Warm and beautiful
Warm and Beautiful
Kapitel 11
Komplikation
När vi kom in stod mamma i hallen.
”Hej.” sa jag och log mot henne.
”Hej, gumman.” sa han och log.
”Hej Bella.” sa Jake, och sparkade av sig skorna.
”Jacob. Jag städade här nyss.” sa mamma och kollade menande på skorna som låg mitt i vägen.
”Förlåt.” sa han och ställde snyggt skorna bland dom andra.
”Bra.” sa mamma och små flinade.
”Det finns mat.” sa mamma och gick till köket.
”Jag är mätt.” sa jag och vi gick efter henne till köket.
”Vad har du ätit?” frågade hon och ställde fram en tallrik på bordet.
”Jagat, rättare sagt.”
”Okej, men exakt vad?” sa mamma och tog fram bestick och ett glas.
”Här.” sa hon och gav Jacob besticken och glaset.
”Rådjur.” sa jag och slog mig ner.
”Gott.” sa mamma och la upp en omelett och bacon på Jacobs tallrik.
”Ja.” sa jag.
”Vill du ha något mer? Sallad kanske?” sa hon och gick till kylskåpet.
”Nej, nej. Bella, det är bra som det är.”
”Okej.”
”Mamma, varför skulle jag komma hem så tidigt?”
”Det är skola imorgon, och jag visste inte om du gjort klart dina läxor. Har du det?”
”Bara lite med matten.”
”Okej. Gör den sen då.” Jag nickade till svar. Jacob åt upp maten och vi gick till mitt rum. Han bredde ut sig på sängen och suckade djupt.
”Vad är det?” Jag tog fram matten och satte mig vid skrivbordet.
”Inget, är bara trött.”
”Men Jacob. Sov då.” sa jag och började med matten.
”Ja, om du inte vill kolla på när jag gör den tråkiga matten. Du väljer.”
”Ja, jag antar att jag kunde sova en stund. Men när du ska sova-om jag sover så länge-får du väcka mig eller bara putta mig åt sidan.” sa han och log, den andra tanken gillade jag. Att ligga där i sängen, bredvid Jake. Hans värme.
”Jag tar andra alternativet.” sa jag och log.
”Okej.” sa han och slöt ögonen. Efter tio minuter började han snarka högt. Jag krånglade i minst fyrtio minuter med matten. Det gick till slut. Men det tog lång tid. Sedan gick jag till badrummet och borstade tänderna och tog en varm dusch. Det varma vattnet som sipprade ner för min kropp. Jag tvålade snabbt in kroppen och sköljde mig med kall vatten. Sedan stod jag en lång stund i duschen och njöt. Jag virade in kroppen i en varm handduk och torkade håret. Jag borstade snabbt ut håret och tog kläderna i handen, med handduken virad runt kroppen. Jag gick in på mitt rum och la kläderna i fåtöljen vid sängen och ställde mig framför spegeln. Jake snarkade fortfarande, men inte lika högljut. Jag tog fram ett par trosor och en för stor T-shirt. Jag tog på mig det och kollade på klockan. 21.30. Jag kunde ta och läsa en stund. Jag tog upp ''förföljaren'' från skrivbordet och satte mig i fåtöljen. ''Förföljaren'' hade jag läst minst åttio gånger, min favorit. Den fick mig att rysa varje gång jag läste den. Jag hade haft den sedan jag var jätte lite, mamma köpte den bara något år efter jag lärde mig läsa, sedan fastnade jag för den. Och jag läser den nästan jämt. Jag hade precis kommit in i boken, till en spännande del då Jake sa:”Nessie, jag älskar dej så oerhört mycket. Vill du gifta dig med mig?” Han pratade i sömnen. Åh Gud. Jag tappade boken och hade munnen öppen som ett stort O. Tänk om han imorgon kom ihåg drömmen. Eller om han helt enkelt ville gifta sig! Nu ville jag verkligen inte lägga mig hos honom. Jag skulle bara ligga där spänd hela natten, och inte kunna somna. Och sedan imorgon, skulle jag komma för sent. Det knackade på dörren och jag försökte samla ihop mig lite.
”Gumman, kan du komma en liten stund?” viskade pappa. Jag nickade och gick ut ur rummet.
”Vi går ut och pratar lite bara.” sa han och kollade på mig allvarligt. Jag nickade åter igen, jag kunde inte få fram ett ord.
”Jag hörde vad han sa, i sömnen. Och jag vet vad du tänkte.”
”Jag...vet.” fick jag fram med en pipig röst.
”Åh, gumman lilla.” han omfamnade mig i en kram och höll om mig.
”Jag tror inte att vi ska säga till Jacob att vi hörde.” sa han och jag kollade upp på honom. Jag ruskade på huvudet och kollade ner i marken. Han lyfte upp min hacka, och höll den kvar.
”Renesmee, vad vill du? Nu frågar jag dig, snälla säg vad du vill.” sa han och jag förstod att han inte fattade så mycket inne i mitt huvud nu. Tankarna bara snurrade.
”Jag..vet inte....Jag är absolut inte redo att gifta mig. Men jag älskar honom så mycket.” sa jag och min röst hade inte återställt sig helt ännu.
”Jag förstår. Nästan som med din mamma och mig. Hon hade blev uppfostrad att giftermål inte var bra när man var så ung. men jag övertygade henne.” sa han och flinade åt ett minne.
”Mmm. Men jag vet inte vad jag ska göra. Jag måste säga något. Jag kan inte bara låtsas som om jag inte hörde det. Tänk om han går och tänker på det!”
”Ja, gumman. Jag vet ärligt talat inte vad du ska göra men jag tror att du borde prata med honom, om du verkligen tror att han är den rätta.”
”Jag får tänka på det. Men jag vet inte om jag vill sova i samma säng som han efter det här.”
”Jag förstår. Vi kan bädda i gästrummet. Kom vi går in nu.” Vi gick in och mamma hjälpte mig att bädda i gästrummet.
”Tack mamma.”
”Så lite så. Men du försök att inte tänka på det för mycket inatt okej?”
”Ska försöka, men det kommer nog inte gå så bra.” sa jag och kurade ihop mig i sängen.
”God natt älskling.”
”God natt mamma.” Hon kysste mig på pannan och stängde sedan dörren. Jag försökte slappna av, inte tänka på det. Men det gick bara inte, jag tänkte på en massa andra saker, försökte tränga ute tanken men den kom hela tiden tillbaka. Jake vill gifta sig med mig. Jag förstod det inte. Jag älskar honom, otroligt mycket. Jag har aldrig älskat en man lika mycket som Jacob men gifta sig, och jag är ändå bara sex år. Nu, för första gången kan jag använda min riktiga ålder som en ursäkt. Jag la mig på mage och tog kudden över huvudet. Jag bankade kudden i huvudet. Försökte få bort tankarna. Jag tände lampan som stod på nattduksbordet och där bredvid min telefon låg ''förföljaren''. Jag tog upp den och började läsa där jag börjat.
…...
Jag vaknade, jag satt upp, på ett konstigt sätt. I gästrummet. Plötsligt klarnade allt för mig och jag kom ihåg allt från kvällen innan. Det knakade på dörren och jag reste mig upp.
”Kom in.” sa jag och började bädda.
”Jag tänkte att du ville ha några kläder att ta på dig.” sa en kvittrande röst. Jag kollade genast upp.
”Alice! Åh Alice!” sa jag och kramade om henne.
”Lilla gumman, så ja. Här ta på dig det här nu, din mamma har lagat frukost.”
”Tack.” sa jag och tog på mig kläderna.
”Sen när fick jag klä på dig?” sa hon och kollade förvittrat på mig.
”Haha. Vet inte. Du får det ibland. När jag inte är på humör.”
”Ja, okej.” sa hon och log.
”Det passade ju bra!” sa hon och jag kollade först nu på kläderna. Ett par tighta jeans en söt tunika aktig, rosa T-shirt. Med ett siden band som hon snabbt knöt en rosett med, i sidan.
”Ja, det var fint. Men jag vet inte om det riktigt passar skolan.”
”Jodå. Allt passar allt!” sa hon och tog fram en vit munk jacka.
”Åh! Vad fin!”
”Det är ju bara en munk jacka. Så att det inte blir för fint, för en skoldag.” sa hon och kollade konstigt på mig.
”Jaja, jag tar på mig den sen.”
”Är han fortfarande här?” sa jag och kollade lite oroligt på henne.
”Nej. Sam ville att han skulle patrullera. Så det var bara bra. Så idag blir det du och jag. Jag skjutsar dig till och från skolan.” sa hon och brast ut i ett stort leende. Vi gick till köket och jag tog bara en tugga av en smörgås, sedan tappade jag aptiten.
”Men ska du äta mer gumman?” sa mamma och kollade lite oroligt på mig.
”Nej, är inte sugen.” Pappa kom in i köket och kram de om mamma, han höll henne i sin famn och kysste henne. Jag tittade bort, på Alice, hon bara log. Jag slängde en snabb blick på dom och dom höll på än. Jag himlade med ögonen och Alice fnissade. Alice och jag plockade in frukosten-dom stod där i köket-fortfarande-och kysstes-sedan gick vi ut till bilen.
”Var är bilen?” jag kollade förvirrat runt, men ingen bil.
”Den är i garaget hos Esme och Carlisle. Vi får springa dit.
”Okej.” sa jag och log. Hon greppade tag i min hand och vi sprang hem till Esme och Carlisle, han i hand. När vi kom in i garaget stod Emmetts jepp där, Rosalies mercedes och Alices porsche.
”Var är Esme och Carlisle?” frågade jag, förvirrat. Deras bil stod inte här. Den svart volvon var borta.
”Hos Tanya och dom andra. Dom har visst något problem där uppe. Jasper är med dom också. Jag var där uppe igår, men åkte hem idag.” när hon sa att Jasper var där uppe, blev hon genast lite mer sorgsen. Det måste vara svårt för dom att vara isär.
Bra/Dåligt?
Mer/Sluta?
Blev det bra? Var det spännande. Säg gärna er åsikt:)
Håller på att skriva kapitel 11 del 2.
Sedan kommer kapitel 12 ur Rosalies perspektiv :)
Hoppas detta kapitel blev bra och att ni njöt av det ! :) <3
Warm and beautiful
Warm and Beautiful
Kapitel 10
Rida
Jag skakade lite på huvudet.
”Jag tar det försiktigt, små springer bara.” försäkrade han mig.
”Okej, men försiktigt.” sa jag. Han nickade allvarligt och började ta av sig shortsen. Jag svalde en klump i halsen. Jake naken här? Han hörde att jag svalde en klump och skrattade.
”Okej.” sa jag, mest för mig själv. Han hade bundit fast shortsen runt ett slags band av något slag, runt vänstra foten.
”Jag springer in i skogen och skiftar form och så kommer jag tillbaka.” Han kysste mig och sprang sedan in bland träden. Han kom ut bland träden, i vargform. Han var så stor.
”Jake.” viskade jag. Han nickade tungt med huvudet och gick fram till mig. Han strök sin svans mot mig, så len och mjuk.
”Menar du verkligen att jag ska rida på din rygg?” Han himlade med ögonen och nickade. Han la sig ner, på magen, så att jag lättare skulle kunna komma upp på hans rygg. Jag satte mig upp på hans rygg. Han reste sig upp och jag vinglade till. Hans mullrande skratt ekade genom skogen. Jake började gå lite sakta. Sedan efter en stund började han springa. Jag grep tag i hans ''man'' och lutade mig mot honom. Han sprang bara snabbare och snabbare. Vinden ven i mitt hår. Jag lutade huvudet mot hans tjocka päls, och andades in den ljuva doften. Jag såg hela skogen förbi oss. Jag kunde inte urskilja ett träd, han sprang så fort. Jag slöt ögonen och höll mig fast i hans päls. Efter bara några minuter spärrade jag upp ögonen. Jag kände doften av ett rådjur och andades in. Den ljuva, goda doften av ett rådjur.
”Jacob, stanna. Jag vill äta.” Han saktade av och la sig ner. Jag klev av honom och snappade genast lukten igen. Rådjuret var bara ett antal meter längre in i skogen. Jag gick sakta närmare. Jag hörde bara rådjurets och Jakes hjärtslag och fåglarnas kvittrande sång. När jag såg hela rådjuret inom några meter, gav jag mig ner på huk. Jag satt där en liten stund och sedan gav jag på mig rådjuret. Jag bröt nacken på den och den ramlade ihop i min famn. Jag bet den vid halsen och började suga ut det färska blodet. Jake kom mot mig, han tittade bort och sedan på mig, igen. Jag njöt av blodet, som strömmade in i mig. I min kropp. I mitt blodomlopp. Nu hade jag rådjurets blod inom mig och jag kände mig i alla fall lite starkare.
”Jag är mer hungrig.” Det tömda rådjuret la jag åt sidan och reste mig. Jag gick fram till Jake och satte mig ner. Jag suckade och slöt ögonen. Jag letade efter något mer djur, här någonstans i närheten. Ungefär tjugo meter längre bort i skogen, till vänster, fick jag vitring om tre andra rådjur.
”Jag kommer tillbaks snart.” sa jag och vände mig och gav Jacob en snabb blick och sedan sprang jag mot dom snart döda djuren. Dom drack ur en rinnande bäck. Det porlande ljudet av bäcken lugnade mig. Jag var upphetsad. Min första jakt på denna vecka, och nu var det till och med helg. Att jag stått ut så länge med människo mat. I början var bara ett par dagar svårt nog med människo mat. Det är inte äckligt direkt men jag föredrar hellre vampyr ''mat'', på ''vegetariskt diet''. Jag tog ett snabbt språng och bröt nacken på den närmaste rådjuret, sedan tog jag det största. Och sedan bröt jag av nacken på den sista. Jag tog tag den största i nacken och bet den i halsen, det här blodet var mycket mer ljuvligare än den innan. Dom andra två var inte så dåliga heller, men den godaste var den största, och fetaste. Jag torkade bort blod på kinden och grävde en grop under en sten och dumpade sedan rådjuren under stenen. Sedan sprang jag tillbaka till Jacob. Han låg på marken och kollade upp på mig när jag stannade framför honom.
”Jag är klar, ska vi sticka eller ?” han nickade och jag klev upp på hans rygg. Han reste sig och jag vinglade åter igen till. Jag lutade mig mot hans päls och grep tag i hans päls, han satte fart på en gång. Sprang så fort att det kändes som om jag skulle ramla av. Jag ville säga att han skulle sakta av men det var ändå skönt. Vinden ven genom håret och doften av han fyllde min kropp. Ungefär fem minuter senare stannade han upp. Han la sig ner och jag klev av honom. Han sprang in lite längre in i skogen och skiftade form, han kom ut med shortsen på. Han gick fram till mig och kramade om mig.
”Jag älskar dig.” sa han och tog tag i min haka. Han kysste mig, höll mig hårt i sin famn. Jag kramade om honom och började kyssa honom, ivrigt. Hans tunga mot min tunga, så varm, så len, som sammet. Han formade den perfekt efter min. han släppte mitt ansikte och föll om mig. Han kysste mig lätt på pannan och sedan var det slut. Jag letade efter hans mun och var tvungen att öppna ögonen. Han kollade bort, bort från mig.
”Jake, snälla. Vad är det?” sa jag oroligt.
”Det här kommer inte fungera.” Jag tog tag i hans hand och började gå.
”Nessie, det är fel håll. Det är ditåt vi ska.” sa han och pekade till höger om oss.
”Jaja.” sa jag och gick dit han pekat. Jag stannade upp och tog båda hans händer i mina.
”Jacob. Om du inte tror det här kommer fungera, så kommer det inte det. Men om du älskar mig och vill ha mig så måste vi i alla fall försöka. För jag älskar dig otroligt mycket, och jag vill ha dig varje sekund som går.” Jag kollade allvarlig in i hans mörka ögon.
”Okej, vi ska försöka. Men jag vill bara kyssa dig, hela tiden.” sa han och jag kände hur blodet rusade upp till mina kinder. Han log mot mig, och la händerna på mina kinder.
”Okej, jag vet inte vad det är med mig. Det här kommer fungera.” sa han och lyfte upp mig. Han bar mig i sin famn, som en bebis. Medan han gick hade han hela tiden blicken fast i mig, han kysste mig flera gånger, utan att ramla, eller något sånt. Han släppte ner mig när ljuset började ta över den mörka skogen. Han tog tag i min hand och vi gick i fel riktning, i alla fall om vi skulle hem till honom.
”Vart ska vi?” jag kollade upp på honom.
”Jag vet inte, kanske till Quil?”
”Visst.” sa jag och lutade mig mot honom. Vi gick genom skogen, mot en stig längre bort. Efter att vi följt den smala stigen en bit svängde vi av till höger, och ett hus såg man, bara några meter bort. När vi kom fram till dörren, gick Jake bara in.
”Hallå!” ropade han och fösade in mig. Quil kom springande ner från trappan, han bromsade tvärt framför oss.
”Jaså, ni är här nu.” sa han och kollade på oss båda.
”Ja.” sa Jake. Jag kollade på Quil, bara shorts. Som dom brukade ha. Jag kände mig obekväm med att dom hade bar över kropp med alla förutom Jacob.
”Vad ska vi hitta på?” sa Quil ivrigt. Jacob ignorerade frågan och drog med mig till vardagsrummet.
”Ska vi kolla på nån film?” sa han och kollade upp på Quil. Han hade satt sig i tvåsitts soffan och drog ner mig i sin famn.
”Visst. Vilken slags film?” sa Quil och började rota bland en massa DVD:er.
”Ta någon rolig.” sa Jake och satte på TV:n. Quil rotade lite bland filmerna.
”Här, jag hittade en!” utbrast han och höll upp den.
”Vi tar den då.” sa Jake. Quil satte på filmen och satte sig i fåtöljen bredvid soffan.
Mitt i filmen pep det i mina byxor. Mobilen. Jag tog upp den och läste SMS:et.
Kom hem vid fem, Jacob kan också följa med. Det var från mamma. Jag kollade på klockan, halv fyra.
”Vem var det?” frågade Jacob.
”Mamma, ska hem vid fem.”
”Varför?” frågade Quil.
”Jag vet inte, det skrev hon inte.”
”Okej, jag följer med.” sa Jake, sedan ägnade vi oss åt filmen. Vid halv fem slutade den så vi sa hej då till Quil, och jag lovade honom att vi skulle komma hit igen. Sedan gick vi hem till Billy. Han satt och löste korsord.
”Hej, Nessie.” sa han och log mot mig.
”Hej.” sa jag och Jake drog in mig. Vi gick in på hans rum och han la sig ner på sängen, som nästan tog upp hela rummet. Jag kurade ihop mig i hans famn och pillade med hans fingrar. Han värmde mig, han la armen över mig och började nynna på någon låt, jag inte kände igen. Jag slappnade av och slöt ögonen. Efter bara några minuter började han snarka. Hans tyngd fick jag på mig, och en stund senare började jag svettas. Jag försökte få bort honom från mig, men det gick inte. Hela han låg på mig. Jag låg undertryckt under honom.
”Jake, snälla....Kan....inte...and..as!!!” Jag försökte röra på mig, så att hans skulle vakna, men jag kunde inte ens röra mig. Jag tog ett djup andetag och försökte åter igen få bort hans arm.
”Jacob snälla!” nästan skrek jag.
”Va, va?” Han tog bort armen från mig och jag reste mig upp.
”Du somnade, och jag fick ingen luft.” sa jag.
”Förlåt.” Jag kollade på klockan, tio i sex.
”Ehh, vi borde sticka.” sa jag och kollade menande på klockan. Han kollade på den och spärrade upp ögonen.
”Oj! Förlåt, ja det borde vi.” sa han och reste sig upp. Jag gick efter honom och vi gick ut, där Billy fortfarande satt och löste korsord.
”Bella ringde, jag sa att ni sov, hon tyckte inte att jag skulle väcka er. Men ni borde skynda er i alla fall.” sa han och kollade på oss.
”Ja, vi ska precis dra.” sa Jake, och vi gick. Vi gick längre in i skogen och han skiftade form, precis framför mig den här gången. Jag klev upp på hans rygg och han började springa hemåt. Efter ungefär sju minuter saktade han av och la sig ner, jag klev av honom och han skiftade form. Han tog på sig shortsen och tog tag i min hand. Efter att vi bara gått en liten bit såg man huset.
Varsågoda:) Nu var det inte på tre veckor som ni har fått ett kapitel. Att ni stog ut;) Det blev ungefär lika långt som dom andra senaste kapitlen men ni får snart kapitel 11:) Har redan snart skrivit en sida, och det är dåligt väder ute nu så ni får kanske kapitel 11 imorgon :) Hoppas det blev bra.
Bra/Dåligt?
Mer/Sluta?
Säg vad ni tycker:) Något speciellt som var bra? Undrar lite vad ni tycker så jag vet liksom, jaja ska fortsätta på kapitel 11 nu, så får ni läsa detta kapitel :))
Warm and beautiful
Warm and Beautiful
Kapitel 9
Förklara sig
När det blev mörkt reste vi oss upp. Han tog tag i min han och vi gick bredvid varandra, vi gick så nära att vi nuddade varandra. Innan vi kom ut på stigen stannade han och drog in mig i sin famn. Vi stod där en stund. Han kysste mig och jag besvarade den ivrigt. Vi gick mot stigen, fortfarande hand i hand. Han drog upp våra händer mot sin mun och kysste min handflata och sänkte den sedan. Jag log för mig själv. Jake såg det och log han också.
”Ska jag följa med in?” sa han när vi började närma oss huset.
”Det är väll lika bra.” sa jag och log. Han nickade tomt för sig själv och vi såg huset framför oss. Vi gick in och jag förväntade mig det värsta. Jake släppte min hand och jag mig en blick. Jag nickade mot honom.
”Hej.” sa pappa från köket.
”Vill ni ha mat?” frågade han.
”Ehh, visst. Men pappa klockan är halv tio på kvällen.” sa jag och kollade skeptiskt på honom.
”Ja, jag vet. Men Jacob är nog hungrig.” sa han och kollade på Jake.
”Alltid!” sa han och mamma skrattade. Hon stod vid spisen och gjorde pannkakor. Vi satte oss ner, mitt emot varandra.
”Jordgubbar finns i kylen.” sa hon och jag reste mig upp. Jag tog jordgubbar och grädde och ställde det på bordet.
”Smaskens!” sa Jake. Och tog ett lager jordgubbar på en pannkaka. På det tog han en massa sylt. Han rullade ihop det. Och det hela blev bara en enda pannkaka. Det kom grädde på hela tallriken och lite på honom. Han skrattade för sig själv. Och började äta. Jag tog några jordgubbar och lite grädde och rullade ihop pannkakan. Det smakade gott. Jag tappade räkningen vid tjugo fem pannkakor, som Jake åt.
”Du kan äta för tjugo personer du.” sa mamma och skrattade. Hon satte sig bredvid Jacob. Och kollade på honom medan han åt.
”Det ser inte gott ut, det måste jag säga.” sa pappa och satte sig på min högra sida.
”Men det är det!” sa Jacob med en massa grädde och sylt i munnen. Vi brast ut i skratt och tystnade sedan. Jake tuggade färdigt och sa:
”Jag vet varför ni gjorde det här.” sa han och kollade på mamma och pappa. Mamma nickade och jag kollade bort.
”Nessie vet nu.” sa han. Fast alla i rummet visste det.
”Ja.” sa mamma och kollade ner i bordet. Hon reste sig upp och tog tallrikarna.
”Är ni klara?”
”Ja.” sa Jake och klappade på sin mage. Jag nickade och hon tog tallrikarna. Hon sköljde av dom och ställde dom i diskmaskinen.
”Vi kan väll sätta oss i vardagsrummet.” sa pappa och reste sig. Vi andra gick efter honom och jag satte mig på kanten av en fåtölj. Jake satte sig i den och kollade på mig. Mamma och pappa satte sig ner i soffan och kollade på oss.
”Nessie är för ung.” sa mamma och kollade på mig.
”Okej.” sa Jacob och kollade på mamma.
”Bella,kan jag få prata med dig själv? Gå en kort promenad bara?” sa Jacob och han kastade en snabb blick mot mig.
”Visst.” sa hon och reste sig.
”Kommer snart.” viskade han i mitt öra. Han kysste min kind och mamma och han gick sin väg. Pappa kollade på mig. Lite argt men roat.
”Ja, jag borde egentligen inte säga något om det här men.” han kollade på mig och klappade på den lediga platsen mamma lämnat efter honom. Jag satte mig ner bredvid honom och han fortsätt:
”Jo, när jag träffade din mamma var hon bara sjutton år och jag var hundra nio år. Så vi borde inte säga så mycket. Det var större skillnad på oss då än vad det är mellan dig och Jacob. Fast det är ju en skillnad. Jag är ju frusen i tiden om man säger så.” han tystnade och jag nickade tomt för mig själv.
”Men jag hoppas du förstår situationen.”
”Ja, det gör jag.” sa jag. ''Och jag älskar honom.'' tänkte jag.
”Ja, jag vet det.” sa han och kollade ut ur fönstret.
”Jag trodde det skulle bli värre.” sa jag.
”Hur menar du?” han kollade på mig.
”Jo, du vet när mamma fick reda på att Jake präglats på mig.” Han nickade så jag fortsatte. ”Jo, då så sprängdes ju mamma. Eller vad man ska säga.” pappa kollade på mig roat.
”Ja, och jag trodde det skulle bli värre än så.” han skrattade.
”Ja det hade man kunnat tro.” sa han och log. Jag tog fjärrkontrollen och satte på TV:n. Jag zappade genom alla kanaler. Men det fanns inget bra.
”Kolla bara en snabbis på nyheterna.” sa pappa. Och jag gjorde som han sa.
”Inget bra.” sa han efter några minuter. Jag stängde av TV:n.
”Jag går upp.” sa jag och pappa nickade till svar. Jag gick till mitt rum och satte på stereon. Jag tog en bra låt. Metric- All yours. Jag höjde ljudet och satte på datorn. Efter några sekunder startade den. Jag kollade mejlen. Bara skräp post. Jag stängde av datorn och la mig ner på sängen. Jag måste ha somnat, solen hade gått upp och jag låg under täcket och allt. När jag reste mig upp låg Jake där på golvet. Jag kom emot honom och han började genast snarka. Jag suckade och klev över honom med ett stort steg. Jag tog av mig T-shirten jag hade på mig. Jake slutade snarka och jag log för mig själv. Jag tog på mig ett par jeans och en annan T-shirt.
”Hmm.” sa Jacob och jag vände mig snabbt om. Jag kände att mina kinder började hetta till och jag kollade ner i golvet. Han reste sig upp och kramade om mig.
”Du behöver inte skämmas. Du är vacker.” sa han och då skämdes jag verkligen. Han kysste mina kinder och jag kände att dom blev mindre röda. Han släppte mig och gick fram till stolen vid köksbordet. Det låg en hög med kläder på stolen och ovan på låg en lapp. Jag gick efter honom och tog lappen.
''Vi är hos Carlisle och Esme. Ni får göra frukost. Ring om det är något. Vi kommer hem senare ikväll. Kläderna är till Jake, dom är nog lite försmå. Men det var det största jag kunde hitta. Byxorna är nog ett par från dig, Jake. Tror dom låg hemma hos mig, när jag bodde hos Charlie. Och dom kom väll med hit.
Ha det bra, puss och kram från mamma.'' jag gav lappen till Jake och han läste den medan han tog på sig kläderna. Tröjan var för liten så han la tillbaks den. Vi gick ner för att äta. Jacob slängde i sig sju ägg och tio mackor. Och jag åt bara två ägg mackor. Sedan satte vi på en film och satte oss i soffan. Han höll armen om mig. Det kändes så skönt. Efter filmen så gick vi ut. Vi gick till ängen nu också. Han kysste mig och jag besvarade den. Han la sig på mig, utan att ge mig sin kropps tyngd. Han kysste mig ivrigt, och jag lika så. Han hade sina jätte händer runt mitt ansikte, hårt. Men inte allt för hårt. Hans tunga var varm, len mot min. den formades efter min, enkelt. Vi låg där på ängen, och kysste varandra. Någon stans inom mig, djupt, djupt ner, kände jag att det här var fel, på något sätt. Men jag satte inte mycket energi på det. Jag tänkte på Jake, vilken tur jag hade som hade honom.
”Jag älskar dig.” mumlade jag, när jag var tvungen att andas.
”Jag älskar dig.” mumlade han i mitt öra och började genast kyssa mig igen. Han var så varm. På alla sätt och vis. Jag smekte honom på ryggen. Hans muskulösa rygg. Han hade bar överkropp. Det gjorde mig lite nervös, på något sätt. Han smekte min tunga med sin och drog sig upp. Han log på mig och kysste mig åter igen.
”Ska vi hem till mig?” frågade han och kollade på mig.
”Ja, det är klart.” sa jag och log mot honom. Han reste sig upp och räckte ut handen mot mig. Jag tog tag i den och han hjälpte mig upp.
”Hur ska vi ta oss dit?” frågade han och jag kollade på honom, som om jag inte fattade något.
”Din bil eller.” han gjorde en menande gest mot sin kropp. Och jag förstod.
”Jag vet inte.”
”Vi lämnar bilen, och du rider på min rygg.” sa han och små flinade mot mig.
Jag kände mig lite osäker.
”Vi kan ta bilen om du vill.” sa han och la en arm runt min midja.
Bra/Dåligt?
Mer/Sluta?
Det där var då da sista delen innan jag åker till Göteborg, Lideseberg. Var det bra? eller vad tycker ni? Efter Göteborg på söndagen stannar jag i Skara och morfar hämtar upp mej och jag är på sommar stuga i ca två veckor. Men det blir låånga kapitel när ja kommer hem ;)Hoppas ni alla har det bra under tiden jag är borta!
Warm and beautiful
Warm And Beautiful
Kapitel 8
Promenad med svar
Jag satte mig i sätet och Corbin körde iväg.
”Har du pengarna med dig?” sa jag.
”Ja det är klart. Men jag tycker fortfarande att det är jag som borde betala bio biljetterna.” sa han med blicken fast på vägen.
”Men sluta. Nog pratat.” sa jag och han började genast prata om annat. Jag visste att jag var tvungen att förklara för honom hur mina känslor för honom.
”Ska vi kalla det här en dejt eller?” sa han och nu hade jag min chans.
”Corbin, jag har inte riktigt dom känslorna för dig.” sa jag så snällt jag kunde.
”Det är bara en kompis grej. Okej?” sa jag.
”Visst.” sa han. Jag hörde hans besvikelse i rösten. Jag tog tag i hans axel.
”Jag hoppas du inte är för ledsen för att han kul.” sa jag lite retsamt på tonen. Jag försökte få honom på andra tankar.
”Klart jag inte är. Jag har ju resten av alla tjejer som står på kö.”
”Ja. Det har du.” sa jag och tänkte på Jenny.
”Någon speciell tjej?” frågade jag.
”Ja. En men jag vet inte riktigt om hon är intresserad.”
”Jenny är absolut intresserad.” sa jag och kollade på honom.
”Men hur? Hur visste du?”
”Corbin, jag har känt dig längst av alla på skolan. Jag ser dina blickar mot henne.” sa jag och log. Skönt att det var överstökat. Nu hade jag som Jenny och dom andra tjejerna sagt, två killar kvar.
”Tror du verkligen att Jenny skulle säga ja om jag bjöd ut henne på en dejt?” frågade han och kollade mot mig.
”Utan tvekan. Hon kanske säger jag vet inte, men det är bara för att hon försöker vara cool. Jag lovar dig ni två kommer få er dejt.” sa jag och Corbin log mot mig.
”Är det okej om jag sätter på radion?” sa jag och kollade mot honom.
”Ja klart.” sa han och jag satte på en hyfsat bra radio kanal. Vi sjöng med i dom flesta låtarna. Och Corbins röst var ingen man ville lyssna på. Men jag stod ut.
”Corbin du vet du sjunger som en falsk åsna.” sa jag när vi var framme i Seattle.
”Ja, jag vet. Men det är en av alla saker man får med om man vill ha mig.”
”Då tar jag din åsne röst med på köpet.” sa jag och knuffade till honom i sidan. Vi köpte biljetterna och ställde oss i kön till kiosken. Vi köpte varsin popcorn med dricka och gick och satte oss i biosalen. Det var inte mycket folk men det kom in några och satte sig ner. Dom flesta bakom oss. Efter ungefär fem minuters väntan släcktes lamporna i biografen och filmen sattes igång. Jag satte mig till rätta. Det var en rätt seg början men senare i filmen var den rolig. Det var som dom flesta andra filmerna, en film med lyckligt slut. När efter texten rullade upp över bio duken tändes lamporna i alen. Vi reste oss och samlade ihop våra saker. På vägen till bilen slängde vi vårt skräp. Corbin började genast prata om filmen
”Den var ju faktiskt riktigt bra!” sa han och kollade mot mig.
”Jaa, det var den.” sa jag och kände mig lite borta. Jag hade annat att tänka på just nu. Jag stirrade tomt framför mig.
”Hallå? Jorden anropar till Nessie!” sa han och viftade med handen framför mitt ansikte.
”Va? Va?” sa jag och skakade på huvudet.
”Vad är det?” sa jag och kvävde en gäspning.
”Ja förutom att du verkade helt och hållet borta nyss, så är det väl inte så mycket mer.” sa Corbin och kollade oroligt på mig.
”Va? Ja, förlåt” sa jag och försökte få ordning på mig själv. Jag satte på tankarna för att kunna skingra tankarna en stund. Vad var det med mig? Jag kom inte ihåg vad som hänt. Men det kändes som om det var något viktigt jag inte kom ihåg. Corbin höjde ljudet och började nynna med. Jag skrattade för mig själv.
”Vad?” sa han och sänkte ljud volymen. Jag skrattade igen och Corbin kollade surt på mig.
”Vad är det jag har missat?” sa han.
”Inget faktiskt. Jag kom bara på att tänka på något roligt.”
”Berätta.”
”Lång historia. Och vi är snart hos mig. Kanske någon annan gång.” sa jag, lite undvikande.
”Okej.” sa han och log.
”Fredag imorgon, skönt.” sa han och kastade en snabb blick mot mig.
”Ja, du borde bjuda Jenny på en dejt till imorgon eller lördag.” sa jag och Corbins tankar skenade genast iväg. Han svängde in på grusvägen och upp mot huset.
”Vi ses!” sa jag när jag skulle gå ut ur bilen.
”Ja, det var kul.” jag nickade till svar och stängde ljudlöst dörren. Jag små joggade fram till dörren och klev in. Jag hörde tv:n från vardagsrummet och gick dit.
”Hej.” sa pappa och jag satte mig ner i en fåtölj.
”Hej.”
”Hur är det?” frågade han och kollade på mig.
”Bra, antar jag.”
”Jag går upp på mitt rum.” sa jag innan han hann säga något annat. ''Jag ska träffa Jacob senare,'' tänkte jag när jag gick upp mot mitt rum. Jag brede ut min kropp på sängen och tog mobilen och slog Jakes nummer. Efter två signaler svarade han.
”Hej, det är Jacob!” svarade han.
”Jacob!” sa jag och blev genast glad.
”Nessie? Hej. Är du redan hemma?” frågade han och jag slängde en blick mot klockan.
”Vad då redan? Klockan är ju halv nio.” sa jag och kom på mig själv att det inte var sent. Inte alls.
”Oj, det är inte sent. Men var ska vi mötas?” sa jag och satte mig upp i skräddarställning på sängen.
”Jag kommer till dig.” sa han, som om det vore självklart.
”Okej, det blir väl bra. Måste byta kläder.” sa jag och kollade på kläderna jag lagt fram.
”Kommer strax. Men du har du läst boken riktigt?” sa han och jag hörde att hans röst förändrades.
”Ja, jag tror det. I alla fall det mesta. Jag har läst hela boken men jag fattade inte så mycket. Men i alla fall det mesta.” sa jag och la mig ner på magen.
”Okej, bra. Kommer strax. Ses!”
”Hej då!” sa jag, men det var redan för sent. Jag la på och började ta på mig kläderna. Jake skulle vara här om bara några minuter. Jag satte upp håret i en hästsvans och granskade mig själv i spegeln. Det skulle väl duga. Utan förvarning hörde jag Jakes röst bakom mig och jag bokstavligen hoppade till, av rädsla.
”Sluta!” skrek jag.
”Förlåt.” sa Jacob, lite skamset.
”Det är okej. Du skrämde mig bara. Ska vi gå eller?” sa jag och drog med mig honom.
”Visst.” sa han och följde efter.
”Vart ska ni?” frågade mamma som stod framför oss. Jag hoppade åter igen av rädsla. Jacob skrattade till och jag puttade honom i sidan.
”Vi ska gå en promenad och så ska vi prata lite.” svarade Jake och kollade menande mot mamma.
”Okej.” sa hon och gick mot mamma och pappas sovrum. Vi gick mot skogs stigen, nära varandra men inte tillräckligt nära. Jacob tog tag i min han och styrde mig ut från skogen. Vi kom ut på en liten äng, omgiven av träd. Hela ängen var fylld av blommor, blomstrande blommor. Det var så vackert. Och vi hade inte ens gått långt in i skogen. Vi gick hand i hand till ungefär mitten av ängen.
”Är det inte fint?” frågade han och satte sig ner.
”Det är mer än så.” jag satte mig ned bredvid honom. ”Det är obeskrivligt.” sa jag sedan.
”Vad har du gjort idag då?” frågade han. Vi satt där på ängen och höll varandra i handen. Det kunde inte bli bättre.
”Skolan....” han avbröt mig.
”Efter att jag lämnat av dig.” sa han och flinade.
”Jaha, haha. Ja, jag har läst boken jag fick låna av dig. Och så har jag varit på bio. Och sen har jag blivit skrämd av dig. Och sen gick vi hit.” sa jag och han skrattade.
”Ja, det låter kul. Var filmen bra?”
”Ja då. Som alla andra, slutade med ett lyckligt slut.” vi brast ut i skratt.
”Vad har du gjort idag då?” sa jag och kollade på honom.
”Ja, vad har jag gjort? Hmm, jo jag åkte tillbaka till Charlie, efter att jag lämnat av dig. Jag kollade lite på matchen och så plundrade jag Charlies kylskåp. Det uppskattade han verkligen inte! Haha, du skulle sett hans min! Sen åkte jag hem till Embry. Vi spelade lite TV-spel. Sen var vi tvungna att patrullera, från Sams order. Sedan spenderade jag lite tid med Billy. Ja, sen ringde nog du.”sa han och log. Jag kunde inte göra annat än att le tillbaka. Jacob var så varm. Jag makade mig närmare Jacob och han släppte min hand och la sin arm runt min midja. Jag lutade huvudet mot hans axel och blundade.
”Jag tror vi borde prata om det här med prägling.” sa han och kollade upp mot solen. Jag blundade igen och lyssnade till hans djupa andetag.
”Jag med.” sa jag tyst. Han strök undan en hår slinga som täckte för mitt ena öga.
”Okej, även om du nu vet rätt mycket om prägling och så, så tänkte jag lite om det.” han tystnade och jag väntade på att han skulle fortsätta. Jag kollade upp på honom och såg att han kollade på mig.
”Nå?” sa jag och kollade menande på honom.
”Ja, prägling är nästan som kärlek vid första ögonkastet, fast mycket starkare. När man väl ser henne är det inte längre jorden som håller en kvar utan det är hon. Det är som med magneter, man dras till den personen. Det är som man är skapad för just henne. Man är vad som är bra för henne. Vad hon behöver blir man. ” Jacob tystnade och jag lyssnade åter igen till hans djupa, lugna andetag.
”Det har hänt många i flocken. Personen ser på henne som om hon är det ändå han behöver ungefär.” han tystnade igen och jag suckade.
”Har... det hänt dig någon gång?” jag tvekade lite på frågan innan jag ställde den. Han tvekade.
”Ja.” sa han. Jag kände en besvikelse genom forsas genom mig.
”känner.... jag henne?” sa jag och knep ihop ögonen. Jag väntade mig det värsta.
”Bättre än du anar.” sa han och skrattade för sig själv. Det var då det gick upp för mig. Han var präglad på mig. Som han såg på mig. Så mycket han var hemma hos oss. Jag hade hela tiden trott det var för mamma. Dom hade ju haft något riktigt starkt innan jag kom till världen. Jag drog efter andan igen. Jacob var präglad på mig. Jag kom tillbaka från mina tankar av att Jake skrattade för sig sig själv.
”Vad?” sa jag förvirrat.
”Jag tänkte på när Bella fick reda på det. Att jag hade präglats på dig. Oj, oj, oj. Jag trodde för en sekund att hon kanske skulle slita mig i stycken. I alla fall slita av någon kroppsdel. Kommer du ihåg det?” frågade han. Jag lyfte handen mot hans hals och visade honom när mamma blivit rasande på honom. Jag hade aldrig vetat varför. Jag visade honom när mamma var på väg att slå honom, och då Seth, i vargform, hoppat framför Jake och skyddat honom. Seth hade skadats men inte så allvarligt.
”Ja det var då hon fick reda på det.” sa han och log. Jag sänkte handen men han tog tag i den och kysste handflatan, igen och igen.
”Renesmee Carlie Cullen, jag älskar dig. Och jag hoppas du besvarar mina känslor.” jag behövde inte tänka länge.
”Jacob, jag älskar dig.” sa jag och tryckte ner honom på rygg och la mig på honom. Jag letade ivrigt efter hans mun. Och han besvarade kyssen, ivrigt, han med. Hans tunga smekte min, han kysste min hals, min kind, mina käk ben. Han rullade runt, med mig i sin famn, så att han nu låg överst. Han slutade kyssa mig och det ända man hörde var fåglarnas kvittrande sång och våra and hämtningar.
”Vi kanske inte borde göra det här, du är ju trots allt bara sex år.” sa han och rullade från mig.
”Varför? Ingen behöver få reda på något.” sa jag.
”Bara alla i flocken och Edward. Han lär bli argast.” sa han och kysste mig lätt på munnen.
”Jag är bara sex år men min kropp och intelligens tyder på annat.”
”Ja, jag vet. Men Bella och Edward kommer inte bli glada och det är ju inte så att vi kan hemlighålla det för dom.” Jag nickade tomt för mig själv.
”Men det kan fungera, bara vi vill det.” sa jag och rullade upp på Jakes mage igen.
”Då kommer det det.” han formade sina händer runt mitt ansikte och kysste mig.
”Vi kommer klara det här.” sa han och kysste mig åter igen. Vi låg där på ängen och kollade in i varandras ögon. Efter någon timme när solen var på väg ner, låg vi fortfarande där.
”Vad tänker du på?”
”Den vackraste och underbaraste person som just nu ligger på mig.” sa han och jag kände hur blodet rusade upp till mina kinder. Han smekte mina kinder och kysste lätt min panna.
Ja, det blev låångt. Eller vad säger ni? Det fick ni för att det har tagit sån lång tid;) Ja, ska föröska på börja kapitel 9 nu då. Och så får ni väll det innan jag åker till Lideseberg på lördag. Sedan kommer jag vara i borta i 3-2 veckor ungefär. Men jag skriver i ett block hos mormor och morfar;) Ja då återstår bara:
Bra/Dåligt?
Mer/Sluta?
Var det långt nog, för att det var så länge sedan ni fick ett kapitel? eller vad säger ni? <333
