warm and beautiful

Warm and beautiful

Kapitel 3

Svar

Renesmees perspektiv

Jag små sprang tillbaka till skolan. Där alla var på väg till matsalen. Jag ställde mig i kön. Jag tog en sallads tallrik, ett äpple och ett glas mjölk. När jag skulle gå mot bordet där mina vänner satt såg jag Benjamin sittande i ett bord avskilt från alla andra. Jag satte mig med ryggen mot honom och började snabbt komma in i allt babbel runt bordet.

”Nessie, han Benjamin eller vad du sa han hette stirrar på dig.” sa Sofie och kollade åt Benjamins håll. Han släppte inte blicken från mig. Fast han blivit avslöjad. Jag ryckte bara på axlarna och sa åt henne att inte bry sig om det. Men hon vände sig mot honom med små mellan rum.

”Han verkligen stirrar på dig.”

”Men strunta bara i det!” jag hade börjat bli irriterad. Vad var det med honom? Först tar han med mig in i skogen. Sen försvinner han plötsligt. Och nu stirrar han på mig. Jag slängde en snabb blick åt hans håll. Och jag kunde se att han vinkade dit mig.

”Nessie. Jag tror han vill att du ska komma.” sa Sofie.

”Ja jag vet. Men det är inte så jätte lätt att ignorera någon om du hela tiden ska lägga dig i.” jag lät lite snäsig, men det var inte meningen. Allt flög bara ut mig.

”Förlåt. Det där var ohyfsat.” sa jag snabbt innan hon hann säga något taskigt tillbaka.

”Det är okej. Men jag skulle gå och kolla vad det är om jag vore du.” sa hon och började prata med alla andra sen.

”Jag kommer strax.” viskade jag i hennes öra. Hon log mot mig. Jag gick i lagom mänsklig takt till Benjamin. Jag ställde mig framför en stol framför honom.

”Slå dig ner.” sa han och nickade mot stolen. Jag satte mig ner och kände Sofies blickar mot oss.

”Så du försöker ignorera mig.”

”Ja precis. Men det går inte så bra.” jag kollade ut mot fönstret. Där ute regnade det. Inte ovanligt i Forks.

”Kan vi inte bli vänner istället?”

”Visst.” sa jag. Han kollade menande på mig.

”Hur kan du äta människo mat?” sa han och nickade mot brickan med mat som jag tagit med mig. Ja, han var en vampyr.

”Okej. Vi har gjort klart för oss att båda är vampyrer. Men jag är ett litet mer missfoster. Du förstår, jag är en halv vampyr.” Han drog efter andan.

”Det där såg jag inte komma.” sa han.

”Vad menar du?”

”Nej, ett uttryck bara du vet.”

”Jaha. Trodde du hade någon ''vampyr kraft'' så att säga.”

”Ja det har jag. Men inte på det viset. Jag tror vi bör prata om det på en annan plats. Klockan sju ikväll vid den stora ängen?” jag kom på mig själv med att ha munnen öppen som i ett stort o. Jag stängde den snabbt och samlade mig.

”Ja, det förvånar mig hur väl du känner till trakterna.”

”Ja vi tar det ikväll.” jag nickade mot honom.

”Vi bör nog gå till våra lektioner nu. Vad har du nu?”

”Matte.”

”Ja okej. Då ses vi ikväll.” sa han och reste sig och rätt vad det var så var han ute ur matsalen. Han gick inte i mänsklig takt som han borde utan mer som om han sprang fast avslappnat. Matten gick segt en kille framför mig,Eric kastade hela lektionen blickar på mig. När vi slutade sen gick jag snabbt till bilen. Jag sa hej då till Sofie och körde iväg. Jag åkte inte hem på en gång. Först åkte jag hem till Alice och Jasper. Som ett kort tag efter att mamma och pappa fått sitt hus byggde dom om ett rätt nerfallet hus till ett mer modernt. Mer i Alices stil. Jag gick in och såg Alice sittande i soffan med en bok mellan händerna. Jag hängde upp jackan och satte mig bredvid henne. Hon la ifrån sig boken och riktade hennes kropp mot mig.

”Låt höra. Vad är det?”

”Ska du träffa pappa idag?”

”Jag vet inte. Hur så?”

”Ehh inge. Jag vet bara inte om jag kan berätta detta för dig. Men kan du rensa mina tankar?”

”Det är något du inte vill att Edward ska få reda på inte sant?”

”Ja, precis.” sa jag och kollade ner i golvet.

”Nessie, du kan lita på mig. Jag kommer inte träffa Edward om du inte vill.”

”Okej.” sa jag och började ta om dagen från början. Alice satt hela tiden tyst och lyssnade.

”Det var därför jag såg dig träffa en kille vid ängen ikväll. Jag tänkte nästan ringa Edward.” Jag drog ett lättnat andetag. Tur att jag åkt hit.

”Aa. Men träffa absolut inte pappa. Och försök hålla dina känslor för dig själv. Jasper kanske berättar för pappa.”

”Det skulle han aldrig göra men jag ska försöka.” Hon log mot mig och vi kramade om varandra.

”Hejdå!” sa vi och jag gick ut mot bilen. Jag körde i ett högt tempo hem. Jag kom bara några minuter senare än vad jag brukar.

”Hallå!” ropade jag och klev in. Jag gick mot köket där jag såg en lapp.

''Renesmee.

Vi är ute och jagar. Kommer snart hem.

Många kramar mamma. Puss.'' Jag läste orden igen och la lappen i bak fickan. Jag tog ett äpple och gick upp på mitt rum. Jag tog på mig ett par mjukis byxor och satte upp håret i en bulle. Nu skulle jag rensa tankarna. Jag pluggade lite matte för att rensa tankarna tills pappa kom hem. Efter ungefär en timmes matte hällde jag upp vatten i badkaret. Jag skulle försöka slippa pappa så gott som det gick. Jag tog med mig en bok in i badrummet och låste. Jag la mig i det skummade badet och slappnade av.

”Vi är hemma!” hörde jag mamma ropa från hallen. Jag lindade in kroppen i en fluffig handduk och samlade ihop kläderna och gick in på mitt rum. Jag kastade en blick på klockan. Redan halv sex. Jag satte på mig något passande. Ett par jeans, en t-shirt och en munkjacka. Jag satte in hörlurarna i öronen och satte på något lugnande. Jag vaknade kvickt av en smäll. Jag satte mig upp yrvaket på sängen. Jag hade somnat och klockan var redan tio i sju. Jag gick snabbt ner och satte på mig ett par skor.

”Vart ska du?” mamma stod framför mig med ett leende på läpparna.

”Tänkte jogga lite. Kommer om en stund. Får se hur länge jag är ute. Jag har mobilen med mig.” sa jag och kramade om henne. Jag stängde dörren och joggade mot ängen.

 
Bra/Dåligt?

Kommentera