warm and beautiful

Warm and Beautiful

Kapitel 15

Jacobs perspektiv

 

Smärtan kom tillbaka och jag kände mig helt ensam. Hon var inte här hos mig, min Nessie. Det stack smärtsamt i bröstet.

Jake, vi kommer hitta henne. Jag lovar dig. Tänkte Embry. Jag struntade i honom och sprang ikapp dom andra. Tänk om jag skulle förlora henne. Jag skulle aldrig få känna lukten av henne. Jag skulle aldrig få se ett leende på dom läpparna igen. Vad skulle jag då leva för? Jag sprang med huvudet hängande.

 

…...

 

Vi var mitt ute i ingenstans och den lilla, Alice stod med slutna ögon och masserade sina tinningar. Den ljushårige, Jesper eller något, stod med armarna om hennes midja.

”Stigen som leder till stugan är en bit här ifrån.” sa Alice. Vi började springa och dom stannade upp igen.

”Vi håller oss till planen.” sa Edward. Vi hade tidigare gjort upp planen så att Embry, Quil, Carlisle, Esme, Rose och Jesper skulle omringa stugan, sedan skulle jag, Bella, Edward, Emmett och Alice ta sig in i stugan. När vi kom fram till stugan delade dom andra upp sig, runt den och vi tog oss in. Väl inne i stugan så var det ett stort rum, med gamla möbler. Ingen var inne i huset, vi fortsatte att leta, vi gick in i olika rum, men vi hittade ingenting. Stugan var stor, den hade flera olika rum. Men det var något som kändes konstigt, annorlunda på något sätt, med huset. Alice började lyfta på mattorna, hon fortsatte i alla rum.

”Kom ska ni se!” ropade hon. Vi gick in till henne och hon satt ned, på knäna och kollade på något nedanför henne. Edward och Bella gick fram till henne.

”Vad är det?” sa Bella.

”Vägen ner till en källare.” svarade Edward. Emmett gick förbi mig och ställde sig mittemot Alice.

”Ska jag rycka upp den?” sa Emmett och flinade. Edward nickade och kollade ner på Alice.

”Okej.” sa Emmett och ryckte på axlarna. Han tog tag i ett handtag som satt i golvet, och drog. Luckan flög upp mot honom och han ramlade bakåt, med luckan i handen.

Alice kollade skeptiskt på Edward.

”Vi får väl gå ner dit.” sa han. Alice tog tag med händerna på golvet, och hoppade ner. Bella hoppade ner på samma sätt som Alice och sedan Edward. Emmett kollade upp på mig och hoppade sedan ner han också. Jag skiftade snabbt form och drog bort shortsen från fotleden. Jag hoppade ner till dom andra, det var bara några meter ner till marken. Det var alldeles kolsvart där nere. Mina ögon vande sig snabbt med mörkret och jag kunde urskilja former. Alice och Emmett gick en bit lägre in, Bella och Edward stod någon meter från mig. Jag gick åt motsatta håll från Emmett och Alice, jag kände något framför mig, något hårt. Det måste vara en vägg. Jag gick längs väggen och strök handen mot den. Tillslut kände jag något som gick upp på något sätt. Det var som ett gupp, fast platt. Jag fortsatte styrka handen mot väggen och nu kände jag något konstigt. Ett handtag? Jag tog tag i det och det var format som min hand. Jag drog ner den och det öppnades. Jag tog ett steg in och strök handen mot väggen och där fann jag en knapp, jag tryckte på den och det tändes i taket.

”Kom hit!” ropade jag till dom andra. Det var bara ett litet rum, men sedan framför mig var det en till dörr, jag gick mot den med tunga kliv. Dom andra var bakom mig, jag kom fram till dörren och öppnade handtaget försiktigt, men inget hände. Den var låst. Jag ställde mig med axel mot dörren och slog in dörren, den fall rakt ner framför mig och jag klev in. Där inne satt Renesmee fastbunden på en stol. Framför henne, på hennes två sidor stod dom två monsterna som kidnappat henne. Jag blev så ursinnig. Mina händer började darra och jag tappade kontrollen. Mina shorts spräcktes och dom föll sakta ner till golvet. Jag stod där, mitt i rummet, och darrade. Jag kastade mig på den ena, högg tag i hans arm och slet bort den.

”Jacob sluta!” skrek Bella. Jag kastade han genom halva rummet och tog två steg bak, till dom andra.

”Varför har du kidnappat min dotter?” sa Edward allvarligt.

”Hon är mitt liv, mitt allt. Jag stod inte ut med att hon älskade någon annan än mig.” sa förmodligen Benjamin. Jag morrade argsint mot honom.

”Men om du älskar henne borde du inte såra henne.” Edward kollade på Benjamin med en allvarlig blick.

”Vi vill inte slåss, Jacob här kan bara tappa kontrollen lätt.” sa Edward och sneglade på mig. Benjamin nickade förstående.

”Du får gärna vara vän med min dotter, men du kan inte göra hennes val. Om hon älskar Jacob och inte dig så är det så.” Bella gick fram till Benjamins bror, som låg på golvet. Då och då gav han ifrån sig ett skrik.

”Vad ska vi göra med honom?” sa Bella och kollade på både Benjamin och Edward. Min blick stannade hela tiden på Renesmee. Dom hade tejpat för hennes mun. Alice gick fram till henne och drog försiktigt bort tejpen. Hon knöt upp hennes händer och Nessie följde med Alice till oss. Hon ställde sig vid min sida och böjde sig ned mot mig. Jag slickade henne i ansiktet och hon skrattade lekfullt. Benjamin kollade sårat på oss två och vände snabbt bort blicken mot Bella och hans bror.

”Jacob, varför gjorde du så?” sa Nessie och kollade mot Bella och Benjamins bror.

Jag kollade upp på henne med en sorgsen blick.

”Vi pratar sen.” sa hon och kysste lätt min nos. Hon kramade om Edward och gick till Bella. Hon satte sig ned på huk bredvid henne.

”Emmett, kan du hämta Carlisle.” sa Edward. Emmett nickade till svar och sprang ut ur rummet. Han kom snabbt tillbaka med Carlisle och dom andra tätt bakom honom. Embry och Quil stod längst bak med armarna i kors över deras bröst. Jag kastade snabbt en blick bak mot dom och gick sedan fram till dom andra. Carlisle ställde sig upp och sa:

”Vi måste hem till oss, jag måste ha läkarutrustning för att kunna fixa din arm. Benjamin bar upp sin bror och vi alla gick ut ur rummet.

När vi kom fram till Carlisle och Esmes hus gick Benjamin med hans bror, Carlisle, Esme, Edward, Bella, Alice, Jesper, Rosalie och Emmett in i huset. Quil och Embry drog hem till La Push. Renesmee och jag sprang hem till henne och hon tog fram ett par byxor och en T-shirt som jag hade hos henne. Jag väntade utanför, och när hon kom ut skiftade jag form och tog på mig kläderna. Jag omfamnade henne med en stor björnkram. Jag kysste henne hårt, länge.

”Jag älskar dig.” viskade jag i hennes öra.

”Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Du är mitt allt.” sa jag och log.

”Jag älskar dig. Jag har varit så orolig.” sa hon och fällde en tår.

”Det är okej, vi är tillsammans nu.” sa jag och kysste henne åter igen.

”Vi borde kolla till Benjamins bror.” sa hon mellan kyssarna. Jag nickade och vi sprang han i hand tillbaka till dom andra. Dom hade tagit fram Carlisles sjukbord och han stod och blandade någon konstig smörja. Han satte armen på plats och smörjade in hans arm med det. Jag och Renesmee satte oss i vardagsrummet bland dom andra. Jag kollade lyckligt mot henne och hon kysste mig lätt. Carlisle kom ned med Benjamin och hans bror.

”Förlåt.” sa jag till honom.

”Det är ingen fara.”

”Vad heter du?” frågade Jesper.

”Daniel.” sa han.

”Jag hoppas allt är bra mellan oss nu.” sa Carlisle.

”Jadå.” sa Benjamin.

 

Bra/Dåligt?

Mer/Sluta?


Jag är otroligt ledsen att det var så länge sen nu, men det blev ett långt kapitel. Jag hoppas ändå att ni förstår mig, jag har ju en massa läxor just nu. Men jag hoppas det blev bra och en sak om kapitelet bara: jag har ju skrivit Jesper, men det är bara vad Jacob tror han heter:P själv vet jag att han heter egentligen Jasper. Ska försöka skriva på så mycket jag kan, så att det inte blir så långt mellan detta kapitel och nästa.. Ha det bra! Och kommentera hur det blev;)