warm and beautiful

Warm and beautiful

Kapitel 18

”Du vet att jag älskar dig, du vet det..”

Renesmees perspektiv

 

När vi kom innanför dörren gick jag in till köket och ringde Alice.

”Alice.” svarade hon i telefonen.

”Hej, skulle du kunna komma över, jag och Jake vill prata med dig om planeringarna till bröllopet.” sa jag.

”Kommer på en gång!” sa hon glatt och la på luren. Jag log för mig själv och ställde tillbaka telefonen i behållaren. Jake kom in till mig i köket, han ställde sig framför mig med händerna vilande på min midja. Han stirrade tomt in i mina ögon, som om han skulle hitta något. Jag log för mig själv och sträckte på mig för att komma åt hans ansikte, och kysste honom. Vi avbröts av Alice som stod i dörren in till köket.

”Ska vi sätta oss här i köket?” sa hon med sin klingande röst och log. Jag nickade tyst och satte mig ner, Jake satte sig bredvid mig och Alice mittemot mig.

”Har ni bestämt datum?”

”Den tionde juli.” sa jag och log. Alice hand flög fram över pappret. Hon hade en stor pärm, med en massa papper i. Pärmen var indelad i flera olika delar.

”Är det något annat som ni har bestämt eller så?”

”Inte så mycket mer förutom att det ska vara ute och att det bara ska vara ett litet bröllop.” sa Jake och kollade sedan ner på mig och log.

”Jaha, var det allt ni ville bestämma? Får jag planera resten av bröllopet nu?” frågade Alice och kollade glatt på oss. Jake kollade oroligt på mig.

”Eh, nja det vet jag inte men det mesta får du bestämma i alla fall.” sa jag. Precis då kom mamma och pappa in genom dörren och jag gick till hallen, mamma kramade om mig och log. Sedan gick hon in i köket.

”Planerar ni bröllopet?” sa hon och satte sig ner bredvid Alice. Jag satte mig ner på stolen bredvid Jake igen.

”Kan vi fortsätta nu? Tre månader går fort.”

”Mamma kan inte du och Alice fortsätta, jag behöver en nypa luft.” Jake kollade oroligt på mig och jag kollade ner på min hand i hans. Vad skulle jag göra? Gick det för fort, och var verkligen det här det jag ville? Klart det var.

”Visst, inga problem gumman. ” Jag gick ut till hallen och Jake kom efter mig.

”Vill du att jag ska följa med?” frågade han. Jag nickade bara till svar och tog sedan på mig mina skor och jacka. Vi gick mot skogen, Jake tog min hand i sin. Det var rätt varmt för att vara April månad, blommorna hade börjat sticka fram, fåglarna sjöng sin kvittrande sång och djuren i skogen sprang omkring. Mina tankar vandrade, jag tänkte på allt, skolan, livet, vänner, familjen, Jacob, allt.

Vi gick en rätt lång bit in i skogen helt under tystnad, tillslut förde Jake mig mot ett nerfallet träd där han satte sig ner, jag satte mig ner bredvid honom och lutade huvudet mot hans axel. Han la armen runt min kropp och jag ryste av välbehag, han var så varm.

”Vad tänker du på?” frågade han efter en stund.

”Jag vet inte riktigt, allt egentligen.”

”Ness, är det här verkligen vad du vill? Bara du är lycklig så är jag lycklig.” En ekorre sprang upp för en ek några meter från oss, den satte sig på en gren och kollade ner på oss..

”Du vet att jag älskar dig, du vet det..” Jake släppte taget om mig och satte sig på knä framför mig. Han tog mina händer i sina och sa sedan:

”Jag vet inte vad det är med dig just nu, men du kan alltid prata med mig. Jag vill veta varför du beter dig som du gör. Om du vill vara för dig själv ett tag och tänka lite, ifred, så fixar vi det okej?” Jag kollade ner på honom och nickade tyst. Jag släppte hans händer och kramade om honom. Han lyfte upp mig i en enda rörelse, jag kramade om honom med benen, för att hålla mig uppe. Han kysste mig i nacken och smekte mitt hår. Jag kollade honom i ögonen och log, han kysste mig ömt. Hans läppar brände mot mina, vinden tog tag i mitt hår som blåste vilt omkring oss. Hans läppar formades så lätt mot mina som om vi var skapta för varandra. Jag stoppade kyssen, log och sa:

”Jacob Black, jag älskar dig av hela mitt hjärta och jag vill spendera resten av mitt liv med dig.”Det tindrade i hans ögon och jag kramade om honom.

”Nessie, min skatt, du vet vad jag känner för dig. Men jag kommer aldrig riktigt kunna beskriva det för dig, åtminstone inte med ord.” sa han och kysste mig återigen. Han kysste mig ömt, men med passion. Vad skulle jag göra utan honom? Våra tungor lekte vilt, han stoppade kyssandet och kramade om mig, jag förde handen genom hans ruffsiga hår. Hans ställde försiktigt ner mig på fötterna igen, och mina händer vilade på hans bröst. Jag fäste blicken vid hans ögon, hans mörkbruna, vackra ögon, kollade tillbaka på mig. Hans händer vilade på mina höfter, lätt och varmt låg dom där. En fågel flög förbi och satte sig på en gren, en bit bort. Solstrålarna sipprade genom trädgrenarna och ner på marken. Träden vajade med vinden, några bin susade förbi och flög bort. Jag log varmt och han kysste mig lätt.

”Ska vi gå hem?” frågade han. Jag nickade till svar och tog hans hand i min. Vi gick samma väg tillbaka, men mycket saktare. Tystnaden bröts efter en stund, då Jake frågade vad jag tänkte på.

”Dig och mig.” sa jag och log.

…......

 

När vi kom hem gick jag in i köket och där låg Alices pärm med alla bröllopsplaneringar. Jag satte mig ner och bläddrade igenom den. Allt var nästan bestämt! Blommorna, klädseln, förutom bröllopsklänningen, prästen-även om det bara fanns en enda i Forks, men ändå- dukningen, maten, vilket konditori tårtan skulle vara ifrån. Det var nästan bara bröllopsklänningen, låtarna och gästlistan som inte var bestämd. Det var ju detaljer kvar men ändå. Alice är nog den snabbaste bröllopsfixaren genom tiderna. Jag log för mig själv, det här var det vi ville, ett litet bröllop med familj och vänner. Ett bröllop som vi inte skulle behöva fixa själva, nästan inte ens vara med och planera. Dom viktiga sakerna som återstår av planeringarna är dom vi skulle bestämma. Jake kom in i köket och gick raka vägen till kylskåpet, han tog ut yoghurt och sedan en skål och sked. Han letade igenom några skåp, och rotade runt efter någonting.

”Vad letar du efter?” frågade jag.

”Flingor.” sa han lite, tjurigt.

”Skåp fem, från vänster, högst upp bakom några burkar.” sa jag och log. Han hittade tillslut flingorna och satte sig ner på stolen mittemot mig, han hällde upp yoghurt och flingor i skålen, med skålen överfull med flingor och yoghurt blandade han alltihop till en enda geggamoja. Jag satte mig ner på stolen och iakttog honom medan han åt. Alice kom in och satte sig bredvid mig.

”När vill du fixa klänningen?” sa hon med ett stort leende. Jag himlade med ögonen och log.

”Kan vi ta det lite lugnt okej?”

”Okej, men du får ta och kolla när du kan. För det måste bli gjort, man kan inte ha ett bröllop utan en brudklänning.”


Bra/Dåligt?

Mer/Sluta?

Jag ska börja med att be om ursäkt, för att jag inte skrivit på såå sjukt länge. Men jag har verkligen inte haft tid. Men först skrev jag ett kapitel klart, men det blev helt fel. Det blev dåligt och det var liksom inte så som t.ex. Alice och Nessie skulle bete sig. Men jag har åtminstonde skrivit en liten bit på W&B nu. Hoppas verkligen att ni gillar det och som vanligt säg vad ni tycker genom att kommentera. Har börjat på kapitel 19, det är inte mycket alls men ska försöka fortsätta skriva nu i helgen. Kan inte lova er när nästa kapitel kommer, då blir både ni och jag besvikna..Jag är glad att jag nu (hoppas) fått igång skrivandet igen. Än en gång skriver jag: hoppas ni inte slutar läsa W&B pga att det jag skriver så sällan.

Tills vi hörs nästa gång, Ha det bra!