warm and beautiful

Warm and beautiful

Kapitel 4

Alla svar

När jag kom fram hade han inte kommit ännu. Jag satte mig ner i det blöta gräset och lyssnade till mitt hjärtslag. Plötsligt kom en bris mot mig. Jag huttrade till och drog armarna runt kroppen.

”Hej!” hörde jag en röst lite längre bort. Jag reste mig snabbt upp. Jag kollade runt och där några meter bort stod han. Han gick mot mig.

”Hej. Du kom alltså.” sa jag och kollade upp mot himlen.

”Ja det är klart.” Han kom närmare och jag satte mig ner igen. Han satte sig bredvid mig men en bit bort.

”Jag bits inte.” sa jag och kollade skeptiskt på avståndet mellan oss.

”Jag vet.” sa han och flyttade sig närmare mig.

”Kan du inte berätta lite om dig?” sa jag och började pilla på ett gräs strå.

”Jo. Visst. Okej jag minns inte så mycket från när jag blev vampyr. Men jag och mina två bröder bodde med vår moster. Våra föräldrar dog när vi var fem i en tågolycka. Vår mor var den mor som alltid fanns där. Sen ersattes hon av vår moster. Inte den snällaste, enligt mig. Hon slog oss och så.” han gjorde en paus och kollade upp mot himlen. När han började igen berättade han med mer inlevelse.

”Vi planerade ofta att rymma. Så en dag när vi var ungefär i femtons åldern rymde vi. Vi åkte tåg genom hela landet. Tills vi kom till ett ställe som man fick hyra rum. Det såg lovande ut. Men en morgon när vi vaknade brann det i halsen. Mina bröder låg på golvet och försökte göra sig av med elden i strupen. Det gick inte. Hela huset var tomt förutom ägaren själv. Hon sa att hon skulle ta med oss ut och jaga. Vi jagade bara djur. Vi har bara dödat några människor. Men vår skapare sa att dom inte räknades. Dom var inte rena, om man säger så. Vi har flyttat runt hela tiden tills vi kom hit till Forks. Det verkade som en bra plats först. Tills jag fick reda på att det fanns fler vampyrer här. ” han tystnade och sjönk in i sina tankar.

”Hur gammal är du?”

”Jag har varit vampyr i mer än hundra år. Jag minns inte exakt. Du verkar inte som dom vanliga vampyrerna. Ditt hjärta slår.” sa han och kollade förbryllat på mig.

”Ja som jag sa är jag en halv vampyr. Hälften människa hälften vampyr. När mina föräldrar var yngre fick dom mig. Och då var mamma människa.” jag tystnade.

”Hur gammal är du?” frågade Benjamin efter en stunds tystnad.

”Utseendes vis sexton men jag är bara sex år. Jag växer och lär mig fort.”

”Sex år!” han såg förbryllad ut.

”Mm, har vi fått reda det mesta om varandra nu eller?”

”Ja jag tror det. Vi kan ta resten om det inte blir bra väder imorgon.” sa han och försvann. Men nej. Vi hade glömt en sak. Han hade en kraft så att säga. Jag ville veta mer om den. Jag små sprang hem. Efter någon minut började det dugga. Regnet rann nerför min kind. Jag satte fart hem. När jag kom fram hörde jag muller från huset. Jag gick in mot köket.

”Var det skönt?” hörde jag pappas röst säga bakom mig.

”Ehh, ja juste.” Det var uppfriskande tänkte jag, menat att pappa skulle lyssna. Jag gick mot vardagsrummet. Där satt Rose och Emmett.

”Jaha. Där är busungen.” sa Emmett och gick upp från soffan. Han puttade till mig i sidan och jag gjorde en grimas mot honom. Han flinade.

”Haha.” sa jag sarkastiskt och log. Jag gick till mitt rum och la mig ner på sängen. Jag vaknade av en knackning på dörren.

”God morgon sömntuta.” mamma kom in och satte sig på säng kanten. Hon strök undan mitt hår från ansiktet och kysste mig på pannan.

”Det finns frukost i köket.” sa hon och gick ut. Efter en stund satte jag på mig ett par jeans en långärmad och en munkjacka. Snabbt gick jag till köket. Där Jacob satt vid köks bordet och proppade i sig frukost. Jag sprang fram till honom och kramade om honom. Han besvarade kramen, mjukt och kysste mig på kinden. Jag kände hur blodet fyllde mina kinder. Han strök sina fingrar över mina kinder. Han släppte mig och jag satte mig mitt emot honom. Jag fyllde en skål med mjölk och flingor. Och började äta.

”Ska jag köra dig till skolan?”

”Visst.” sa jag och hällde i mig dom sista flingorna.

”Snart färdig.” sa jag och försvann som en raket mot badrummet. Jag borstade tänderna och gick mot mitt rum. Där jag bäddade sängen och borstade håret. Jag lät det hänga. Väskan som hängde på stolen, tog jag och gick mot hallen.

”Kommer du?” ropade jag.

”Kommer!” hörde jag Jakes röst ropa. Mamma,pappa och Jacob pratade om något. Något Jacob var tvungen att berätta för ''henne''.

”Du måste göra berätta.” hörde jag mammas röst säga i en låg viskning.

”Ja, tids nog. Men jag har bara inte fått ett bra tillfälle än.” sa Jake och dom tystnade. Jakes fotsteg närmade sig och jag tog på mig skorna.

”Färdig.” sa jag och log mo honom. Han log och tog på sig sina skor. Vi gick ut under tystnad till hans motorcykel. Jag tog tag i hjälmen och han startade motorcykeln. Jag hoppade på och vi åkte i full fart till skolan.



Bra/Dåligt?

Kommentera!