warm and beautiful

Warm and Beautiful

Kapitel 7

Val

 

”Jake vad?” sa jag och kollade på honom.

”Det är nog bättre om vi går hem till mig. Jag måste visa dig en sak.” han lyfte upp mig i sin famn och joggade iväg. Jag blundade och kurade ihop mig. När vi kom fram satte han ner mig. Vi gick in i tystnad och jag satte mig på en stol i köket.

”Billy! Var är den där boken du vet?” ropade han gnom huset. Billy kom rullande mot honom.

”I arbetsrummet. I någon av alla dom där lådorna.” Jacob nickade och gick mot arbetsrummet.

”Det var länge sedan man såg dig här.” sa han och rullade fram till mig.

”Ja, jag vet.” sa jag och kollade på honom.

”Hur är det med Bella?” frågade han.

”Bara bra.” sa jag och Jake kom in i rummet. Han bar på en brun, sliten bok.

”Du hittade den.” sa Billy och rullade mot tv rummet.

”Ska jag inte köra dig till Charlie?” frågade Jake.

”Det är ju ändå bara försnack och jag ska ju ändå lämna Nessie.” sa han och gick efter Billy.

”Visst. Men då får vi skynda oss.” sa Billy och stängde av tv:n.

”Ja ja. Nessie kommer du?” frågade Jake och jag reste mig och gick efter dom. Vi fick träng in oss lite i Jacobs bil.

”Nessie är så liten så det går allt.” sa Jake och startade motorn. Han körde upp på Chralies uppfart och vi gick in. Jag steg på och ropade:

”Hallå!”

”Jag är här!” ropade Charlie från vardagsrummet. Jag klev in och satte mig i fåtöljen lite längre bort.

”Hur är det med dig Nessie?” frågade han, med blicken fortfarande på tv:n.

”Bara bra.” sa jag och Jake och Billy kom in. Jag reste mig upp och gick mot köket. Jag tog ett äpple från kylen och satte mig på en stol. Jake kom in och lutade sig mot väggen.

”Ska vi dra eller?” sa han och log.

”Visst.” sa jag och reste mig.

”Hälsa Bella och Edward.”sa morfar och jag kramade om honom och sa hejdå till Billy innan vi åkte iväg. Jacob stannade till vid trottoaren och stängde av motorn. Han sträckte sig över mig till handsfacket, där han lagt boken han tagit med.

”Nessie, jag vill att du ska läsa den här. Ring mig sedan. Så förklarar jag resten. Det är lättare för mig om du vet lite mer.” sa han och gav mig boken. Han startade motorn och vi rullade in på grusvägen genom skogen. Han stannade utanför huset och lät motorn rulla.

”Ring mig när du läst boken, okej?” sa han och kysste mig lätt på pannan. Jag nickade till svar och gick ut ur bilen. Jag gick med sakta steg till dörren. Öppnade den och ropade:

”Hallå!” inget svar. När jag kom upp på mitt rum såg jag en vit lapp på sängen.

''Vi är hos Rose och Emmett. Kommer snart. Puss, mamma.'' stod det på lappen med stilig handstil. Jag satte mig i fåtöljen i hörnet av mitt rum och började bläddra i boken. Det var en gammal och sliten. På framsidan stod det: ''quileute legends'' med stora svarta bokstäver. Jag kom fram till ett stycke där det stod: ''prägling'' högst upp. Jag läste igenom det noga. Jag förstod det inte direkt. Plötsligt hoppade jag ur fåtöljen när min mobil ringde. Jag tog upp och svarade:

”Ja, det är Nessie.” sa jag.

”Hej, jag skulle ringa.” sa Corbin från andra änden.

”Ja juste. Hittade du någon bra film?”

”Nja, kanske. Kommer inte ihåg vad den hette men den handlade om kärlek och ja som vi sa en blandning av kärlek och komedi. Det blir väl bra. Om jag köper biljetterna kan du väl betala popcorn och dricka?” frågade han.

”Tvärtom. När hämtar du mig?” sa jag.

”Ehh okej. Klockan halv sex?” frågade han.

”Visst. Och när börjar bion?”

”Kvart över sex.” sa han.

”Okej, det blir bra. Då ses vi senare.” sa jag.

”Ja. Ses!”

”Ses.” sa jag och la på. Jag satte mig till rätta i fåtöljen och läste igenom det sista. Jag stoppade undan boken när mamma och pappa kom hem och gick till köket.

”Hej. Vad har ni gjort då?” sa jag.

”Varit hos Emmett och Rose. Såg du inte lappen jag skrev?” frågade mamma.

”Jo, det gjorde jag allt. Men lite mer detaljerat, vad gjorde ni?”

”Pratade mest. Vi jagade lite också.” sa pappa.

”Okej. Ehh får jag gå på bio ikväll?” frågade jag.

”När?”

”Bion börjar kvart över sex. Men Corbin hämtar mig halv sex.”

”Själv klart.” sa mamma innan pappa hann säga något.

”Du ska få pengarna till biljetterna.” sa pappa och gick till deras sovrum och kom tillbaka med två hundra.

”Det borde räcka.” sa han och gav mig dom.

”Tack.” sa jag.

”Är du hungrig?” frågade mamma som redan börjat laga mat.

”Lite.” medgav jag och gick upp på mitt rum. Jag la pengarna i min plånbok och la fram kläder. Jag ringde hem till Jacob. Han svarade efter en signal.

”Hej!” sa han och jag hörde att han var glad.

”Hej. Du jag har läst boken. Men jag fattar inte så mycket och jag ska på bio vid sex så jag tänkte om vi kan träffas efter det.” sa jag.

”Visst. Inga problem. Ring när du kommer hem.” sa han och det blev tyst.

”Det ska jag.”

”Hej då.” sa han.

”Hej då.” jag la på och gick ner. När jag kom till köket kände jag doften av pannkakor.

”Mums!” sa jag och började duka till mig.

”Socker finns här.” sa mamma och pekade på socker burken.

”Tack.” sa jag och ställde den på bordet. Jag åt fem pannkakor sen tog jag på mig kläderna. Jag la fram kläder för att kunna vara ute sen. Troligen skulle Jake vilja gå på en promenad eller sitta i bilen. Jag bläddrade igenom boken igen och stannade återigen upp vid ''prägling''. Det var så tilltalande. Det var något med det. Jag förstod det mesta av det. Att det var som att man bara såg en person och förstod att den personen var den rätta. Ungefär. Jag stängde igen boken och la den under kudden. Jag kastade en blick mot klockan. Hon var redan tjugo över fem. Jag la plånboken och mobilen i en väska och gick ner.

”Han kommer strax.” sa pappa som kollade på något tv program. Som han nog inte ens var intresserad av. Jag gick till mamma som var i deras sovrum.

”Ja juste. Jag skulle hälsa från morfar.” sa jag till mamma.

”Vad gjorde du där?” frågade pappa som kommit fram bakom mig.

”Jag och Jake lämnade Billy. Det var någon match.” sa jag.

”Okej.” sa han och gick fram till mamma.

”Det är till dig.” sa pappa och kramade om henne. Jag öppnade dörren precis när Corbin skulle ringa på.

”Ska vi åka?” frågade jag.

”Ja.” sa han och vi gick till hans bil.

 Bra/Dåligt?

Mer/Sluta?

kommentera!

Som sagt det blev ett extra långt kapitel. När jag skrev färdigt det på open office blev det tre sidor och lite mer;)

 

Warmand beautiful

Kapitel 6

Möjligheter

 

Mister Brown satte på någon gammal film. Filmen var inte direkt bra men det var bättre än att jobba. Mina hjärna behövde inte direkt arbeta. Jag vaknade av att klockan ringde. Jag kollade mig runt om och vissa fnissade och vissa gav ingen uppmärksamhet.

”Du somnade va?” sa Sofie och vi samlade ihop våra böcker.

”Ja, ja jag tror det.” sa jag sömnigt. Vi sa hej då och gick mot våra skåp. Jag bytte böckerna mot väskan med idrotts kläderna och gick mot idrotten. När jag kom in i omklädningsrummet hörde jag några tjejer prata.

”Alltså jag tycker Nessie kan ta och välja kille. Hon har ju liksom typ tre. Den där indian killen, han nya och så Corbin.” sa en av tjejerna. Jag ställde mig bakom dörren och öppnade den på glänt.

”Ja asså. Det räcker ju med den där indian killen för henne. Asså har ni sett hur ni sett hur han kollar på henne?” sa en annan tjej.

”Ja det är ju liksom det man vill ha. Att hon inte nöjer sig med det. Hon ska vara glad för det hon har. Någon annan kan ju få Corbin typ.” sa en annan tjej, som jag hörde vem det var. Jenny. Hon hade varit hemligt kär i Corbin i år. Men aldrig vågat göra något åt det. Några andra tjejer kom in och dom klev rakt på. Jag tog min chans och gick efter dom. Jag bytte om och gick in i till idrotts salen.

Mister Brown som vi hade i idrott och engelska satte upp badminton nät.

”Värm upp.” sa han och vi började jogga runt honom i en vid ring. Först körde vi som rull pingis fast med badminton. Sen delade mister Brown in oss i fyra lag. Två lag på varje plan. Mitt lag vann alla förutom en match. Jag kunde inte riktigt koncentrera mig efter vad jag hört dom där tjejerna sagt. Jag duschade och klädde på mig snabbt. Hämtade böcker jag behövde ha med mig hem och gick mot parkeringen. På långt håll såg jag Jake med motorcykeln. Bredvid honom stod någon annan. Jag gick närmare och såg att det var Quil. Dom fick syn på mig och vinkade. Snabbare satte jag fart mot dom. Quil kramade om mig och jag kände hur mina kinder blev alldeles röda.

”Nessie du borde komma till oss någon dag. Istället för att Jake hela tiden ska tillbringa sin tid här. Vi vill ju ha honom hemma.” sa Quil och log.

”Ehh, visst.” sa jag och kollade ner i marken.

”Så ska det låta.” sa Quil.

”Måste dra. Men vi ses.” sa han och sprang mot skogen.

”Hoppa på.” jag drog benet över motor cykeln och han startade den brusande motorn. Han stannade utanför huset.

”Lämna grejerna så åker vi någon stans. En stund bara.” sa han. Jag gick in och lämnade mina saker på mitt rum. Skrev en lapp och tog mobilen och nycklarna med mig. Ifall.

”Vart vill du åka?” frågade han och startade motorn.

”Reservatet.” viskade jag i hans öra.

”Okej men Edward kommer inte bli glad.” sa han och satte fart. Vi var där på mindre än tio minuter. Jacob pressade hela tiden motor cykel till den yttre. Så snabbt den kunde åka skulle vi åka. Vi stannade utanför Jacobs hus och han parkerade motor cykeln vid garaget. Vi gick mot stranden i tystnad. Han greppade tag om min hand och styrde mig bort mot ett ned fällt träd. Han satte sig ner och klappade på stocken. Jag satte mig ner och lutade mig mot honom. Han var så varm.

”Nessie, jag vet inte hur jag ska börja.” han tystnade och kollade ut mot horisonten.

”Jag har något jag måste berätta för dig. Och jag tror du är gammal nog att förstå.” sa han. Jag lyfte min hand mot hans kind och visade honom vad jag hört på morgonen.

”Ja det är något viktigt jag måste berätta men jag vet inte riktigt hur jag ska förklara.” sa han. Han la armen runt min midja och strök undan mitt hår.
”Jag vet inte om du besvarar mina känslor men.” han tystnade och tog tag i min hand.

Bra/Dåligt?

Kommentera!

Vill ni ha en fortsättning?


Det blev rätt kort men det kommer en fortsättning om ni vill ha....

 

Warm and beautiful

Kapitel 5

Filmkväll

 

När vi började närma oss saktade han av. Han körde fram till trottoaren och bromsade in.

”Jag hämtar dig när du slutat.” sa han och kysste mig på pannan.

”Mm. Måste prata med dig då.” sa jag och kramade om honom. Jag klev av och gav honom hjälmen.

”Tack för skjutsen.” sa jag och gick upp mot skolan. Vid en bänk mötte jag Sofie.

Hon började hoppa upp och ner.

”Vad ville han igår?” sa hon och vi gick och satte oss vid en stor björk.

”Bara lära känna mig lite.” sa jag undvikande.

”Men säkert! Snälla Nessie säg! Jag lovar att inte säga.”

”Men det är sant. Han känner mig mer och jag känner honom.” sa jag.

”Mm, visst. Vi tar det en annan gång då.” sa hon och sprang till en tjej som jag hade svenska med, Jenny. Dom började genast fnissa.

”Tja!” jag vände blicken bakåt och där stod Corbin.

”Tjena!” sa jag och klappa med handen på marken. Han förstod vad jag menade. Och satte sig ner.

”Vill du följa med och se en film ikväll?” sa han och kollade med nära inpå valp ögon.

”Ja, det är klart.” sa jag. Mest för att inte göra honom besviken.

”Jag ringer dig i efter middag. Och vi kan väll bestämma film på lunchen, okej?” sa jag och reste mig.

”Det blir bra.” sa han och vi gick mot våra lektioner. När vi på morgonen skulle ha SO med mr Smith. Lektionen gick snabbt. Och plötsligt ringde klockan ut. Nu var det av till svenskan. Jag bytte böcker och gick mot svenska salen. När jag kom in i salen satt Jenny vid mitt bord och viftade dit mig. Miss Winston kom in i rummet. Denna lektion skulle vi som vanligt jobba i våra böcker. Hela tiden försökte Jenny få fart på mig. Men jag hade inte lust att prata. Och det ända hon ville veta var om Benjamin. Vad han ville igår på lunchen och om vi var vänner och så vidare.

”Han är en mystisk kille. Om du vill lära känna honom bättre gå och prata med honom.” och efter det blev hon tyst. Det enda hon frågade om på resten av lektionen var om hur man gjorde i boken. När det ringde ut små sprang jag ut ur klass rummet. Det hade börjat dugg regna så jag tog en pärm över kroppen och sprang mot biologi salen. När jag kom in satt Corbin redan vid vårt bord. Han log mot mig och jag stapplade in i rummet.

”Vilken slags film ska vi se ikväll då?” frågade han när jag suttit mig ner.

”En blandning av kärlek och komedi kanske. Eller någon mer spännande film jag vet inte riktigt.” sa jag och andades ut.

”Okej vi kan ta en kärleks komedi. Jag kan kolla om det finns någon bra som går nu. Efter skolan då.”

”Det blir bra. Du har mitt nummer va?”

”Så klart.” sa han och miss Harper kom in i rummet. Hon hade en tv med sig som hon rullade in. Det var något vi skulle ha prov om, om två veckor.

”Glöm inte provet nu.” sa miss Harper och det ringde ut. Corbin och jag gick mot cafeterian och ställde oss i kön.

”En skagen smörgås, en flaska vatten och ett äpple, tack.” sa jag och tog emot brickan med min mat. Vi gick mot vårat bord och slog oss ner.

”Han stirrar på dig igen!” viskade Sofie i mitt öra. Jag vände mig om och log.

”Hetsa inte upp dig så.” sa jag och sneglade mot Benjamin. Jag log mot honom igen och han log tillbaks. Jag åt upp och lämnade brickan. När jag vände mig åt Benjamins håll var han borta. Mitt leende bleknade och jag gick ut ur cafeterian.

Jag såg en skymt av honom bland alla elever. Jag satte fart fram mot honom.

”Stanna!” viskade jag. Han vände sig om och stannade. Jag trängde mig förbi folk massan och vi gick mot en bänk.

”Hur är det?” frågade jag och satte mig på bänken. Han satte sig bredvid. Närmare än igår.

”Bra. Hur är det själv?”

”Bara bra.” sa jag och log. Vi satt där tysta ett tag. Att bara få sitta bredvid honom var nog. Vi pratade lite smått bara.

”Vi borde gå till våra lektioner nu.” sa han efter en stund.

”Ja. Vi ses.” sa jag. Vi vinkade och gick åt olika håll. När jag kom in i engelska salen stod tv:n där. Mister Brown stod vid katedern och skrev i en bok. Jag gick till mitt bord och slog mig ner. Sofie kom in rusande genom dörren och stannade upp. Mister Brown harklade och Sofie sprang fram och satte sig bredvid mig.


Bra/Dåligt?

Kommentera!

 

Warm and beautiful

Kapitel 4

Alla svar

 

När jag kom fram hade han inte kommit ännu. Jag satte mig ner i det blöta gräset och lyssnade till mitt hjärtslag. Plötsligt kom en bris mot mig. Jag huttrade till och drog armarna runt kroppen.

”Hej!” hörde jag en röst lite längre bort. Jag reste mig snabbt upp. Jag kollade runt och där några meter bort stod han. Han gick mot mig.

”Hej. Du kom alltså.” sa jag och kollade upp mot himlen.

”Ja det är klart.” Han kom närmare och jag satte mig ner igen. Han satte sig bredvid mig men en bit bort.

”Jag bits inte.” sa jag och kollade skeptiskt på avståndet mellan oss.

”Jag vet.” sa han och flyttade sig närmare mig.

”Kan du inte berätta lite om dig?” sa jag och började pilla på ett gräs strå.

”Jo. Visst. Okej jag minns inte så mycket från när jag blev vampyr. Men jag och mina två bröder bodde med vår moster. Våra föräldrar dog när vi var fem i en tågolycka. Vår mor var den mor som alltid fanns där. Sen ersattes hon av vår moster. Inte den snällaste, enligt mig. Hon slog oss och så.” han gjorde en paus och kollade upp mot himlen. När han började igen berättade han med mer inlevelse.

”Vi planerade ofta att rymma. Så en dag när vi var ungefär i femtons åldern rymde vi. Vi åkte tåg genom hela landet. Tills vi kom till ett ställe som man fick hyra rum. Det såg lovande ut. Men en morgon när vi vaknade brann det i halsen. Mina bröder låg på golvet och försökte göra sig av med elden i strupen. Det gick inte. Hela huset var tomt förutom ägaren själv. Hon sa att hon skulle ta med oss ut och jaga. Vi jagade bara djur. Vi har bara dödat några människor. Men vår skapare sa att dom inte räknades. Dom var inte rena, om man säger så. Vi har flyttat runt hela tiden tills vi kom hit till Forks. Det verkade som en bra plats först. Tills jag fick reda på att det fanns fler vampyrer här. ” han tystnade och sjönk in i sina tankar.

”Hur gammal är du?”

”Jag har varit vampyr i mer än hundra år. Jag minns inte exakt. Du verkar inte som dom vanliga vampyrerna. Ditt hjärta slår.” sa han och kollade förbryllat på mig.

”Ja som jag sa är jag en halv vampyr. Hälften människa hälften vampyr. När mina föräldrar var yngre fick dom mig. Och då var mamma människa.” jag tystnade.

”Hur gammal är du?” frågade Benjamin efter en stunds tystnad.

”Utseendes vis sexton men jag är bara sex år. Jag växer och lär mig fort.”

”Sex år!” han såg förbryllad ut.

”Mm, har vi fått reda det mesta om varandra nu eller?”

”Ja jag tror det. Vi kan ta resten om det inte blir bra väder imorgon.” sa han och försvann. Men nej. Vi hade glömt en sak. Han hade en kraft så att säga. Jag ville veta mer om den. Jag små sprang hem. Efter någon minut började det dugga. Regnet rann nerför min kind. Jag satte fart hem. När jag kom fram hörde jag muller från huset. Jag gick in mot köket.

”Var det skönt?” hörde jag pappas röst säga bakom mig.

”Ehh, ja juste.” Det var uppfriskande tänkte jag, menat att pappa skulle lyssna. Jag gick mot vardagsrummet. Där satt Rose och Emmett.

”Jaha. Där är busungen.” sa Emmett och gick upp från soffan. Han puttade till mig i sidan och jag gjorde en grimas mot honom. Han flinade.

”Haha.” sa jag sarkastiskt och log. Jag gick till mitt rum och la mig ner på sängen. Jag vaknade av en knackning på dörren.

”God morgon sömntuta.” mamma kom in och satte sig på säng kanten. Hon strök undan mitt hår från ansiktet och kysste mig på pannan.

”Det finns frukost i köket.” sa hon och gick ut. Efter en stund satte jag på mig ett par jeans en långärmad och en munkjacka. Snabbt gick jag till köket. Där Jacob satt vid köks bordet och proppade i sig frukost. Jag sprang fram till honom och kramade om honom. Han besvarade kramen, mjukt och kysste mig på kinden. Jag kände hur blodet fyllde mina kinder. Han strök sina fingrar över mina kinder. Han släppte mig och jag satte mig mitt emot honom. Jag fyllde en skål med mjölk och flingor. Och började äta.

”Ska jag köra dig till skolan?”

”Visst.” sa jag och hällde i mig dom sista flingorna.

”Snart färdig.” sa jag och försvann som en raket mot badrummet. Jag borstade tänderna och gick mot mitt rum. Där jag bäddade sängen och borstade håret. Jag lät det hänga. Väskan som hängde på stolen, tog jag och gick mot hallen.

”Kommer du?” ropade jag.

”Kommer!” hörde jag Jakes röst ropa. Mamma,pappa och Jacob pratade om något. Något Jacob var tvungen att berätta för ''henne''.

”Du måste göra berätta.” hörde jag mammas röst säga i en låg viskning.

”Ja, tids nog. Men jag har bara inte fått ett bra tillfälle än.” sa Jake och dom tystnade. Jakes fotsteg närmade sig och jag tog på mig skorna.

”Färdig.” sa jag och log mo honom. Han log och tog på sig sina skor. Vi gick ut under tystnad till hans motorcykel. Jag tog tag i hjälmen och han startade motorcykeln. Jag hoppade på och vi åkte i full fart till skolan.



Bra/Dåligt?

Kommentera!

Warm and beautiful

Kapitel 3

Svar

Renesmees perspektiv

 

Jag små sprang tillbaka till skolan. Där alla var på väg till matsalen. Jag ställde mig i kön. Jag tog en sallads tallrik, ett äpple och ett glas mjölk. När jag skulle gå mot bordet där mina vänner satt såg jag Benjamin sittande i ett bord avskilt från alla andra. Jag satte mig med ryggen mot honom och började snabbt komma in i allt babbel runt bordet.

”Nessie, han Benjamin eller vad du sa han hette stirrar på dig.” sa Sofie och kollade åt Benjamins håll. Han släppte inte blicken från mig. Fast han blivit avslöjad. Jag ryckte bara på axlarna och sa åt henne att inte bry sig om det. Men hon vände sig mot honom med små mellan rum.

”Han verkligen stirrar på dig.”

”Men strunta bara i det!” jag hade börjat bli irriterad. Vad var det med honom? Först tar han med mig in i skogen. Sen försvinner han plötsligt. Och nu stirrar han på mig. Jag slängde en snabb blick åt hans håll. Och jag kunde se att han vinkade dit mig.

”Nessie. Jag tror han vill att du ska komma.” sa Sofie.

”Ja jag vet. Men det är inte så jätte lätt att ignorera någon om du hela tiden ska lägga dig i.” jag lät lite snäsig, men det var inte meningen. Allt flög bara ut mig.

”Förlåt. Det där var ohyfsat.” sa jag snabbt innan hon hann säga något taskigt tillbaka.

”Det är okej. Men jag skulle gå och kolla vad det är om jag vore du.” sa hon och började prata med alla andra sen.

”Jag kommer strax.” viskade jag i hennes öra. Hon log mot mig. Jag gick i lagom mänsklig takt till Benjamin. Jag ställde mig framför en stol framför honom.

”Slå dig ner.” sa han och nickade mot stolen. Jag satte mig ner och kände Sofies blickar mot oss.

”Så du försöker ignorera mig.”

”Ja precis. Men det går inte så bra.” jag kollade ut mot fönstret. Där ute regnade det. Inte ovanligt i Forks.

”Kan vi inte bli vänner istället?”

”Visst.” sa jag. Han kollade menande på mig.

”Hur kan du äta människo mat?” sa han och nickade mot brickan med mat som jag tagit med mig. Ja, han var en vampyr.

”Okej. Vi har gjort klart för oss att båda är vampyrer. Men jag är ett litet mer missfoster. Du förstår, jag är en halv vampyr.” Han drog efter andan.

”Det där såg jag inte komma.” sa han.

”Vad menar du?”

”Nej, ett uttryck bara du vet.”

”Jaha. Trodde du hade någon ''vampyr kraft'' så att säga.”

”Ja det har jag. Men inte på det viset. Jag tror vi bör prata om det på en annan plats. Klockan sju ikväll vid den stora ängen?” jag kom på mig själv med att ha munnen öppen som i ett stort o. Jag stängde den snabbt och samlade mig.

”Ja, det förvånar mig hur väl du känner till trakterna.”

”Ja vi tar det ikväll.” jag nickade mot honom.

”Vi bör nog gå till våra lektioner nu. Vad har du nu?”

”Matte.”

”Ja okej. Då ses vi ikväll.” sa han och reste sig och rätt vad det var så var han ute ur matsalen. Han gick inte i mänsklig takt som han borde utan mer som om han sprang fast avslappnat. Matten gick segt en kille framför mig,Eric kastade hela lektionen blickar på mig. När vi slutade sen gick jag snabbt till bilen. Jag sa hej då till Sofie och körde iväg. Jag åkte inte hem på en gång. Först åkte jag hem till Alice och Jasper. Som ett kort tag efter att mamma och pappa fått sitt hus byggde dom om ett rätt nerfallet hus till ett mer modernt. Mer i Alices stil. Jag gick in och såg Alice sittande i soffan med en bok mellan händerna. Jag hängde upp jackan och satte mig bredvid henne. Hon la ifrån sig boken och riktade hennes kropp mot mig.

”Låt höra. Vad är det?”

”Ska du träffa pappa idag?”

”Jag vet inte. Hur så?”

”Ehh inge. Jag vet bara inte om jag kan berätta detta för dig. Men kan du rensa mina tankar?”

”Det är något du inte vill att Edward ska få reda på inte sant?”

”Ja, precis.” sa jag och kollade ner i golvet.

”Nessie, du kan lita på mig. Jag kommer inte träffa Edward om du inte vill.”

”Okej.” sa jag och började ta om dagen från början. Alice satt hela tiden tyst och lyssnade.

”Det var därför jag såg dig träffa en kille vid ängen ikväll. Jag tänkte nästan ringa Edward.” Jag drog ett lättnat andetag. Tur att jag åkt hit.

”Aa. Men träffa absolut inte pappa. Och försök hålla dina känslor för dig själv. Jasper kanske berättar för pappa.”

”Det skulle han aldrig göra men jag ska försöka.” Hon log mot mig och vi kramade om varandra.

”Hejdå!” sa vi och jag gick ut mot bilen. Jag körde i ett högt tempo hem. Jag kom bara några minuter senare än vad jag brukar.

”Hallå!” ropade jag och klev in. Jag gick mot köket där jag såg en lapp.

''Renesmee.

Vi är ute och jagar. Kommer snart hem.

Många kramar mamma. Puss.'' Jag läste orden igen och la lappen i bak fickan. Jag tog ett äpple och gick upp på mitt rum. Jag tog på mig ett par mjukis byxor och satte upp håret i en bulle. Nu skulle jag rensa tankarna. Jag pluggade lite matte för att rensa tankarna tills pappa kom hem. Efter ungefär en timmes matte hällde jag upp vatten i badkaret. Jag skulle försöka slippa pappa så gott som det gick. Jag tog med mig en bok in i badrummet och låste. Jag la mig i det skummade badet och slappnade av.

”Vi är hemma!” hörde jag mamma ropa från hallen. Jag lindade in kroppen i en fluffig handduk och samlade ihop kläderna och gick in på mitt rum. Jag kastade en blick på klockan. Redan halv sex. Jag satte på mig något passande. Ett par jeans, en t-shirt och en munkjacka. Jag satte in hörlurarna i öronen och satte på något lugnande. Jag vaknade kvickt av en smäll. Jag satte mig upp yrvaket på sängen. Jag hade somnat och klockan var redan tio i sju. Jag gick snabbt ner och satte på mig ett par skor.

”Vart ska du?” mamma stod framför mig med ett leende på läpparna.

”Tänkte jogga lite. Kommer om en stund. Får se hur länge jag är ute. Jag har mobilen med mig.” sa jag och kramade om henne. Jag stängde dörren och joggade mot ängen.

 
Bra/Dåligt?

Kommentera

Warm and beautiful

Kapitel 2

Mystisk

Renesmees perspektiv

När jag kom till skolan var jag bland dom första. Jag parkerade på min vanliga plats. Och gick mot cafeterian. När fler och fler strömmade in gick jag mot mitt skåp. Jag hämtade böckerna för mitt första ämne, biologi. När jag kommit halv vägs mot klass rummet sprang en kille rakt in i mig. Jag tappade böckerna mitt på golvet. Och killen sprang bara vidare. Jag suckade och tog upp böckerna. När jag skulle sträcka mig efter en av böckerna som kommit en bit längre bort tog en hand tag i den. Jag reste mig upp och där framför mig stod en kille jag aldrig sett tidigare. Han hade gyllene ögon. Som jag. Jag stirrade på honom och jag kom på mig själv med att ha munnen öppen. Jag stängde munnen och sträckte mig efter boken.

”Tack. Är du ny här? Jag har inte sett dig tidigare.” sa jag och la boken under ena armen.

”Ehh. Ja, precis. Jag och mina två bröder och min mamma har nyss flyttat hit.”

”Okej. Jag måste gå till min lektion nu men, vad heter du?”

”Mitt namn är Benjamin Dewey. Och ditt?” sa han och gick vid min sida till min lektion.

”Renesmee Cullen. Vi ses.” sa jag och vek av åt höger. Vem var den där killen? Han var vampyr. Det var jag nästan säker på. Dom där gyllene ögonen tydde på att han åt vegetariskt. Jag måste prata med pappa. Efter en stunds tänkande gick jag i rask takt mot biologi salen. Miss Harper märkte mig inte när jag slank in i rummet. Jag satte mig på min plats bredvid Corbin.

”Vem var den där killen du pratade med i korridoren?”

”Någon ny. Jag vet inte riktigt.” sa jag och tog upp mina böcker.

”Sida 109 till 115.” jag nickade till svar. Biologin gick långsamt. När miss Harper ställde en fråga till mig fick Corbin viska svaret i mitt öra. När det ringde ut samlade jag ihop mina böcker och reste mig. Corbin slöt upp vid min sida.

”Var var du på lektionen?”

”Ehh. Jag har bara lite mycket att tänka på just nu. Vi ses till lunch okej?” sa jag utan att vänta på ett svar. Jag gick till mitt skåp och bytte böckerna till väskan med idrotts kläder. Jag hörde mitt namn ropas och jag vände mig om för att se vem som ropat. Det var Sofie. Hon kom springande mot mig med andan i halsen.

”Måste prata med dig!” fick hon fram mellan flämtningarna.

”Jag är här.” sa jag och saktade av lite så att hon skulle hinna. Vi gick mot idrotts salen i ett sakta tempo.

”Ja jag vet. Men du vi tar det i omklädnings rummet. Okej?”

”Visst.” sa jag nonchalant. Hon började babbla om någon film som gick på bio. Och hon ville att vi skulle gå ett helt gäng.

”Visst.” sa jag för mig själv. VI var först i omklädnings rummet så hon pratade på.

”Vem var den där killen?”

”Han är ny. Han hette något med Benjamin Dewey, tror jag. Han hade nyss flyttat hit med sin familj.” sa jag tankspritt.

”Okej. Han var snygg. Tycker inte du det?”

”Lite.” sa jag slappt. Vi gick in i idrotts salen och passade en basket boll mellan oss. När mr Brown kom in blåste han i sin visselpipa och vi samlades. Vi spelade två basket matcher den lektionen. Mitt lag vann som vanligt. Vi hade en kort rast så jag tänkte söka upp Benjamin. Han stod lutad mot en av väggarna lite längre bort från omklädnings rummen. Han kom gående mot mig.

”Vi ses på lunchen!” sa jag till Sofie. Hon gav mig en blick mot mig sen mot Benjamin. Jag ryckte på axlarna.

”Ska vi ta en sväng?” frågade han när han kommit närmare. Vi gick förbi mitt skåp och jag lämnade kläderna. Vi gick upp mot skogen bakom skolan. När vi kommit en bit in stannade han upp.

”Vem är du?” frågade jag och satte mig ner på ett nervält träd. Plötsligt var han borta.

 Bra/Dåligt?

Kommentera

 

Warm and beautiful

Kapitel 1

Livet

Bellas perspektiv

 

Jag såg henne komma springande mot oss. Hon glittrade i en svag nyans från solens strålar som studsade mot hennes hy, där hon sprang över ängen. Vi gick henne till möttes. Jag omfamnade henne mjukt.

”Åhh, Nessie!” mumlade jag in i hennes mjuka brons färgade hår. Edward kysste henne lätt på hjässan och tog tag i min hand. Vi gick mot Esmes och Carliseles hus. Alla var ut spridda i huset. Jag gick fram till Alices sida, där hon stod lutad mot trappan. Edward slank upp vid min sida och Renesmee gick fram och satte sig i Roses famn. Jag lutade huvudet mot Edwards axel och han kysste mitt hår.

Tiden gick och Edward och Alice bestämde sig för att spela en omgång schack.

Det var otroligt underhållande att se. Dom flyttade nästan aldrig pjäserna. Dom satt bara där, som statyer. Nessie hade nu fyllt sex år. I utseendes vis var hon ungefär sexton år. Ett år kvar. Sen skulle hon inte växa mer. Efter att Edward och Alice spelat utan någon framgång gick vi hem. Vi stoppade om Nessie och gick in till vårt sovrum.

”Värst vad tyst du har varit idag.” sa Edward och började ivrigt kyssa mig från halsen och upp mot munnen.

”Tankarna har snurrat.” sa jag och började ivrigt besvara kyssen.

”Är det något du vill dela med dig av?” fick han fram mellan kyssarna. Jag lugnade mig lite.

”Jag vet inte riktigt. Jag är bara orolig för Nessie.”

”Varför? Jag håller ju koll på henne.” sa han och knackade sig själv i huvudet.

”Ja, jag vet. Det är väll bara jag som har för mycket tomrum.” Han nickade till svar och drog ner mig i sängen. När solen steg upp över träden hörde vi ett knackande på dörren. Nessie.

”Kan jag komma in?” frågade hon och öppnade dörren på glänt.

”Ja.” svarade Edward. Hon kom in och satte sig på säng kanten.

”Jo. Så här att. Ja kan ni försöka att vara lite tystare. Jag är trots allt en halv vampyr. Jag har rätt bra hörsel.”

”Ja. Förlåt, vill du ha frukost?” sa jag och kravlade mig upp ur sängen.

”Visst.” sa hon och gick ut. Jag lagade snabbt ägg och bacon. Bredde en smörgås. Och tog fram juice. Hon åt upp allt och åkte till skolan.



Bra/Dåligt?

kommentera