag stod där, mitt i rummet, och darrade. Jag kastade mig på den ena, högg tag i hans arm och slet bort den.

”Jacob sluta!” skrek Bella. Jag kastade han genom halva rummet och tog två steg bak, till dom andra.

”Varför har du kidnappat min dotter?” sa Edward allvarligt.

”Hon är mitt liv, mitt allt. Jag stod inte ut med att hon älskade någon annan än mig.” sa förmodligen Benjamin. Jag morrade argsint mot honom.

”Men om du älskar henne borde du inte såra henne.” Edward kollade på Benjamin med en allvarlig blick.

”Vi vill inte slåss, Jacob här kan bara tappa kontrollen lätt.” sa Edward och sneglade på mig. Benjamin nickade förstående.

”Du får gärna vara vän med min dotter, men du kan inte göra hennes val. Om hon älskar Jacob och inte dig så är det så.” Bella gick fram till Benjamins bror, som låg på golvet. Då och då gav han ifrån sig ett skrik.

”Vad ska vi göra med honom?” sa Bella och kollade på både Benjamin och Edward. Min blick stannade hela tiden på Renesmee. Dom hade tejpat för hennes mun. Alice gick fram till henne och drog försiktigt bort tejpen. Hon knöt upp hennes händer och Nessie följde med Alice till oss. Hon ställde sig vid min sida och böjde sig ned mot mig. Jag slickade henne i ansiktet och hon skrattade lekfullt. Benjamin kollade sårat på oss två och vände snabbt bort blicken mot Bella och hans bror.

”Jacob, varför gjorde du så?” sa Nessie och kollade mot Bella och Benjamins bror.

Jag kollade upp på henne med en sorgsen blick.

”Vi pratar sen.” sa hon och kysste lätt min nos. Hon kramade om Edward och gick till Bella. Hon satte sig ned på huk bredvid henne.

”Emmett, kan du hämta Carlisle.” sa Edward. Emmett nickade till svar och sprang ut ur rummet. Han kom snabbt tillbaka med Carlisle och dom andra tätt bakom honom. Embry och Quil stod längst bak med armarna i kors över deras bröst. Jag kastade snabbt en blick bak mot dom och gick sedan fram till dom andra. Carlisle ställde sig upp och sa:

”Vi måste hem till oss, jag måste ha läkarutrustning för att kunna fixa din arm. Benjamin bar upp sin bror och vi alla gick ut ur rummet.

När vi kom fram till Carlisle och Esmes hus gick Benjamin med hans bror, Carlisle, Esme, Edward, Bella, Alice, Jesper, Rosalie och Emmett in i huset. Quil och Embry drog hem till La Push. Renesmee och jag sprang hem till henne och hon tog fram ett par byxor och en T-shirt som jag hade hos henne. Jag väntade utanför, och när hon kom ut skiftade jag form och tog på mig kläderna. Jag omfamnade henne med en stor björnkram. Jag kysste henne hårt, länge.

”Jag älskar dig.” viskade jag i hennes öra.

”Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Du är mitt allt.” sa jag och log.

”Jag älskar dig. Jag har varit så orolig.” sa hon och fällde en tår.

”Det är okej, vi är tillsammans nu.” sa jag och kysste henne åter igen.

”Vi borde kolla till Benjamins bror.” sa hon mellan kyssarna. Jag nickade och vi sprang han i hand tillbaka till dom andra. Dom hade tagit fram Carlisles sjukbord och han stod och blandade någon konstig smörja. Han satte armen på plats och smörjade in hans arm med det. Jag och Renesmee satte oss i vardagsrummet bland dom andra. Jag kollade lyckligt mot henne och hon kysste mig lätt. Carlisle kom ned med Benjamin och hans bror.

”Förlåt.” sa jag till honom.

”Det är ingen fara.”

”Vad heter du?” frågade Jesper.

”Daniel.” sa han.

”Jag hoppas allt är bra mellan oss nu.” sa Carlisle.

”Jadå.” sa Benjamin.

 

Bra/Dåligt?

Mer/Sluta?


Jag är otroligt ledsen att det var så länge sen nu, men det blev ett långt kapitel. Jag hoppas ändå att ni förstår mig, jag har ju en massa läxor just nu. Men jag hoppas det blev bra och en sak om kapitelet bara: jag har ju skrivit Jesper, men det är bara vad Jacob tror han heter:P själv vet jag att han heter egentligen Jasper. Ska försöka skriva på så mycket jag kan, så att det inte blir så långt mellan detta kapitel och nästa.. Ha det bra! Och kommentera hur det blev;)

Kapitel 14

Rosalies perspektiv

 

Vi satt där, vid det ned fällda trädet och väntade på dom andra.

”Hur är det?” frågade Emmett.

”Så där.” sa jag och lutade huvudet mot hans axel. Jag blundade och försökte slappna av.

”När kommer dom?” hörde jag Bellas oroliga röst säga.

”Jag vet inte.” sa Edward, en bit från mig och Emmett. Emmett strök lugnande och sakta min rygg. Han kysste min hjässa och jag kände vinden i mitt hår. Jag öppnade ögonen och Jasper, Alice, Esme och Carlisle stod någon meter framför oss. Alice gick fram till mig och Emmett och satte sig bredvid mig, på det ned fällda trädet.

”Jag förstår ingenting.” sa Esme och kollade förvirrat på oss.

”Vilka var dom där andra dofterna?”

”Renesmees och två andras.” svarade Edward på hennes fråga.

”Ja, men vems är dom två andra?” sa Alice. Jag kollade på henne och sa:

”Förmodligen är den ena Benjamins och tydligen så har han två bröder så den andra är väl en av hans bröders.” Alice kollade fundersamt på mig och nickade sedan. Hon kollade på mig och drog lite på munnen, ett misslyckat leende.

”Jag tycker att Jacob och flocken borde då veta vad som händer. Dom letar ju efter Nessie på helt fel ställe.” sa Bella och kollade upp på Edward.

”Ja, vi borde nog prata med dom.” sa Edward och utväxlade en allvarlig blick med Alice. ”Om Alice, Jasper, Bella och jag förklarar och hämtar dom, så stannar ni här.” fortsatte han sedan. Carlisle nickade och Alice skuttade iväg, och dom andra sprang tätt bakom henne.

 

Alices perspektiv

 

Edward sprang ikapp mig och jag kände tävlingsinstinkten krypa fram. Jag sprang och snabbare men han var fortfarande lite längre framför oss. Helt plötsligt fick jag en syn och jag stannade tvärt. Jasper och Bella som var bakom mig stannade upp och Bella ropade på Edward. Först var allt svart men sedan blev det klarare. Renesmee och två andra gick längs en liten, smal stig och Nessies händer var bundna med ett tjockt rep. Som gick längs stigen och sedan vek dom av till höger. Dom gick in i en stuga och sedan blev allt svart igen.

”Al, vad såg du?” sa Bella allvarligt. Jag kollade på Edward och han kollade oroligt på mig.

”Benjamin och hans bror har fört bort Renesmee. Hennes händer var bundna och dom gick in i en stuga i skogen.” Edward kollade på Bella och hon tog hans hand i sin. Han böjde sig ner och viskade-”Det kommer ordna sig.”-i hennes öra. Han kysste henne lätt på kinden och rätade på sig.

Jasper kollade oroligt på mig och jag kramade om hans hand.

 

Vi sprang först och letade efter flocken. Vi hittade dom några kilometer från Emmett och Roses hus, sedan förklarade jag och Edward allt för dom.

”Så fort jag får tag på den där jävla blodsugaren ska jag slå ihjäl honom!” röt Jacob.

”Vi kan inte bli ihjäl slagna, du måste elda upp oss.” sa Edward, han var bara tvungen. Jag kollade irriterat på honom och han flinade.

”Jacob!” sa Sam med sin alfaröst. Vi sprang tillbaka till dom andra och jag berättade vad jag sett för dom andra. Carlisle kollade allvarligt på mig och sa:

”Alice, känner du igen något från synen? Vart stugan ligger eller någonting alls?”

Jag slöt ögonen och fokuserade.

”Jag vet att vi en gång har varit och jagat i Seattle, jag har för mig att det låg en stuga där.” Jag skakade på huvudet och kollade på Edward.

”Du kan nog ha rätt Alice.” sa han.

”Men kan vi inte kolla upp det då?” sa Jacob allvarligt.

”Jo, vi har ju inget annat att gå på. Vi vet inget annat, det är vår ända chans.” sa Edward.

”Okej, men det räcker om bara Jacob, Embry och Quil kommer med oss.” sa Carlisle.

”Okej, vi andra fortsätter att söka igenom Forks.” sa Sam bittert.



Bra/Dåligt?

Mer/Sluta?


Förlåt för att jag inte skrivit på jäääätte länge, men jag ska även skriva kapitel 15 idag, vi får se om det blir färdigt eller inte... Har en massa läxor jag måste göra..Och ibland får jag ingen skrivlust det står helt enkelt helt still i huvudet! Hoppas ni blev nöjda och skriv och det är något som är fel eller så, jag vill gärna veta..

 

Warm and Beautiful

Kapitel 13

Rosalies perspektiv

 

Vi sprang genom skogen, på stigen till skolan, Forks enda. Vi sprang till den lilla skogen bakom skolan, där Nessie och Benjamin varit en gång, enligt Edward. Jag kände Nessies doft där, och två andra. Jag kände inte igen dom andra lukterna, måste vara Benjamin och någon annan.

”Vilka är dom andra lukterna?” frågade Bella.

”Skulle tro att det är Benjamin och någon annan.” sa jag och gick efter Renesmees doft. Den ledde till en avlägsen stig lite längre bort. Jag struntade i dom andra och fortsatte gå. Stigen fortsatte längre och längre in i skogen. Jag SMS:ade Emmett:

''Följ efter mig. Rose.'' Jag fortsatte att gå och en liten stund senare var dom vid min sida.

”Det är Nessies doft.” sa Bella hoppfullt.

”Ja.” sa jag och fortsatte gå. Efter en stund, när vi gått längre in i skogen tog Nessies doft helt plötsligt slut.

”Det var märkligt.” sa Edward och kollade förvirrat runt. Bella kollade oroligt på Edward och han tog tag i hennes hand. Vi stod där, där spåret tagit slut.

”Dom kan inte bara ha försvunnit.” sa Emmett och gick runt i en cirkel, runt oss andra.

”Det måste finnas något spår. Dom kan inte bara vara borta.” sa han sammanbitet.

”Jag tror vi borde prata med dom andra.” sa Edward. Han tog upp telefonen ur fickan och slog ett nummer.

”Carlisle, vi är i skogen bakom skolan, följt vårat spår och kom hit.” sa han, han blev tyst och sa sedan:

”Ja då.” sedan la han på. Han stoppade tillbaka telefonen och gick en lite bit längre in. Emmett och jag satte oss på en stubbe, en liten bit längre bort från platsen där vi nyss stod, där var det öppet, en plan yta, inga träd alls.

Bra/Dåligt?

Mer/Sluta?

Vet att det blev kort och att det var länge sen nu men jag har inte så mycket tid längre. Läxor och allt med skolan, kompisar och allt sånt. Lite mycket nu men ska försöka att få till det mer med W&B :)

 

Warm and Beautiful

Kapitel 12 del 2

Rosalies perspektiv

 

”Vad är det du säger?”

”Jag såg bara det sedan blev allt bara svart.” sa hon frustrerat.

”Jag kommer över på en gång.”

”Vi är hos Esme.” sa hon och jag la på.

”Emmett!” ropade jag.

”Ja?”

”Kom!” Emmett kom, han kollade oroligt på mig.

”Vad är det?”

”Det är Nessie, Alice tror hon är kidnappad.”

”Va? Vad pratar du om?” Emmett kollade förvirrat på mig.

”Vi ska till Esme och Carlisle.” Han nickade och vi sprang dit på en gång. Alla var samlade där: Carlisle och Esme satt i ena två mans soffan, Bella och Edward i den andra och Alice och Jasper satt i trappan. Jacob hade med sig Quil och Embry. Jacob satt i fåtöljen närmast Bella och Edward medan Quil och Embry stod borta vid dörren. Vi satte oss ner och jag kollade på alla. En efter en, alla kollade tomt framför sig. Edward kramade om Bella och viskade hela tiden-det kommer bli bra, vi kommer hitta henne- i hennes öra.

”Alice. Har du sett något mer? Var det något i din vision som du kände igen?” Edward kollade på Alice oroligt.

”Jag vet inte. Allt är bara svart. Alldeles tomt. Jag ser ingenting.” sa hon frustrerat. Hon spände tinningarna och kollade tomt framför sid, Jasper satt tätt bredvid henne med armen om henne.

”Har ni sökt genom området runt skolan?” frågade jag.

”Nej, vi sitter bara här och tänker. Vad tror du?” sa Jacob spydigt.

”Jacob, det där var onödigt.” sa Bella och kollade strängt på honom.

”Förlåt.” mumlade han. Jag struntade i honom och sa sedan:

”Men ni har alltså sökt igenom området runt skolan, men Alice, såg du något alls i din vision som kan vara till någon nytta?”

”Jag vet inte. Jag behöver lite frisk luft. Bella, Rose kan ni vara snälla och följa med?” Jag förstod inte vad hon ville men vi följde med henne ut.

”Jag har något som kan vara till nytta.” sa hon när vi gått så långt att huset var utom synhåll.

”Men varför kunde du inte säga det där inne?” frågade Bella förvirrat.

”För att Jacob var där. Ni förstår, för ett tag sedan kom Nessie hem till mig och ville prata. Hon hade träffat en kille i skolan. Han var ny.”

”Och?” sa Bella otåligt.

”Han heter Benjamin. Och är vampyr.” Hon kollade ängsligt på oss båda.

”Jag pratade med Edward förut och, ja, han hade hört Ness tänka på honom. Den gången dom sist träffats. Tydligen gillar han henne jätte mycket, ja jag är inte säker men jag tror att det är han.” sa hon tveksamt.

”Vi måste få vet mer om den här ''Benjamin''. Men varför tyckte du att du inte kunde säga det där inne?” frågade jag.

”Jacob. Annan kille kär i Renesmee.” Alice kollade menat på mig och jag förstod.

”Det skulle bara vara rätt åt jycken!” Jag log åt tanken.

”Okej, vi måste få bort Jacob ur det här. Han kan vara så avundsjuk ibland och sedan måste vi prata med Edward, vi måste veta vad han vet om Benjamin.” sa Bella allvarligt och vi sprang tillbaka. Vi fick Jacob och dom andra hundarna ut ur bilden genom att säga att dom skulle söka igenom skogarna.

”Benjamin älskar tydligen Renesmee och han blev förkrossad när hon berättade för honom om henne och Jacob.” sa Edward ängsligt. Vi var alla samlade hos Esme och Carlisle. Jag satt i Emmetts knä i en fåtölj. Han höll om mig, mjukt.

”Jag vet inte vad jag ska tro.” sa Esme oroligt. Hon kollade ängsligt på Edward och satte sig sedan ner, bredvid Alice och Bellas i soffan. Jag kollade upp på Emmett, han kollade oroligt på mig.

”Men det måste finnas något vi kan göra, på något sätt. Jag vill inte bara sitta här.” sa Alice och reste sig upp.

”Men om Jasper, Alice Esme och Carlisle söker igenom området vid skolan, igen. Så försöker jag, Bella, Em och Rose få tag på Benjamin. På något sätt måste vi väl kunna hitta honom.” sa Edward.

”Vi gör så.” sa Carlisle.

”Vi sticker då.” sa Jasper och han och dom andra försvann ut ur rummet.

Bra/Dåligt?

Mer/Sluta?

Jag sa ju att detta kapitel skulle komma snart;) och nästa kapitel kommer även det snart:) ska fortsätta med kapitel 13 nu :)

 

Warm and Beautiful

Kapitel 12

Rosalies perspektiv

Jag satt på verandan och läste en tidning, då Alices gula porsche körde upp till mitt och Emmetts hus. Dörrarna öppnades och ut kom Alice och Nessie.

”Hej.” sa jag och fick ett litet leende på läpparna.

”Hej.” Nessie kramade om mig och slog sig ner, i fåtöljen bredvid.

”Vad gör ni här?”

”Ness behöver prata.” sa Alice och nickade mot Renesmee där hon satt.

”Jag ska nog åka.”

”Vart ska du?” Nessie kollade upp på Alice.

”Alaska. Men vi alla kommer hem imorgon.” Alice satte sig i sin porsche och startade den spinnande motorn.

”Jaha, vad är det som tynger dig?” sa jag när Alices bil kommit utom synhåll. Hon suckade och började förklara det hela.

….

 

”Inte för att jag gillar hunden men om du verkligen gillar honom så har du svaret.

”Du har nog rätt.” sa hon och satte sig i skräddarställning. Emmett kom ut på verandan.

”Hej.” Han kysste mig snabbt och gick fram till Nessie. Han lyfte upp henne och satte sig på stolen med henne i sitt knä.

”Jaha, vad pratar ni om?”

”Em.” sa jag irriterat.

”Ja?” Nessie kolla upp på honom och sa:

”Kan du vara snäll och gå? Jag vill prata med faster Rose. Ensam.”

”Jaja. Vad ni kör med mig.” han satte ner Nessie igen och gick in. Renesmee fnissade och sa:

”Vad ska jag säga? Ska jag säga att jag hört honom i sömnen eller ska jag bara vänta tills han säger något?”

”Berätta det.” sa jag allvarligt.

”Ja, jag antar att det är det ända rätta.” Hon reste sig upp och kramade om mig.

”Ska jag följa med dig hem?” Hon nickade och vi gick först in till Emmett.

”Får man veta vad det är som pågår eller?” Han kollade på oss.

”Jag hörde Jacob prata i sömnen.”

”Vad sa han då?” Emmett kollade oförstående på Nessie och väntade på svar.

”Att han vill gifta sig med mig.” Hon kollade bort, lite generande och satte sig i soffan i vardagsrummet. Vi gick efter, Emmett satte sig bredvid henne, la armen runt henne.

”Vad ska du säga?”

”Det enda rätta.” Emmett nickade för sig själv och kollade upp på mig.

En halv timme senare sprang jag och Nessie hem till henne. Där Jacob satt i vardagsrummet och bredde ut sig. Jag kramade om Nessie och pratade lite med Edward och Bella, gav Jacob en spydig kommentar och sprang sedan tillbaka till Emmett. Han var i vårt sovrum och låg i sängen.

”Hej.” sa jag och log. Jag gick fram till honom, la mig hos honom och kurade ihop mig i hans famn.

”Älskade Rosalie.” Han kysste mig om och om igen.

 

 

Renesmee

 

Jag satt bredvid Jake i soffan och kollade på något dåligt program.

”Jake, jag behöver prata. Kan vi gå en promenad eller nåt?”

”Ja, visst.” sa han och stängde av TV:n. Vi gick hand i hand till ängen där vi spenderat många stunder dom senaste dagarna. När vi kommit fram, och suttit oss ner sa jag:

”Jake, det här är lite svårt för mig men du behöver veta det. Igår kväll, när du skulle sova hos mig, på kvällen hörde jag dig prata i sömnen.” Jag kollade försiktigt upp på honom.

”Vad sa jag? Och varför låg du i gästrummet?”

”Du sa: ''Nessie, jag älskar dej så oerhört mycket. Vill du gifta dig med mig?''.” Jag kollade ner på marken och han tog mitt ansikte mellan sina händer.

”Det var inte meningen att du skulle höra.” sa han generat. Jag kollade hastigt bort från honom. Han tog tag i mina händer och reste sig upp. Då vi nu stod upp, båda två. Han gick ner på ena knät. Han kollade en stund på mig och log, ur byxfickan tog han upp något, en liten ask.

”Renesmee Carlie Cullen, vill du gifta dig med mig?” Han öppnade den lilla vita asken och där satt en silver ring, med en liten diamant som glittrade i ljuset av solen.

”Ja. Ja, Jacob jag vill gifta mig med dig!” Utbrast jag i ett enda leende. Han kysste mig och tog sedan tag i min hand. Han trädde på ringen på mitt ringfinger, på vänstra handen och reste sig upp. Han kysste mig igen och log.

”Jag älskar dig.” sa jag och log. Jag kände att en tår föll nerför min kind. Jacob torkade bort den och kysste mig igen och igen.

 

Rosalie

 

Emmetts andedräkt mot min hals, den ljuva doften av honom. Han kysste mig åter igen. Telefonen ringde.

”Jag tar det.” sa jag och reste mig. Han höll kvar mig och jag kysste honom igen. Han släppte och jag gick för att svara.

”Rosalie.” svarade jag. I andra änden sa Nessies röst, glatt:

”Jag är förlovad!”

”Grattis.” sa jag och log.

”Ringen?”

”En enkel men jätte fin silver ring med en diamant.” sa hon glatt.

”Du får komma över imorgon, så får jag se på den.”

”Nej, kom du. Alice är så klart redan här och Jacob är hemma just nu så kom.”

”Okej, vi kommer.” sa jag och la på.

”Emmett?” ropade jag.

”Vad är det my Angel?” sa han och kramade om mig.

”Vi ska till Nessie. Hon har något att berätta.” sa jag och flinade.

”Okej, bara om vi tävlar dit.” sa han och log.

”Visst.” Vi sprang hela vägen, jag tätt i hälarna på Emmett. När det kom till att tävla, skulle han bara vinna.

”Måste du alltid vara så seg?” sa han retsamt. Jag himlade med ögonen och han skrattade. Emmett drog upp dörren och klev in. I vardagsrummet satt: Bella och Renesmee i soffan, Alice i en av fåtöljerna, Esme i den andra och dom andra var i köket. Jag gick till vardagsrummet och Em till köket.

”Få se.” sa jag och gick fram och satte mig på huk framför Nessie. Hon visade stolt upp handen.

”Åh, vad vacker. Jycken kan i alla fall välja ring.” Nessie blängde på mig, eller ett försök att blänga på mig.

”Nå, hur vill du fira?” sa Alice glatt.

”Alice.” stönade Nessie.

”Jaja.” Hon kollade dystert på Ness.

”Fast jag kommer ju få fixa bröllopet.” sa Alice glatt.

”Men jag ska också få bestämma.” sa Nessie.

”Visst.”

”Du kommer ju få bestämma mycket med.” sa Jasper ironiskt. Han kom in och lyfte upp Alice i sin famn, och satte henne i sitt knä.

”Har ni planerat något ännu?” frågade Bella.

”Nej.” sa Nessie.

”Du borde nog sova lite.” sa Edward som kom in i rummet med Emmett och Carlisle tätt i hälarna.

”Mm.” Nessie reste sig upp.

”God natt.” sa hon och gick upp till sitt rum. Carlisle, Esme, Alice och Jasper gick strax efter. Jag och Emmett stannade ett tag till. Jag gick upp för att säga god natt till Renesmee. Jag knackade försiktigt på dörren.

”Kom in.” sa hon och jag öppnade dörren och gick in. Jag satte mig på sängkanten och log mot henne.

”Ska du ha på dig ringen imorgon?” frågade jag.

”Jag vet inte. Folk kommer ju märka den men jag vill inte såra Jakes känslor om jag inte bär den.”

”Mm, jag förstår dig. Men en sak vet jag.”

”Vad?”

”Att du alltid gör det rätta.” sa jag och log.

”Tack Rose.”sa hon och kramade om mig. Jag stängde dörren efter mig och gick ner till dom andra.

”Vi ska väl ta och gå hem nu.” sa Emmett.

”Ja.” Vi sa hej då till Edward och Bella och sprang han i hand hem till oss. Emmett satte på någon romantisk film i sovrummet och vi la oss i sängen. Jag låg med huvudet mot hans bröst.

 

 

….

 

På förmiddagen jagade vi, Emmett fällde två stora rådjur och en puma, jag en puma och två små rådjur. Vi grävde ner dom bakom en stor sten och sprang sedan hem igen. Jag satte mig och läste en bok, när jag väl kommit in i den ringde telefonen.

”Tar du det?” ropade Emmett från garaget.

”Ja.” svarade jag och gick för att svara.

”Rosalie?” sa Alice oroliga röst, i andra änden.

”Ja? Al, vad har du sett?”

”Renesmee.”

”Vad är det med henne?”

”Jacob lämnade av henne på skolan.” stammade hon. Jag förstod ingenting.

”Men vad är det med det? Alice, ta dig samman. Vad har du sett?” Nu började jag verkligen bli orolig.

”En..en vampyr kidnappade henne.”


Bra/Dåligt?

Mer/Sluta?

Förlåt för att det var så länge sen. Men har inte riktigt hunnit med allt, och imorgon börjar ju skolan (i alla fall för mig) men hoppas i alla fall att det blev bra och jag ska börja med kapitel 12 del 2 nu. Det måste ju bli en fortsättning på detta och då ur rosalies perspektiv igen:)

Warm and Beautiful

Kapitel 11 del 2

 Förklara saker och ting

 

Vi skulle precis sätta oss i Alices porsche då Emmett kommer.

”Tja, Busfrö!” sa han retligt.

”Hej.” sa jag.

”Jag menade Alice.” sa han och flinade. Alice dansade fram till honom och slog honom i magen, fast det säkert inte gjorde ont.

”Det där gjorde inte ens ont.” sa han retligt.

”Men det kommer det att göra, när Nessie slutat skolan kommer vi hit, och då ska du få smaka på mig!” sa Alice och log mot honom.

”Det ser jag fram emot.” sa Emmett och flinade ännu mer. Alice dansade fram till bilen och satte sig.

”Hej då Emmett. Vi ses senare.” sa jag innan jag satte mig. Emmetts bullriga skratt överröstade motorn och Alice skrattade. På vägen till skolan pratade Alice med mig, hela tiden. Hon tystnade inte en sekund.

”Men Ness, hur ska du göra? Alltså han vill gifta sig med dig. Och tänk om han friar. Då kommer du ju bara krossa hans hjärta, och det vill du ju inte.” Alice tankar hjälpte mig lite men dom fick mig bara att tänka mer på det.

”Alice..snälla kan vi prata om något annat, jag vill helst inte prata om det.” sa jag och kollade ut ur fönstret.

”Ja, det är klart.” Hon tystnade, tänkte på något i en sekund eller två.

”Okej, när kan jag få ta med mig dig och shoppa?!” sa hon och log mot mig.

”Snälla, snälla, snälla söta rara Nessie.” Jag suckade ljudligt och sa:

”Okej, i helgen.”

”Men det är ju en hel vecka dit!!” Hon blev genast på mindre bra humör.

”Okej då, onsdag eller torsdag. Blir det bra?” sa jag och kollade glatt mot henne.

”Toppen!” utbrast hon och flinade. Jag visste att jag skulle få ångra det. Sedan babblade hon på om allt möjligt-skolan, shopping, och lite om Jacob också- jag fick bara säga ja eller nej, sedan fortsatte hon att ta över. När hon svängde in på parkeringen, kände jag att blickarna for till Alices bil. Gult drar väl rätt mycket uppmärksamhet och dessutom är det ju en porsche.

”Tack för skjutsen.” sa jag och kramade om henne. Jag gick ut och stod och vinkade tills hon kommit utom syn håll. Jag gick mot byggnaden och bland allt prat hörde jag någon ropa på mig.

”Renesmee!!” jag vände mig snabbt om och bakom folkmassan försökte Sofie tränga sig förbi alla. Jag vinkade till henne och gick lite åt sidan, för att vänta upp henne. När hon äntligen kom fram till mig pustade hon ut och log mot mig.

”Hej.” sa jag och vi gick vidare.

”Vem var det som lämnade dig idag?” frågade hon och såg förvirrat på mig.

”Alice, min faster.” Jag log, och tänkte på Alice. Världens raraste person. Man kunde inte få nog av henne.

”Okej, snygg bil hon har. Men är det inte lite onödigt att ha en sån bil här i Forks, man får ju inte direkt köra så fort här.” Varför skulle hon lägga sig i?

”Hon fick den av pappa.” sa jag, ett svar som jag tyckte räckte. Sofie nickade och började prata om matte läxan. Vi gick till våra skåp och hämtade böckerna till matten med mr Brown. Mr Brown hade inte kommit in i salen när vi kom in, fem minuter för sent. När vi precis satt oss kom Anna Weymoth in, rektorn. Hon ställde sig vid white board tavlan och hyssjade oss. Vi tystnade.

”Mr Brown är hemma idag med sin sjuka son.” sa han och kollade på oss alla.

”Vi har ingen som kan täcka för honom så ni får hål timme tills nästa lektion. Och sedan brukar ni ju ha honom på eftermiddagen, i idrott, så då slutar ni tidigare.” sa hon och log. Ms Weymoth var ung, hennes far hade dött, och i hans testamente stod det att hans enda dotter, Anna, skulle få ärva skolan av honom-han ägde hela. Alla reste sig och Anna och vi gick ut. Jag och Sofie gick till en bänk, ute. Det var grå molnigt, så Benjamin borde vara här idag.

”Jag kommer om en stund, måste kolla upp en sak.” sa jag till Sofie och jag gick till receptionen.

”Hej, vet du vilken lektion Benjamin Dewey har just nu?” frågade jag när jag kom fram. Den gamla tanten, med rött hår, som jobbat här i alla år kollade på datorn och kollade upp på mig.

”Han har biologi med miss Harper, han slutar om fem minuter.” sa hon vänligt.

”Tack.” sa jag och log mot henne, hon nickade till svar och jag gick ut. Jag gick till biologi salen och ställde mig utanför dörren. Det ringde i klockan där inne och eleverna strömmade ut.

”Benjamin?” Jag försökte överrösta allt mummel med det gick inte. Alla elever var ute ur salen och jag var på väg att gå där ifrån då Benjamin tog tag i min arm.

”Vi går upp till skogen.” sa han och gick. Jag skyndade mig efter honom. Vi satte oss på det nedvälta trädet, som vi satt på förra gången.

”Vad ville du?” Han kollade på mig och log.

”Jag vet inte vad du tycker vi är direkt, om du tycker vi bara är vänner. Eller om du tycker att vi är mer än bara vänner. Jag behöver veta, vad du tycker om mig.” sa jag och blev genast lite obekväm med situationen.

”Okej, jag tycker du är en jätte vacker kvinna och jag gillar dig verkligen.” sa han och kollade fortfarande på mig, han skämdes inte alls över situationen.

”Benjamin, du är verkligen en jätte bra vän. Jag gillar dig verkligen men jag älskar någon annan, och han älskar mig också.” sa jag och kollade ner i marken. Jag kollade snabbt upp på Benjamin och jag såg på honom att han var besviken, fast han försökte kolla bort från mig, så mycket som möjligt.

”Benjamin, snälla. Säg någonting.” sa jag och kollade oroligt på honom.

”Renesmee, jag kom hit med min familj, för att påbörja ett nytt liv här. Då jag träffade dig och jag trodde verkligen att jag skulle få någon att dela mitt liv med. Jag älskar dig otroligt mycket men jag förstår dina känslor, nu finns det väl inget som håller mig kvar här längre.” På bara några veckor kände jag att jag och Benjamin hade kommit varandra jätte nära, och jag mådde inte bra av att han sa så, han lät så sorgsen. Det kändes som om jag förstört allt. Men vad skulle jag gjort. Tagit reda på att han var kär i mig och sedan låtsas ha samma känslor för honom? Jag skulle bara ha sårat honom ännu mer om jag skulle gjort så, och det skulle aldrig falla mig in att göra, fören efteråt.

”Jag vet inte vad jag ska säga. Jag visste inte att du kände så. Jag vill verkligen inte såra dig, men det är så här det är. Jag älskar verkligen den här killen och han älskar mig. Men jag hoppas att ni inte flyttar på grund av det här.” Jag såg sorgset på honom och han mötte min blick.

”Jag förlåter dig Renesmee, jag skulle aldrig kunna göra något annat än att förlåta dig. Jag älskar dig otroligt mycket.” sa han med ömhet och vänlighet i rösten. Han kollade på mig och kysste mig sedan varsamt på kinden. Jag blundade och sedan kände jag vinden i mitt hår, han var borta. Jag öppnade sorgset ögonen och kollade runt om mig. Jag reste mig upp och kollade ut över skogen, han var borta. Tänk om jag aldrig mer skulle få se honom. Tänk om han var borta på riktigt. Jag stod inte ut med att ens tänka tanken. Jag försökte samla ihop mig och jag sprang tillbaka till skolgården, där Sofie fortfarande väntade på mig, på bänken där jag lämnat henne.

”Var har du varit?” sa Sofie när jag kom fram till henne.

”Pratade med Benjamin.”

”Jaha, den där nya killen.” sa hon och log.

”Det är inte på det viset.” sa jag och tog min väska.

”Ska vi gå?” sa jag och kollade på henne.

”Vart?” sa hon. Hon kollade fundersamt på mig.

”Biologin börjar om fem minuter. Men om du vill få en utskällning av Miss Harper framför alla, så varsågod men jag går nu.” sa jag och brast ut i ett stort leende. Jag flinade och gick, hon kom springande efter mig. Lektionen gick inte direkt snabbt, tanken på Benjamin kom hela tiden tillbaka och jag hade inte direkt glömt bort gårdagen men Jacob. Men tillslut ringde det ut och vi samlade ihop våra böcker,vi gick till matsalen. När vi fått vår bricka med mat gick vi till vårat bord där Corbin redan satt med en av hans kompisar, Dave Hamilton.

”Hej.” sa Corbin och log mot oss.

”Hej.” sa vi och slog oss ner. Efter fem minuter kom också Hannah Swayles. En pratsam tjej som alltid satt i vårat bord. Hon fick mig att komma på andra tankar, men både Jacob och Benjamin kom hela tiden tillbaka. Jag visste att Jacob var den rätta. Och Benjamin, att se honom så sorgsen, jag visste inte vad jag skulle göra. Jag var tvungen att prata med någon. Inte Alice. Inte mamma, och inte pappa. Rosalie eller Esme, var båda bra lyssnare och hade alltid något bra råd att ge. Jag bestämde mig för att jag skulle hälsa på Rose, då Esme inte var hemma. Hon och Carlisle var hos klanen Denali, uppe i Alaska. Jasper var också med dom, hur kunde han och Alice vara ifrån varandra? Fast dom hade ju träffats imorse. Corbin förde mig tillbaka till nuet.

”Nessie?” han viftade med handen lite framför mig.

”Ja?”

”Du stirrade bara tomt framför dig, jag blev lite orolig där.” sa han och flinade.

”Ja, jag har bara mycket att tänka på just nu.” Vi fortsatte prata en stund sedan lämnade vi brickorna och gick ut. Jag och Corbin gick till SO salen, vi satte oss på våra platser och Mr Smith kom in i rummet. Han började prata om något med blommor, sedan hörde jag bara mummel. Tankarna kom hela tiden tillbaka, den här lektionen tänkte jag bara på Jacob. Vad gjorde han nu? Vad skulle jag säga nästa gång jag träffade honom? Skulle jag berätta att jag hört vad han sagt i sömnen? Skulle jag bara låtsas som om jag inte hört honom? Skulle han då gå och tänka på det? Nej, jag måste berätta det för honom. Men jag skulle först prata med Rose. Miss Harper frågade mig efter lektionen vad det var med mig. Jag svarade att jag bara hade mycket att tänka på. Hon sa: ''Det som nu tynger dig så, borde du rätta ut. För du ser lite orolig ut.'' Hon hade helt klart rätt. Jag borde rätta ut det här men jag var mer än bara orolig. När jag kom ut på parkeringen stod Alices gula Porsche på min parkering. Hon stod lutad mot bilen och smekte den. Jag gick till henne.

”Hej.” sa jag och log mot henne.

”Jag får väll ta att skjutsa dig till Rose, byrackan kommer vara hos er i eftermiddag.”

”Okej.” sa jag och drog på munnen, ett försök att le.

”Skönt att slippa idrotten?”

”Ja. Alltid skönt att slippa lektioner.” sa jag och för en gångs skull log jag. Hela vägen satt jag tyst i bilen och kollade ut ur fönstret. När Alice väl förstod att jag inte lyssnade tystnade hon. Istället satte hon på en lugnande låt på radion. Hon körde upp på grusvägen och hem till oss.

”Lämna grejerna, så skjutsar jag dig till Rose sen.” sa hon och jag gick in och lämnade väskan på mitt rum. Jag gick ut till Alice och vi åkte iväg.

Bra/Dåligt?

Mer/Sluta?

Det är jätte kul att så många tycker det är bra, och jag blir verkligen rörd av alla fina kommentarer:) Ska skriva på kapitel 12 nu, ur Roses perspektiv.

Warm and Beautiful

Kapitel 11

Komplikation

 

När vi kom in stod mamma i hallen.

”Hej.” sa jag och log mot henne.

”Hej, gumman.” sa han och log.

”Hej Bella.” sa Jake, och sparkade av sig skorna.

”Jacob. Jag städade här nyss.” sa mamma och kollade menande på skorna som låg mitt i vägen.

”Förlåt.” sa han och ställde snyggt skorna bland dom andra.

”Bra.” sa mamma och små flinade.

”Det finns mat.” sa mamma och gick till köket.

”Jag är mätt.” sa jag och vi gick efter henne till köket.

”Vad har du ätit?” frågade hon och ställde fram en tallrik på bordet.

”Jagat, rättare sagt.”

”Okej, men exakt vad?” sa mamma och tog fram bestick och ett glas.

”Här.” sa hon och gav Jacob besticken och glaset.

”Rådjur.” sa jag och slog mig ner.

”Gott.” sa mamma och la upp en omelett och bacon på Jacobs tallrik.

”Ja.” sa jag.

”Vill du ha något mer? Sallad kanske?” sa hon och gick till kylskåpet.

”Nej, nej. Bella, det är bra som det är.”

”Okej.”

”Mamma, varför skulle jag komma hem så tidigt?”

”Det är skola imorgon, och jag visste inte om du gjort klart dina läxor. Har du det?”

”Bara lite med matten.”

”Okej. Gör den sen då.” Jag nickade till svar. Jacob åt upp maten och vi gick till mitt rum. Han bredde ut sig på sängen och suckade djupt.

”Vad är det?” Jag tog fram matten och satte mig vid skrivbordet.

”Inget, är bara trött.”

”Men Jacob. Sov då.” sa jag och började med matten.

”Ja, om du inte vill kolla på när jag gör den tråkiga matten. Du väljer.”

”Ja, jag antar att jag kunde sova en stund. Men när du ska sova-om jag sover så länge-får du väcka mig eller bara putta mig åt sidan.” sa han och log, den andra tanken gillade jag. Att ligga där i sängen, bredvid Jake. Hans värme.

”Jag tar andra alternativet.” sa jag och log.

”Okej.” sa han och slöt ögonen. Efter tio minuter började han snarka högt. Jag krånglade i minst fyrtio minuter med matten. Det gick till slut. Men det tog lång tid. Sedan gick jag till badrummet och borstade tänderna och tog en varm dusch. Det varma vattnet som sipprade ner för min kropp. Jag tvålade snabbt in kroppen och sköljde mig med kall vatten. Sedan stod jag en lång stund i duschen och njöt. Jag virade in kroppen i en varm handduk och torkade håret. Jag borstade snabbt ut håret och tog kläderna i handen, med handduken virad runt kroppen. Jag gick in på mitt rum och la kläderna i fåtöljen vid sängen och ställde mig framför spegeln. Jake snarkade fortfarande, men inte lika högljut. Jag tog fram ett par trosor och en för stor T-shirt. Jag tog på mig det och kollade på klockan. 21.30. Jag kunde ta och läsa en stund. Jag tog upp ''förföljaren'' från skrivbordet och satte mig i fåtöljen. ''Förföljaren'' hade jag läst minst åttio gånger, min favorit. Den fick mig att rysa varje gång jag läste den. Jag hade haft den sedan jag var jätte lite, mamma köpte den bara något år efter jag lärde mig läsa, sedan fastnade jag för den. Och jag läser den nästan jämt. Jag hade precis kommit in i boken, till en spännande del då Jake sa:”Nessie, jag älskar dej så oerhört mycket. Vill du gifta dig med mig?” Han pratade i sömnen. Åh Gud. Jag tappade boken och hade munnen öppen som ett stort O. Tänk om han imorgon kom ihåg drömmen. Eller om han helt enkelt ville gifta sig! Nu ville jag verkligen inte lägga mig hos honom. Jag skulle bara ligga där spänd hela natten, och inte kunna somna. Och sedan imorgon, skulle jag komma för sent. Det knackade på dörren och jag försökte samla ihop mig lite.

”Gumman, kan du komma en liten stund?” viskade pappa. Jag nickade och gick ut ur rummet.

”Vi går ut och pratar lite bara.” sa han och kollade på mig allvarligt. Jag nickade åter igen, jag kunde inte få fram ett ord.

”Jag hörde vad han sa, i sömnen. Och jag vet vad du tänkte.”

”Jag...vet.” fick jag fram med en pipig röst.

”Åh, gumman lilla.” han omfamnade mig i en kram och höll om mig.

”Jag tror inte att vi ska säga till Jacob att vi hörde.” sa han och jag kollade upp på honom. Jag ruskade på huvudet och kollade ner i marken. Han lyfte upp min hacka, och höll den kvar.

”Renesmee, vad vill du? Nu frågar jag dig, snälla säg vad du vill.” sa han och jag förstod att han inte fattade så mycket inne i mitt huvud nu. Tankarna bara snurrade.

”Jag..vet inte....Jag är absolut inte redo att gifta mig. Men jag älskar honom så mycket.” sa jag och min röst hade inte återställt sig helt ännu.

”Jag förstår. Nästan som med din mamma och mig. Hon hade blev uppfostrad att giftermål inte var bra när man var så ung. men jag övertygade henne.” sa han och flinade åt ett minne.

”Mmm. Men jag vet inte vad jag ska göra. Jag måste säga något. Jag kan inte bara låtsas som om jag inte hörde det. Tänk om han går och tänker på det!”

”Ja, gumman. Jag vet ärligt talat inte vad du ska göra men jag tror att du borde prata med honom, om du verkligen tror att han är den rätta.”

”Jag får tänka på det. Men jag vet inte om jag vill sova i samma säng som han efter det här.”

”Jag förstår. Vi kan bädda i gästrummet. Kom vi går in nu.” Vi gick in och mamma hjälpte mig att bädda i gästrummet.

”Tack mamma.”

”Så lite så. Men du försök att inte tänka på det för mycket inatt okej?”

”Ska försöka, men det kommer nog inte gå så bra.” sa jag och kurade ihop mig i sängen.

”God natt älskling.”

”God natt mamma.” Hon kysste mig på pannan och stängde sedan dörren. Jag försökte slappna av, inte tänka på det. Men det gick bara inte, jag tänkte på en massa andra saker, försökte tränga ute tanken men den kom hela tiden tillbaka. Jake vill gifta sig med mig. Jag förstod det inte. Jag älskar honom, otroligt mycket. Jag har aldrig älskat en man lika mycket som Jacob men gifta sig, och jag är ändå bara sex år. Nu, för första gången kan jag använda min riktiga ålder som en ursäkt. Jag la mig på mage och tog kudden över huvudet. Jag bankade kudden i huvudet. Försökte få bort tankarna. Jag tände lampan som stod på nattduksbordet och där bredvid min telefon låg ''förföljaren''. Jag tog upp den och började läsa där jag börjat.

…...

 

Jag vaknade, jag satt upp, på ett konstigt sätt. I gästrummet. Plötsligt klarnade allt för mig och jag kom ihåg allt från kvällen innan. Det knakade på dörren och jag reste mig upp.

”Kom in.” sa jag och började bädda.

”Jag tänkte att du ville ha några kläder att ta på dig.” sa en kvittrande röst. Jag kollade genast upp.

”Alice! Åh Alice!” sa jag och kramade om henne.

”Lilla gumman, så ja. Här ta på dig det här nu, din mamma har lagat frukost.”

”Tack.” sa jag och tog på mig kläderna.

”Sen när fick jag klä på dig?” sa hon och kollade förvittrat på mig.

”Haha. Vet inte. Du får det ibland. När jag inte är på humör.”

”Ja, okej.” sa hon och log.

”Det passade ju bra!” sa hon och jag kollade först nu på kläderna. Ett par tighta jeans en söt tunika aktig, rosa T-shirt. Med ett siden band som hon snabbt knöt en rosett med, i sidan.

”Ja, det var fint. Men jag vet inte om det riktigt passar skolan.”

”Jodå. Allt passar allt!” sa hon och tog fram en vit munk jacka.

”Åh! Vad fin!”

”Det är ju bara en munk jacka. Så att det inte blir för fint, för en skoldag.” sa hon och kollade konstigt på mig.

”Jaja, jag tar på mig den sen.”

”Är han fortfarande här?” sa jag och kollade lite oroligt på henne.

”Nej. Sam ville att han skulle patrullera. Så det var bara bra. Så idag blir det du och jag. Jag skjutsar dig till och från skolan.” sa hon och brast ut i ett stort leende. Vi gick till köket och jag tog bara en tugga av en smörgås, sedan tappade jag aptiten.

”Men ska du äta mer gumman?” sa mamma och kollade lite oroligt på mig.

”Nej, är inte sugen.” Pappa kom in i köket och kram de om mamma, han höll henne i sin famn och kysste henne. Jag tittade bort, på Alice, hon bara log. Jag slängde en snabb blick på dom och dom höll på än. Jag himlade med ögonen och Alice fnissade. Alice och jag plockade in frukosten-dom stod där i köket-fortfarande-och kysstes-sedan gick vi ut till bilen.

”Var är bilen?” jag kollade förvirrat runt, men ingen bil.

”Den är i garaget hos Esme och Carlisle. Vi får springa dit.

”Okej.” sa jag och log. Hon greppade tag i min hand och vi sprang hem till Esme och Carlisle, han i hand. När vi kom in i garaget stod Emmetts jepp där, Rosalies mercedes och Alices porsche.

”Var är Esme och Carlisle?” frågade jag, förvirrat. Deras bil stod inte här. Den svart volvon var borta.

”Hos Tanya och dom andra. Dom har visst något problem där uppe. Jasper är med dom också. Jag var där uppe igår, men åkte hem idag.” när hon sa att Jasper var där uppe, blev hon genast lite mer sorgsen. Det måste vara svårt för dom att vara isär.



Bra/Dåligt?

Mer/Sluta?

Blev det bra? Var det spännande. Säg gärna er åsikt:)
Håller på att skriva kapitel 11 del 2.
Sedan kommer kapitel 12 ur Rosalies perspektiv :)
Hoppas detta kapitel blev bra och att ni njöt av det ! :) <3

Warm and Beautiful

Kapitel 10

Rida

 

Jag skakade lite på huvudet.

”Jag tar det försiktigt, små springer bara.” försäkrade han mig.

”Okej, men försiktigt.” sa jag. Han nickade allvarligt och började ta av sig shortsen. Jag svalde en klump i halsen. Jake naken här? Han hörde att jag svalde en klump och skrattade.

”Okej.” sa jag, mest för mig själv. Han hade bundit fast shortsen runt ett slags band av något slag, runt vänstra foten.

”Jag springer in i skogen och skiftar form och så kommer jag tillbaka.” Han kysste mig och sprang sedan in bland träden. Han kom ut bland träden, i vargform. Han var så stor.

”Jake.” viskade jag. Han nickade tungt med huvudet och gick fram till mig. Han strök sin svans mot mig, så len och mjuk.

”Menar du verkligen att jag ska rida på din rygg?” Han himlade med ögonen och nickade. Han la sig ner, på magen, så att jag lättare skulle kunna komma upp på hans rygg. Jag satte mig upp på hans rygg. Han reste sig upp och jag vinglade till. Hans mullrande skratt ekade genom skogen. Jake började gå lite sakta. Sedan efter en stund började han springa. Jag grep tag i hans ''man'' och lutade mig mot honom. Han sprang bara snabbare och snabbare. Vinden ven i mitt hår. Jag lutade huvudet mot hans tjocka päls, och andades in den ljuva doften. Jag såg hela skogen förbi oss. Jag kunde inte urskilja ett träd, han sprang så fort. Jag slöt ögonen och höll mig fast i hans päls. Efter bara några minuter spärrade jag upp ögonen. Jag kände doften av ett rådjur och andades in. Den ljuva, goda doften av ett rådjur.

”Jacob, stanna. Jag vill äta.” Han saktade av och la sig ner. Jag klev av honom och snappade genast lukten igen. Rådjuret var bara ett antal meter längre in i skogen. Jag gick sakta närmare. Jag hörde bara rådjurets och Jakes hjärtslag och fåglarnas kvittrande sång. När jag såg hela rådjuret inom några meter, gav jag mig ner på huk. Jag satt där en liten stund och sedan gav jag på mig rådjuret. Jag bröt nacken på den och den ramlade ihop i min famn. Jag bet den vid halsen och började suga ut det färska blodet. Jake kom mot mig, han tittade bort och sedan på mig, igen. Jag njöt av blodet, som strömmade in i mig. I min kropp. I mitt blodomlopp. Nu hade jag rådjurets blod inom mig och jag kände mig i alla fall lite starkare.

”Jag är mer hungrig.” Det tömda rådjuret la jag åt sidan och reste mig. Jag gick fram till Jake och satte mig ner. Jag suckade och slöt ögonen. Jag letade efter något mer djur, här någonstans i närheten. Ungefär tjugo meter längre bort i skogen, till vänster, fick jag vitring om tre andra rådjur.

”Jag kommer tillbaks snart.” sa jag och vände mig och gav Jacob en snabb blick och sedan sprang jag mot dom snart döda djuren. Dom drack ur en rinnande bäck. Det porlande ljudet av bäcken lugnade mig. Jag var upphetsad. Min första jakt på denna vecka, och nu var det till och med helg. Att jag stått ut så länge med människo mat. I början var bara ett par dagar svårt nog med människo mat. Det är inte äckligt direkt men jag föredrar hellre vampyr ''mat'', på ''vegetariskt diet''. Jag tog ett snabbt språng och bröt nacken på den närmaste rådjuret, sedan tog jag det största. Och sedan bröt jag av nacken på den sista. Jag tog tag den största i nacken och bet den i halsen, det här blodet var mycket mer ljuvligare än den innan. Dom andra två var inte så dåliga heller, men den godaste var den största, och fetaste. Jag torkade bort blod på kinden och grävde en grop under en sten och dumpade sedan rådjuren under stenen. Sedan sprang jag tillbaka till Jacob. Han låg på marken och kollade upp på mig när jag stannade framför honom.

”Jag är klar, ska vi sticka eller ?” han nickade och jag klev upp på hans rygg. Han reste sig och jag vinglade åter igen till. Jag lutade mig mot hans päls och grep tag i hans päls, han satte fart på en gång. Sprang så fort att det kändes som om jag skulle ramla av. Jag ville säga att han skulle sakta av men det var ändå skönt. Vinden ven genom håret och doften av han fyllde min kropp. Ungefär fem minuter senare stannade han upp. Han la sig ner och jag klev av honom. Han sprang in lite längre in i skogen och skiftade form, han kom ut med shortsen på. Han gick fram till mig och kramade om mig.

”Jag älskar dig.” sa han och tog tag i min haka. Han kysste mig, höll mig hårt i sin famn. Jag kramade om honom och började kyssa honom, ivrigt. Hans tunga mot min tunga, så varm, så len, som sammet. Han formade den perfekt efter min. han släppte mitt ansikte och föll om mig. Han kysste mig lätt på pannan och sedan var det slut. Jag letade efter hans mun och var tvungen att öppna ögonen. Han kollade bort, bort från mig.

”Jake, snälla. Vad är det?” sa jag oroligt.

”Det här kommer inte fungera.” Jag tog tag i hans hand och började gå.

”Nessie, det är fel håll. Det är ditåt vi ska.” sa han och pekade till höger om oss.

”Jaja.” sa jag och gick dit han pekat. Jag stannade upp och tog båda hans händer i mina.

”Jacob. Om du inte tror det här kommer fungera, så kommer det inte det. Men om du älskar mig och vill ha mig så måste vi i alla fall försöka. För jag älskar dig otroligt mycket, och jag vill ha dig varje sekund som går.” Jag kollade allvarlig in i hans mörka ögon.

”Okej, vi ska försöka. Men jag vill bara kyssa dig, hela tiden.” sa han och jag kände hur blodet rusade upp till mina kinder. Han log mot mig, och la händerna på mina kinder.

”Okej, jag vet inte vad det är med mig. Det här kommer fungera.” sa han och lyfte upp mig. Han bar mig i sin famn, som en bebis. Medan han gick hade han hela tiden blicken fast i mig, han kysste mig flera gånger, utan att ramla, eller något sånt. Han släppte ner mig när ljuset började ta över den mörka skogen. Han tog tag i min hand och vi gick i fel riktning, i alla fall om vi skulle hem till honom.

”Vart ska vi?” jag kollade upp på honom.

”Jag vet inte, kanske till Quil?”

”Visst.” sa jag och lutade mig mot honom. Vi gick genom skogen, mot en stig längre bort. Efter att vi följt den smala stigen en bit svängde vi av till höger, och ett hus såg man, bara några meter bort. När vi kom fram till dörren, gick Jake bara in.

”Hallå!” ropade han och fösade in mig. Quil kom springande ner från trappan, han bromsade tvärt framför oss.

”Jaså, ni är här nu.” sa han och kollade på oss båda.

”Ja.” sa Jake. Jag kollade på Quil, bara shorts. Som dom brukade ha. Jag kände mig obekväm med att dom hade bar över kropp med alla förutom Jacob.

”Vad ska vi hitta på?” sa Quil ivrigt. Jacob ignorerade frågan och drog med mig till vardagsrummet.

”Ska vi kolla på nån film?” sa han och kollade upp på Quil. Han hade satt sig i tvåsitts soffan och drog ner mig i sin famn.

”Visst. Vilken slags film?” sa Quil och började rota bland en massa DVD:er.

”Ta någon rolig.” sa Jake och satte på TV:n. Quil rotade lite bland filmerna.

”Här, jag hittade en!” utbrast han och höll upp den.

”Vi tar den då.” sa Jake. Quil satte på filmen och satte sig i fåtöljen bredvid soffan.

Mitt i filmen pep det i mina byxor. Mobilen. Jag tog upp den och läste SMS:et.

Kom hem vid fem, Jacob kan också följa med. Det var från mamma. Jag kollade på klockan, halv fyra.

”Vem var det?” frågade Jacob.

”Mamma, ska hem vid fem.”

”Varför?” frågade Quil.

”Jag vet inte, det skrev hon inte.”

”Okej, jag följer med.” sa Jake, sedan ägnade vi oss åt filmen. Vid halv fem slutade den så vi sa hej då till Quil, och jag lovade honom att vi skulle komma hit igen. Sedan gick vi hem till Billy. Han satt och löste korsord.

”Hej, Nessie.” sa han och log mot mig.

”Hej.” sa jag och Jake drog in mig. Vi gick in på hans rum och han la sig ner på sängen, som nästan tog upp hela rummet. Jag kurade ihop mig i hans famn och pillade med hans fingrar. Han värmde mig, han la armen över mig och började nynna på någon låt, jag inte kände igen. Jag slappnade av och slöt ögonen. Efter bara några minuter började han snarka. Hans tyngd fick jag på mig, och en stund senare började jag svettas. Jag försökte få bort honom från mig, men det gick inte. Hela han låg på mig. Jag låg undertryckt under honom.

”Jake, snälla....Kan....inte...and..as!!!” Jag försökte röra på mig, så att hans skulle vakna, men jag kunde inte ens röra mig. Jag tog ett djup andetag och försökte åter igen få bort hans arm.

”Jacob snälla!” nästan skrek jag.

”Va, va?” Han tog bort armen från mig och jag reste mig upp.

”Du somnade, och jag fick ingen luft.” sa jag.

”Förlåt.” Jag kollade på klockan, tio i sex.

”Ehh, vi borde sticka.” sa jag och kollade menande på klockan. Han kollade på den och spärrade upp ögonen.

”Oj! Förlåt, ja det borde vi.” sa han och reste sig upp. Jag gick efter honom och vi gick ut, där Billy fortfarande satt och löste korsord.

”Bella ringde, jag sa att ni sov, hon tyckte inte att jag skulle väcka er. Men ni borde skynda er i alla fall.” sa han och kollade på oss.

”Ja, vi ska precis dra.” sa Jake, och vi gick. Vi gick längre in i skogen och han skiftade form, precis framför mig den här gången. Jag klev upp på hans rygg och han började springa hemåt. Efter ungefär sju minuter saktade han av och la sig ner, jag klev av honom och han skiftade form. Han tog på sig shortsen och tog tag i min hand. Efter att vi bara gått en liten bit såg man huset.



Varsågoda:) Nu var det inte på tre veckor som ni har fått ett kapitel. Att ni stog ut;) Det blev ungefär lika långt som dom andra senaste kapitlen men ni får snart kapitel 11:) Har redan snart skrivit en sida, och det är dåligt väder ute nu så ni får kanske kapitel 11 imorgon :) Hoppas det blev bra.

Bra/Dåligt?

Mer/Sluta?

Säg vad ni tycker:) Något speciellt som var bra? Undrar lite vad ni tycker så jag vet liksom, jaja ska fortsätta på kapitel 11 nu, så får ni läsa detta kapitel :))

 

Warm and Beautiful

Kapitel 9

Förklara sig

 

När det blev mörkt reste vi oss upp. Han tog tag i min han och vi gick bredvid varandra, vi gick så nära att vi nuddade varandra. Innan vi kom ut på stigen stannade han och drog in mig i sin famn. Vi stod där en stund. Han kysste mig och jag besvarade den ivrigt. Vi gick mot stigen, fortfarande hand i hand. Han drog upp våra händer mot sin mun och kysste min handflata och sänkte den sedan. Jag log för mig själv. Jake såg det och log han också.

”Ska jag följa med in?” sa han när vi började närma oss huset.

”Det är väll lika bra.” sa jag och log. Han nickade tomt för sig själv och vi såg huset framför oss. Vi gick in och jag förväntade mig det värsta. Jake släppte min hand och jag mig en blick. Jag nickade mot honom.

”Hej.” sa pappa från köket.

”Vill ni ha mat?” frågade han.

”Ehh, visst. Men pappa klockan är halv tio på kvällen.” sa jag och kollade skeptiskt på honom.

”Ja, jag vet. Men Jacob är nog hungrig.” sa han och kollade på Jake.

”Alltid!” sa han och mamma skrattade. Hon stod vid spisen och gjorde pannkakor. Vi satte oss ner, mitt emot varandra.

”Jordgubbar finns i kylen.” sa hon och jag reste mig upp. Jag tog jordgubbar och grädde och ställde det på bordet.

”Smaskens!” sa Jake. Och tog ett lager jordgubbar på en pannkaka. På det tog han en massa sylt. Han rullade ihop det. Och det hela blev bara en enda pannkaka. Det kom grädde på hela tallriken och lite på honom. Han skrattade för sig själv. Och började äta. Jag tog några jordgubbar och lite grädde och rullade ihop pannkakan. Det smakade gott. Jag tappade räkningen vid tjugo fem pannkakor, som Jake åt.

”Du kan äta för tjugo personer du.” sa mamma och skrattade. Hon satte sig bredvid Jacob. Och kollade på honom medan han åt.

”Det ser inte gott ut, det måste jag säga.” sa pappa och satte sig på min högra sida.

”Men det är det!” sa Jacob med en massa grädde och sylt i munnen. Vi brast ut i skratt och tystnade sedan. Jake tuggade färdigt och sa:

”Jag vet varför ni gjorde det här.” sa han och kollade på mamma och pappa. Mamma nickade och jag kollade bort.

”Nessie vet nu.” sa han. Fast alla i rummet visste det.

”Ja.” sa mamma och kollade ner i bordet. Hon reste sig upp och tog tallrikarna.

”Är ni klara?”

”Ja.” sa Jake och klappade på sin mage. Jag nickade och hon tog tallrikarna. Hon sköljde av dom och ställde dom i diskmaskinen.

”Vi kan väll sätta oss i vardagsrummet.” sa pappa och reste sig. Vi andra gick efter honom och jag satte mig på kanten av en fåtölj. Jake satte sig i den och kollade på mig. Mamma och pappa satte sig ner i soffan och kollade på oss.

”Nessie är för ung.” sa mamma och kollade på mig.

”Okej.” sa Jacob och kollade på mamma.

”Bella,kan jag få prata med dig själv? Gå en kort promenad bara?” sa Jacob och han kastade en snabb blick mot mig.

”Visst.” sa hon och reste sig.

”Kommer snart.” viskade han i mitt öra. Han kysste min kind och mamma och han gick sin väg. Pappa kollade på mig. Lite argt men roat.

”Ja, jag borde egentligen inte säga något om det här men.” han kollade på mig och klappade på den lediga platsen mamma lämnat efter honom. Jag satte mig ner bredvid honom och han fortsätt:

”Jo, när jag träffade din mamma var hon bara sjutton år och jag var hundra nio år. Så vi borde inte säga så mycket. Det var större skillnad på oss då än vad det är mellan dig och Jacob. Fast det är ju en skillnad. Jag är ju frusen i tiden om man säger så.” han tystnade och jag nickade tomt för mig själv.

”Men jag hoppas du förstår situationen.”

”Ja, det gör jag.” sa jag. ''Och jag älskar honom.'' tänkte jag.

”Ja, jag vet det.” sa han och kollade ut ur fönstret.

”Jag trodde det skulle bli värre.” sa jag.

”Hur menar du?” han kollade på mig.

”Jo, du vet när mamma fick reda på att Jake präglats på mig.” Han nickade så jag fortsatte. ”Jo, då så sprängdes ju mamma. Eller vad man ska säga.” pappa kollade på mig roat.

”Ja, och jag trodde det skulle bli värre än så.” han skrattade.

”Ja det hade man kunnat tro.” sa han och log. Jag tog fjärrkontrollen och satte på TV:n. Jag zappade genom alla kanaler. Men det fanns inget bra.

”Kolla bara en snabbis på nyheterna.” sa pappa. Och jag gjorde som han sa.

”Inget bra.” sa han efter några minuter. Jag stängde av TV:n.

”Jag går upp.” sa jag och pappa nickade till svar. Jag gick till mitt rum och satte på stereon. Jag tog en bra låt. Metric- All yours. Jag höjde ljudet och satte på datorn. Efter några sekunder startade den. Jag kollade mejlen. Bara skräp post. Jag stängde av datorn och la mig ner på sängen. Jag måste ha somnat, solen hade gått upp och jag låg under täcket och allt. När jag reste mig upp låg Jake där på golvet. Jag kom emot honom och han började genast snarka. Jag suckade och klev över honom med ett stort steg. Jag tog av mig T-shirten jag hade på mig. Jake slutade snarka och jag log för mig själv. Jag tog på mig ett par jeans och en annan T-shirt.

”Hmm.” sa Jacob och jag vände mig snabbt om. Jag kände att mina kinder började hetta till och jag kollade ner i golvet. Han reste sig upp och kramade om mig.

”Du behöver inte skämmas. Du är vacker.” sa han och då skämdes jag verkligen. Han kysste mina kinder och jag kände att dom blev mindre röda. Han släppte mig och gick fram till stolen vid köksbordet. Det låg en hög med kläder på stolen och ovan på låg en lapp. Jag gick efter honom och tog lappen.

''Vi är hos Carlisle och Esme. Ni får göra frukost. Ring om det är något. Vi kommer hem senare ikväll. Kläderna är till Jake, dom är nog lite försmå. Men det var det största jag kunde hitta. Byxorna är nog ett par från dig, Jake. Tror dom låg hemma hos mig, när jag bodde hos Charlie. Och dom kom väll med hit.

Ha det bra, puss och kram från mamma.'' jag gav lappen till Jake och han läste den medan han tog på sig kläderna. Tröjan var för liten så han la tillbaks den. Vi gick ner för att äta. Jacob slängde i sig sju ägg och tio mackor. Och jag åt bara två ägg mackor. Sedan satte vi på en film och satte oss i soffan. Han höll armen om mig. Det kändes så skönt. Efter filmen så gick vi ut. Vi gick till ängen nu också. Han kysste mig och jag besvarade den. Han la sig på mig, utan att ge mig sin kropps tyngd. Han kysste mig ivrigt, och jag lika så. Han hade sina jätte händer runt mitt ansikte, hårt. Men inte allt för hårt. Hans tunga var varm, len mot min. den formades efter min, enkelt. Vi låg där på ängen, och kysste varandra. Någon stans inom mig, djupt, djupt ner, kände jag att det här var fel, på något sätt. Men jag satte inte mycket energi på det. Jag tänkte på Jake, vilken tur jag hade som hade honom.

”Jag älskar dig.” mumlade jag, när jag var tvungen att andas.

”Jag älskar dig.” mumlade han i mitt öra och började genast kyssa mig igen. Han var så varm. På alla sätt och vis. Jag smekte honom på ryggen. Hans muskulösa rygg. Han hade bar överkropp. Det gjorde mig lite nervös, på något sätt. Han smekte min tunga med sin och drog sig upp. Han log på mig och kysste mig åter igen.

”Ska vi hem till mig?” frågade han och kollade på mig.

”Ja, det är klart.” sa jag och log mot honom. Han reste sig upp och räckte ut handen mot mig. Jag tog tag i den och han hjälpte mig upp.

”Hur ska vi ta oss dit?” frågade han och jag kollade på honom, som om jag inte fattade något.

”Din bil eller.” han gjorde en menande gest mot sin kropp. Och jag förstod.

”Jag vet inte.”

”Vi lämnar bilen, och du rider på min rygg.” sa han och små flinade mot mig.

Jag kände mig lite osäker.

”Vi kan ta bilen om du vill.” sa han och la en arm runt min midja.



Bra/Dåligt?

Mer/Sluta?

Det där var då da sista delen innan jag åker till Göteborg, Lideseberg. Var det bra? eller vad tycker ni? Efter Göteborg på söndagen  stannar jag i Skara och morfar hämtar upp mej och jag är på sommar stuga i ca två veckor. Men det blir låånga kapitel när ja kommer hem ;)Hoppas ni alla har det bra under tiden jag är borta!

Warm And Beautiful

Kapitel 8

Promenad med svar

 

Jag satte mig i sätet och Corbin körde iväg.

”Har du pengarna med dig?” sa jag.

”Ja det är klart. Men jag tycker fortfarande att det är jag som borde betala bio biljetterna.” sa han med blicken fast på vägen.

”Men sluta. Nog pratat.” sa jag och han började genast prata om annat. Jag visste att jag var tvungen att förklara för honom hur mina känslor för honom.

”Ska vi kalla det här en dejt eller?” sa han och nu hade jag min chans.

”Corbin, jag har inte riktigt dom känslorna för dig.” sa jag så snällt jag kunde.

”Det är bara en kompis grej. Okej?” sa jag.

”Visst.” sa han. Jag hörde hans besvikelse i rösten. Jag tog tag i hans axel.

”Jag hoppas du inte är för ledsen för att han kul.” sa jag lite retsamt på tonen. Jag försökte få honom på andra tankar.

”Klart jag inte är. Jag har ju resten av alla tjejer som står på kö.”

”Ja. Det har du.” sa jag och tänkte på Jenny.

”Någon speciell tjej?” frågade jag.

”Ja. En men jag vet inte riktigt om hon är intresserad.”

”Jenny är absolut intresserad.” sa jag och kollade på honom.

”Men hur? Hur visste du?”

”Corbin, jag har känt dig längst av alla på skolan. Jag ser dina blickar mot henne.” sa jag och log. Skönt att det var överstökat. Nu hade jag som Jenny och dom andra tjejerna sagt, två killar kvar.

”Tror du verkligen att Jenny skulle säga ja om jag bjöd ut henne på en dejt?” frågade han och kollade mot mig.

”Utan tvekan. Hon kanske säger jag vet inte, men det är bara för att hon försöker vara cool. Jag lovar dig ni två kommer få er dejt.” sa jag och Corbin log mot mig.

”Är det okej om jag sätter på radion?” sa jag och kollade mot honom.

”Ja klart.” sa han och jag satte på en hyfsat bra radio kanal. Vi sjöng med i dom flesta låtarna. Och Corbins röst var ingen man ville lyssna på. Men jag stod ut.

”Corbin du vet du sjunger som en falsk åsna.” sa jag när vi var framme i Seattle.

”Ja, jag vet. Men det är en av alla saker man får med om man vill ha mig.”

”Då tar jag din åsne röst med på köpet.” sa jag och knuffade till honom i sidan. Vi köpte biljetterna och ställde oss i kön till kiosken. Vi köpte varsin popcorn med dricka och gick och satte oss i biosalen. Det var inte mycket folk men det kom in några och satte sig ner. Dom flesta bakom oss. Efter ungefär fem minuters väntan släcktes lamporna i biografen och filmen sattes igång. Jag satte mig till rätta. Det var en rätt seg början men senare i filmen var den rolig. Det var som dom flesta andra filmerna, en film med lyckligt slut. När efter texten rullade upp över bio duken tändes lamporna i alen. Vi reste oss och samlade ihop våra saker. På vägen till bilen slängde vi vårt skräp. Corbin började genast prata om filmen

”Den var ju faktiskt riktigt bra!” sa han och kollade mot mig.

”Jaa, det var den.” sa jag och kände mig lite borta. Jag hade annat att tänka på just nu. Jag stirrade tomt framför mig.

”Hallå? Jorden anropar till Nessie!” sa han och viftade med handen framför mitt ansikte.

”Va? Va?” sa jag och skakade på huvudet.

”Vad är det?” sa jag och kvävde en gäspning.

”Ja förutom att du verkade helt och hållet borta nyss, så är det väl inte så mycket mer.” sa Corbin och kollade oroligt på mig.

”Va? Ja, förlåt” sa jag och försökte få ordning på mig själv. Jag satte på tankarna för att kunna skingra tankarna en stund. Vad var det med mig? Jag kom inte ihåg vad som hänt. Men det kändes som om det var något viktigt jag inte kom ihåg. Corbin höjde ljudet och började nynna med. Jag skrattade för mig själv.

”Vad?” sa han och sänkte ljud volymen. Jag skrattade igen och Corbin kollade surt på mig.

”Vad är det jag har missat?” sa han.

”Inget faktiskt. Jag kom bara på att tänka på något roligt.”

”Berätta.”

”Lång historia. Och vi är snart hos mig. Kanske någon annan gång.” sa jag, lite undvikande.

”Okej.” sa han och log.

”Fredag imorgon, skönt.” sa han och kastade en snabb blick mot mig.

”Ja, du borde bjuda Jenny på en dejt till imorgon eller lördag.” sa jag och Corbins tankar skenade genast iväg. Han svängde in på grusvägen och upp mot huset.

”Vi ses!” sa jag när jag skulle gå ut ur bilen.

”Ja, det var kul.” jag nickade till svar och stängde ljudlöst dörren. Jag små joggade fram till dörren och klev in. Jag hörde tv:n från vardagsrummet och gick dit.

”Hej.” sa pappa och jag satte mig ner i en fåtölj.

”Hej.”

”Hur är det?” frågade han och kollade på mig.

”Bra, antar jag.”

”Jag går upp på mitt rum.” sa jag innan han hann säga något annat. ''Jag ska träffa Jacob senare,'' tänkte jag när jag gick upp mot mitt rum. Jag brede ut min kropp på sängen och tog mobilen och slog Jakes nummer. Efter två signaler svarade han.

”Hej, det är Jacob!” svarade han.

”Jacob!” sa jag och blev genast glad.

”Nessie? Hej. Är du redan hemma?” frågade han och jag slängde en blick mot klockan.

”Vad då redan? Klockan är ju halv nio.” sa jag och kom på mig själv att det inte var sent. Inte alls.

”Oj, det är inte sent. Men var ska vi mötas?” sa jag och satte mig upp i skräddarställning på sängen.

”Jag kommer till dig.” sa han, som om det vore självklart.

”Okej, det blir väl bra. Måste byta kläder.” sa jag och kollade på kläderna jag lagt fram.

”Kommer strax. Men du har du läst boken riktigt?” sa han och jag hörde att hans röst förändrades.

”Ja, jag tror det. I alla fall det mesta. Jag har läst hela boken men jag fattade inte så mycket. Men i alla fall det mesta.” sa jag och la mig ner på magen.

”Okej, bra. Kommer strax. Ses!”

”Hej då!” sa jag, men det var redan för sent. Jag la på och började ta på mig kläderna. Jake skulle vara här om bara några minuter. Jag satte upp håret i en hästsvans och granskade mig själv i spegeln. Det skulle väl duga. Utan förvarning hörde jag Jakes röst bakom mig och jag bokstavligen hoppade till, av rädsla.

”Sluta!” skrek jag.

”Förlåt.” sa Jacob, lite skamset.

”Det är okej. Du skrämde mig bara. Ska vi gå eller?” sa jag och drog med mig honom.

”Visst.” sa han och följde efter.

”Vart ska ni?” frågade mamma som stod framför oss. Jag hoppade åter igen av rädsla. Jacob skrattade till och jag puttade honom i sidan.

”Vi ska gå en promenad och så ska vi prata lite.” svarade Jake och kollade menande mot mamma.

”Okej.” sa hon och gick mot mamma och pappas sovrum. Vi gick mot skogs stigen, nära varandra men inte tillräckligt nära. Jacob tog tag i min han och styrde mig ut från skogen. Vi kom ut på en liten äng, omgiven av träd. Hela ängen var fylld av blommor, blomstrande blommor. Det var så vackert. Och vi hade inte ens gått långt in i skogen. Vi gick hand i hand till ungefär mitten av ängen.

”Är det inte fint?” frågade han och satte sig ner.

”Det är mer än så.” jag satte mig ned bredvid honom. ”Det är obeskrivligt.” sa jag sedan.

”Vad har du gjort idag då?” frågade han. Vi satt där på ängen och höll varandra i handen. Det kunde inte bli bättre.

”Skolan....” han avbröt mig.

”Efter att jag lämnat av dig.” sa han och flinade.

”Jaha, haha. Ja, jag har läst boken jag fick låna av dig. Och så har jag varit på bio. Och sen har jag blivit skrämd av dig. Och sen gick vi hit.” sa jag och han skrattade.

”Ja, det låter kul. Var filmen bra?”

”Ja då. Som alla andra, slutade med ett lyckligt slut.” vi brast ut i skratt.

”Vad har du gjort idag då?” sa jag och kollade på honom.

”Ja, vad har jag gjort? Hmm, jo jag åkte tillbaka till Charlie, efter att jag lämnat av dig. Jag kollade lite på matchen och så plundrade jag Charlies kylskåp. Det uppskattade han verkligen inte! Haha, du skulle sett hans min! Sen åkte jag hem till Embry. Vi spelade lite TV-spel. Sen var vi tvungna att patrullera, från Sams order. Sedan spenderade jag lite tid med Billy. Ja, sen ringde nog du.”sa han och log. Jag kunde inte göra annat än att le tillbaka. Jacob var så varm. Jag makade mig närmare Jacob och han släppte min hand och la sin arm runt min midja. Jag lutade huvudet mot hans axel och blundade.

”Jag tror vi borde prata om det här med prägling.” sa han och kollade upp mot solen. Jag blundade igen och lyssnade till hans djupa andetag.

”Jag med.” sa jag tyst. Han strök undan en hår slinga som täckte för mitt ena öga.

”Okej, även om du nu vet rätt mycket om prägling och så, så tänkte jag lite om det.” han tystnade och jag väntade på att han skulle fortsätta. Jag kollade upp på honom och såg att han kollade på mig.

”Nå?” sa jag och kollade menande på honom.

”Ja, prägling är nästan som kärlek vid första ögonkastet, fast mycket starkare. När man väl ser henne är det inte längre jorden som håller en kvar utan det är hon. Det är som med magneter, man dras till den personen. Det är som man är skapad för just henne. Man är vad som är bra för henne. Vad hon behöver blir man. ” Jacob tystnade och jag lyssnade åter igen till hans djupa, lugna andetag.

”Det har hänt många i flocken. Personen ser på henne som om hon är det ändå han behöver ungefär.” han tystnade igen och jag suckade.

”Har... det hänt dig någon gång?” jag tvekade lite på frågan innan jag ställde den. Han tvekade.

”Ja.” sa han. Jag kände en besvikelse genom forsas genom mig.

”känner.... jag henne?” sa jag och knep ihop ögonen. Jag väntade mig det värsta.

”Bättre än du anar.” sa han och skrattade för sig själv. Det var då det gick upp för mig. Han var präglad på mig. Som han såg på mig. Så mycket han var hemma hos oss. Jag hade hela tiden trott det var för mamma. Dom hade ju haft något riktigt starkt innan jag kom till världen. Jag drog efter andan igen. Jacob var präglad på mig. Jag kom tillbaka från mina tankar av att Jake skrattade för sig sig själv.

”Vad?” sa jag förvirrat.

”Jag tänkte på när Bella fick reda på det. Att jag hade präglats på dig. Oj, oj, oj. Jag trodde för en sekund att hon kanske skulle slita mig i stycken. I alla fall slita av någon kroppsdel. Kommer du ihåg det?” frågade han. Jag lyfte handen mot hans hals och visade honom när mamma blivit rasande på honom. Jag hade aldrig vetat varför. Jag visade honom när mamma var på väg att slå honom, och då Seth, i vargform, hoppat framför Jake och skyddat honom. Seth hade skadats men inte så allvarligt.

”Ja det var då hon fick reda på det.” sa han och log. Jag sänkte handen men han tog tag i den och kysste handflatan, igen och igen.

”Renesmee Carlie Cullen, jag älskar dig. Och jag hoppas du besvarar mina känslor.” jag behövde inte tänka länge.

”Jacob, jag älskar dig.” sa jag och tryckte ner honom på rygg och la mig på honom. Jag letade ivrigt efter hans mun. Och han besvarade kyssen, ivrigt, han med. Hans tunga smekte min, han kysste min hals, min kind, mina käk ben. Han rullade runt, med mig i sin famn, så att han nu låg överst. Han slutade kyssa mig och det ända man hörde var fåglarnas kvittrande sång och våra and hämtningar.

”Vi kanske inte borde göra det här, du är ju trots allt bara sex år.” sa han och rullade från mig.

”Varför? Ingen behöver få reda på något.” sa jag.

”Bara alla i flocken och Edward. Han lär bli argast.” sa han och kysste mig lätt på munnen.

”Jag är bara sex år men min kropp och intelligens tyder på annat.”

”Ja, jag vet. Men Bella och Edward kommer inte bli glada och det är ju inte så att vi kan hemlighålla det för dom.” Jag nickade tomt för mig själv.

”Men det kan fungera, bara vi vill det.” sa jag och rullade upp på Jakes mage igen.

”Då kommer det det.” han formade sina händer runt mitt ansikte och kysste mig.

”Vi kommer klara det här.” sa han och kysste mig åter igen. Vi låg där på ängen och kollade in i varandras ögon. Efter någon timme när solen var på väg ner, låg vi fortfarande där.

”Vad tänker du på?”

”Den vackraste och underbaraste person som just nu ligger på mig.” sa han och jag kände hur blodet rusade upp till mina kinder. Han smekte mina kinder och kysste lätt min panna.

Ja, det blev låångt. Eller vad säger ni? Det fick ni för att det har tagit sån lång tid;)  Ja, ska föröska på börja kapitel 9 nu då. Och så får ni väll det innan jag åker till Lideseberg på lördag. Sedan kommer jag vara i borta i 3-2 veckor ungefär. Men jag skriver i ett block hos mormor och morfar;) Ja då återstår bara:

Bra/Dåligt?

Mer/Sluta?

Var det långt nog, för att det var så länge sedan ni fick ett kapitel? eller vad säger ni? <333