warm and beautiful

Warm And Beautiful

Kapitel 8

Promenad med svar

 

Jag satte mig i sätet och Corbin körde iväg.

”Har du pengarna med dig?” sa jag.

”Ja det är klart. Men jag tycker fortfarande att det är jag som borde betala bio biljetterna.” sa han med blicken fast på vägen.

”Men sluta. Nog pratat.” sa jag och han började genast prata om annat. Jag visste att jag var tvungen att förklara för honom hur mina känslor för honom.

”Ska vi kalla det här en dejt eller?” sa han och nu hade jag min chans.

”Corbin, jag har inte riktigt dom känslorna för dig.” sa jag så snällt jag kunde.

”Det är bara en kompis grej. Okej?” sa jag.

”Visst.” sa han. Jag hörde hans besvikelse i rösten. Jag tog tag i hans axel.

”Jag hoppas du inte är för ledsen för att han kul.” sa jag lite retsamt på tonen. Jag försökte få honom på andra tankar.

”Klart jag inte är. Jag har ju resten av alla tjejer som står på kö.”

”Ja. Det har du.” sa jag och tänkte på Jenny.

”Någon speciell tjej?” frågade jag.

”Ja. En men jag vet inte riktigt om hon är intresserad.”

”Jenny är absolut intresserad.” sa jag och kollade på honom.

”Men hur? Hur visste du?”

”Corbin, jag har känt dig längst av alla på skolan. Jag ser dina blickar mot henne.” sa jag och log. Skönt att det var överstökat. Nu hade jag som Jenny och dom andra tjejerna sagt, två killar kvar.

”Tror du verkligen att Jenny skulle säga ja om jag bjöd ut henne på en dejt?” frågade han och kollade mot mig.

”Utan tvekan. Hon kanske säger jag vet inte, men det är bara för att hon försöker vara cool. Jag lovar dig ni två kommer få er dejt.” sa jag och Corbin log mot mig.

”Är det okej om jag sätter på radion?” sa jag och kollade mot honom.

”Ja klart.” sa han och jag satte på en hyfsat bra radio kanal. Vi sjöng med i dom flesta låtarna. Och Corbins röst var ingen man ville lyssna på. Men jag stod ut.

”Corbin du vet du sjunger som en falsk åsna.” sa jag när vi var framme i Seattle.

”Ja, jag vet. Men det är en av alla saker man får med om man vill ha mig.”

”Då tar jag din åsne röst med på köpet.” sa jag och knuffade till honom i sidan. Vi köpte biljetterna och ställde oss i kön till kiosken. Vi köpte varsin popcorn med dricka och gick och satte oss i biosalen. Det var inte mycket folk men det kom in några och satte sig ner. Dom flesta bakom oss. Efter ungefär fem minuters väntan släcktes lamporna i biografen och filmen sattes igång. Jag satte mig till rätta. Det var en rätt seg början men senare i filmen var den rolig. Det var som dom flesta andra filmerna, en film med lyckligt slut. När efter texten rullade upp över bio duken tändes lamporna i alen. Vi reste oss och samlade ihop våra saker. På vägen till bilen slängde vi vårt skräp. Corbin började genast prata om filmen

”Den var ju faktiskt riktigt bra!” sa han och kollade mot mig.

”Jaa, det var den.” sa jag och kände mig lite borta. Jag hade annat att tänka på just nu. Jag stirrade tomt framför mig.

”Hallå? Jorden anropar till Nessie!” sa han och viftade med handen framför mitt ansikte.

”Va? Va?” sa jag och skakade på huvudet.

”Vad är det?” sa jag och kvävde en gäspning.

”Ja förutom att du verkade helt och hållet borta nyss, så är det väl inte så mycket mer.” sa Corbin och kollade oroligt på mig.

”Va? Ja, förlåt” sa jag och försökte få ordning på mig själv. Jag satte på tankarna för att kunna skingra tankarna en stund. Vad var det med mig? Jag kom inte ihåg vad som hänt. Men det kändes som om det var något viktigt jag inte kom ihåg. Corbin höjde ljudet och började nynna med. Jag skrattade för mig själv.

”Vad?” sa han och sänkte ljud volymen. Jag skrattade igen och Corbin kollade surt på mig.

”Vad är det jag har missat?” sa han.

”Inget faktiskt. Jag kom bara på att tänka på något roligt.”

”Berätta.”

”Lång historia. Och vi är snart hos mig. Kanske någon annan gång.” sa jag, lite undvikande.

”Okej.” sa han och log.

”Fredag imorgon, skönt.” sa han och kastade en snabb blick mot mig.

”Ja, du borde bjuda Jenny på en dejt till imorgon eller lördag.” sa jag och Corbins tankar skenade genast iväg. Han svängde in på grusvägen och upp mot huset.

”Vi ses!” sa jag när jag skulle gå ut ur bilen.

”Ja, det var kul.” jag nickade till svar och stängde ljudlöst dörren. Jag små joggade fram till dörren och klev in. Jag hörde tv:n från vardagsrummet och gick dit.

”Hej.” sa pappa och jag satte mig ner i en fåtölj.

”Hej.”

”Hur är det?” frågade han och kollade på mig.

”Bra, antar jag.”

”Jag går upp på mitt rum.” sa jag innan han hann säga något annat. ''Jag ska träffa Jacob senare,'' tänkte jag när jag gick upp mot mitt rum. Jag brede ut min kropp på sängen och tog mobilen och slog Jakes nummer. Efter två signaler svarade han.

”Hej, det är Jacob!” svarade han.

”Jacob!” sa jag och blev genast glad.

”Nessie? Hej. Är du redan hemma?” frågade han och jag slängde en blick mot klockan.

”Vad då redan? Klockan är ju halv nio.” sa jag och kom på mig själv att det inte var sent. Inte alls.

”Oj, det är inte sent. Men var ska vi mötas?” sa jag och satte mig upp i skräddarställning på sängen.

”Jag kommer till dig.” sa han, som om det vore självklart.

”Okej, det blir väl bra. Måste byta kläder.” sa jag och kollade på kläderna jag lagt fram.

”Kommer strax. Men du har du läst boken riktigt?” sa han och jag hörde att hans röst förändrades.

”Ja, jag tror det. I alla fall det mesta. Jag har läst hela boken men jag fattade inte så mycket. Men i alla fall det mesta.” sa jag och la mig ner på magen.

”Okej, bra. Kommer strax. Ses!”

”Hej då!” sa jag, men det var redan för sent. Jag la på och började ta på mig kläderna. Jake skulle vara här om bara några minuter. Jag satte upp håret i en hästsvans och granskade mig själv i spegeln. Det skulle väl duga. Utan förvarning hörde jag Jakes röst bakom mig och jag bokstavligen hoppade till, av rädsla.

”Sluta!” skrek jag.

”Förlåt.” sa Jacob, lite skamset.

”Det är okej. Du skrämde mig bara. Ska vi gå eller?” sa jag och drog med mig honom.

”Visst.” sa han och följde efter.

”Vart ska ni?” frågade mamma som stod framför oss. Jag hoppade åter igen av rädsla. Jacob skrattade till och jag puttade honom i sidan.

”Vi ska gå en promenad och så ska vi prata lite.” svarade Jake och kollade menande mot mamma.

”Okej.” sa hon och gick mot mamma och pappas sovrum. Vi gick mot skogs stigen, nära varandra men inte tillräckligt nära. Jacob tog tag i min han och styrde mig ut från skogen. Vi kom ut på en liten äng, omgiven av träd. Hela ängen var fylld av blommor, blomstrande blommor. Det var så vackert. Och vi hade inte ens gått långt in i skogen. Vi gick hand i hand till ungefär mitten av ängen.

”Är det inte fint?” frågade han och satte sig ner.

”Det är mer än så.” jag satte mig ned bredvid honom. ”Det är obeskrivligt.” sa jag sedan.

”Vad har du gjort idag då?” frågade han. Vi satt där på ängen och höll varandra i handen. Det kunde inte bli bättre.

”Skolan....” han avbröt mig.

”Efter att jag lämnat av dig.” sa han och flinade.

”Jaha, haha. Ja, jag har läst boken jag fick låna av dig. Och så har jag varit på bio. Och sen har jag blivit skrämd av dig. Och sen gick vi hit.” sa jag och han skrattade.

”Ja, det låter kul. Var filmen bra?”

”Ja då. Som alla andra, slutade med ett lyckligt slut.” vi brast ut i skratt.

”Vad har du gjort idag då?” sa jag och kollade på honom.

”Ja, vad har jag gjort? Hmm, jo jag åkte tillbaka till Charlie, efter att jag lämnat av dig. Jag kollade lite på matchen och så plundrade jag Charlies kylskåp. Det uppskattade han verkligen inte! Haha, du skulle sett hans min! Sen åkte jag hem till Embry. Vi spelade lite TV-spel. Sen var vi tvungna att patrullera, från Sams order. Sedan spenderade jag lite tid med Billy. Ja, sen ringde nog du.”sa han och log. Jag kunde inte göra annat än att le tillbaka. Jacob var så varm. Jag makade mig närmare Jacob och han släppte min hand och la sin arm runt min midja. Jag lutade huvudet mot hans axel och blundade.

”Jag tror vi borde prata om det här med prägling.” sa han och kollade upp mot solen. Jag blundade igen och lyssnade till hans djupa andetag.

”Jag med.” sa jag tyst. Han strök undan en hår slinga som täckte för mitt ena öga.

”Okej, även om du nu vet rätt mycket om prägling och så, så tänkte jag lite om det.” han tystnade och jag väntade på att han skulle fortsätta. Jag kollade upp på honom och såg att han kollade på mig.

”Nå?” sa jag och kollade menande på honom.

”Ja, prägling är nästan som kärlek vid första ögonkastet, fast mycket starkare. När man väl ser henne är det inte längre jorden som håller en kvar utan det är hon. Det är som med magneter, man dras till den personen. Det är som man är skapad för just henne. Man är vad som är bra för henne. Vad hon behöver blir man. ” Jacob tystnade och jag lyssnade åter igen till hans djupa, lugna andetag.

”Det har hänt många i flocken. Personen ser på henne som om hon är det ändå han behöver ungefär.” han tystnade igen och jag suckade.

”Har... det hänt dig någon gång?” jag tvekade lite på frågan innan jag ställde den. Han tvekade.

”Ja.” sa han. Jag kände en besvikelse genom forsas genom mig.

”känner.... jag henne?” sa jag och knep ihop ögonen. Jag väntade mig det värsta.

”Bättre än du anar.” sa han och skrattade för sig själv. Det var då det gick upp för mig. Han var präglad på mig. Som han såg på mig. Så mycket han var hemma hos oss. Jag hade hela tiden trott det var för mamma. Dom hade ju haft något riktigt starkt innan jag kom till världen. Jag drog efter andan igen. Jacob var präglad på mig. Jag kom tillbaka från mina tankar av att Jake skrattade för sig sig själv.

”Vad?” sa jag förvirrat.

”Jag tänkte på när Bella fick reda på det. Att jag hade präglats på dig. Oj, oj, oj. Jag trodde för en sekund att hon kanske skulle slita mig i stycken. I alla fall slita av någon kroppsdel. Kommer du ihåg det?” frågade han. Jag lyfte handen mot hans hals och visade honom när mamma blivit rasande på honom. Jag hade aldrig vetat varför. Jag visade honom när mamma var på väg att slå honom, och då Seth, i vargform, hoppat framför Jake och skyddat honom. Seth hade skadats men inte så allvarligt.

”Ja det var då hon fick reda på det.” sa han och log. Jag sänkte handen men han tog tag i den och kysste handflatan, igen och igen.

”Renesmee Carlie Cullen, jag älskar dig. Och jag hoppas du besvarar mina känslor.” jag behövde inte tänka länge.

”Jacob, jag älskar dig.” sa jag och tryckte ner honom på rygg och la mig på honom. Jag letade ivrigt efter hans mun. Och han besvarade kyssen, ivrigt, han med. Hans tunga smekte min, han kysste min hals, min kind, mina käk ben. Han rullade runt, med mig i sin famn, så att han nu låg överst. Han slutade kyssa mig och det ända man hörde var fåglarnas kvittrande sång och våra and hämtningar.

”Vi kanske inte borde göra det här, du är ju trots allt bara sex år.” sa han och rullade från mig.

”Varför? Ingen behöver få reda på något.” sa jag.

”Bara alla i flocken och Edward. Han lär bli argast.” sa han och kysste mig lätt på munnen.

”Jag är bara sex år men min kropp och intelligens tyder på annat.”

”Ja, jag vet. Men Bella och Edward kommer inte bli glada och det är ju inte så att vi kan hemlighålla det för dom.” Jag nickade tomt för mig själv.

”Men det kan fungera, bara vi vill det.” sa jag och rullade upp på Jakes mage igen.

”Då kommer det det.” han formade sina händer runt mitt ansikte och kysste mig.

”Vi kommer klara det här.” sa han och kysste mig åter igen. Vi låg där på ängen och kollade in i varandras ögon. Efter någon timme när solen var på väg ner, låg vi fortfarande där.

”Vad tänker du på?”

”Den vackraste och underbaraste person som just nu ligger på mig.” sa han och jag kände hur blodet rusade upp till mina kinder. Han smekte mina kinder och kysste lätt min panna.

Ja, det blev låångt. Eller vad säger ni? Det fick ni för att det har tagit sån lång tid;)  Ja, ska föröska på börja kapitel 9 nu då. Och så får ni väll det innan jag åker till Lideseberg på lördag. Sedan kommer jag vara i borta i 3-2 veckor ungefär. Men jag skriver i ett block hos mormor och morfar;) Ja då återstår bara:

Bra/Dåligt?

Mer/Sluta?

Var det långt nog, för att det var så länge sedan ni fick ett kapitel? eller vad säger ni? <333